Den mest hängivne ordföranden är Gaisare

Hur beskriver du förhållandet mellan GAIS och supporterorganisationerna?
– Jag tycker att vi alltid har haft en väldigt bra dialog med våra fans. Klubben har alltid varit tillgänglig, och vi har haft möten. Jag tror vi måste ligga nära supportrarna, de är ju ett otroligt bra stöd även på bortamatcherna. Även om vi inte är det största publiklaget, så brukar vi ha en av de största bortaklackarna i Allsvenskan. Det gäller att skapa förståelse, så att det inte blir tråkigheter som skadar klubben. De är inte felfria, det har hänt bråk inom GAIS också. Det är så många som engagerar sig, men i år har det varit bra, och jag upplever att vi har en ännu bättre dialog än tidigare.

Du är inne på ditt elfte ordförandeår i GAIS, hur tycker du att läktarkulturen har utvecklats under den tiden?
– Tyvärr så har det totalt sett varit en negativ utveckling under den tiden. Under de här åren har vi kunnat se i stockholmsklubbarna att supportrar mer eller mindre går in och styr hur organisationen ska se ut. Det har helt klart blivit en hårdare klimat. Jag tror Hammarby hade tre ordföranden på ett år. Det är viktigt att om ett företag ska utvecklas, måste det finnas kontinuitet och stabilitet, titta på AIK som byter tränare och styrelse hela tiden. Med den marknad och den publiken som finns i Solna, borde de ha förutsättningar att vara ett topplag varje år, men så är det ju inte. Historiskt sett har det helt klart varit större kontinuitet på ledande positioner, mot vad det är idag.

Vad är din höjdpunkt som GAIS ordförande hittills?
– Det är tre bitar: Dels när vi vann division två och gick upp till Superettan, dels avancemanget till Allsvenskan, sen tycker jag också att det är en enorm styrka att vi nu spelar för sjätte året i rad i Allsvenskan med de förutsättningar som GAIS har. Det är kanske med de sämsta ekonomiska förutsättningarna av alla i serien. Det är en fin stabilitet i föreningen, men samtidigt kan jag känna en frustration över möjligheten till att ta det där steget för att kunna bli ett stabilt lag på övre halvan och kunna utmana toppen. För att det ska slå in, måste vi öka våra intäkter. Vi kanske har en tiondel av ekonomiska förutsättningar som vissa av våra konkurrenter i Allsvenskan. Tänk om vi hade kunnat ha ett lag med till exempel Wilton Figueiredo, James Keene, Bobbie Friberg Da Cruz eller Mattias Östberg. Det är många gaisare som spelar i Allsvenskan på andra håll, som det hade varit roligt att kunna behålla. Vi omsätter 30 miljoner, och jag tror att GAIS inom 3-4 år måste komma upp i en omsättning på 50-60 miljoner.

Vad är du mest nöjd med hos GAIS supportrar?
– Hängivenheten och stöttningen. Även om det inte är den största klacken, är den bäst på att sjunga och stå upp för laget. De supportrar som är mycket engagerade reser en hel del, och lägger ut mycket pengar. Jag vet att många klubbar i Allsvenskan ger bidrag till sina supportrar och tifo-grupper. Det är något jag hade önskat för GAIS också, men vi har inte haft den möjligheten. I GAIS så går pengarna istället till spelarlönerna och vår ungdomssektion.

Vad anser du om bengaliska eldar på fotbollsarenor?
– Även om jag nu skulle tycka om bengaler, så är det egentligen en icke-fråga. Det är förbjudet och det är enorma böter, så det är något vi måste ta avstånd från.

Om du visualiserar oktober månad, och säsongens elfte timme, vad ser du framför dig?
– Förhoppningsvis har vi gjort en väldigt bra säsong och har tagit ett steg upp i tabellen. När man lägger så enormt mycket tid och kraft, så hade det varit helt underbart att kunna göra det, vilket också är målet för föreningen. Även om vi, precis som alla andra år, är enormt nederlagstippade, så är det förhoppningsvis vårat år 2011!

   /Henrik Bäckström

foto: Bildbyrån