Dinko Felic: Spelet i Sverige lockade
Trots att du varit en av Syrianskas bästa spelare hittills så har det inte stått så mycket om dig i media. Berätta lite om din bakgrund.
– Först och främst så kommer jag från Bosnien. Jag kom till Norge 1995 med min familj.
Hur gammal var du då?
– Jag var tolv år när vi kom till Norge. Vi flyttade till ett litet ställe ute på landet som heter Vågå, en kommun med tvåtusen invånare.
Så där bodde din familj och tvåtusen norrmän?
– Det var en till familj från Bosnien som vi kände från tidigare. Det var därför vi flyttade dit. Jag bodde kvar där tills jag hade gått ut nian. Mina föräldrar stannade i Vågå och jag flyttade till Kongsvinger för att gå på fotbollsskola. Där var jag kvar i fyra-fem år innan jag flyttade till Enköping 2004.
Som du kanske vet så är det mycket prestige mellan Norge och Sverige i idrottssammanhang. Vilken liga är egentligen bäst? Tippeligan eller Allsvenskan?
– Jag har ju spelat i Kongsvinger och där var det mycket långbollar och sparka och spring. Det var lite därför som jag sökte mig till Sverige. På den tiden var Allsvenskan lite bättre än Tippeligan och det var känt i Norge att man spelade lite mer boll här. Med tanke på att jag är teknisk och en spelare som vill ha bollen på marken så sökte jag mig till Sverige.
Så du sökte dig till Sverige för att det verkade roligare att spela fotboll här?
– Ja. De senaste 5-10 åren kanske den norska ligafotbollen har gått förbi den svenska. Men när jag kom till Enköpings SK år 2004 så var det nog så, med undantaget Rosenborg givetvis.
Är det roligt att spela fotboll i Syrianska?
– Det var den största anledningen till att jag gick till Syrianska år 2007. Jag mötte dem med Enköping samma år som vi gick upp. Det året gick mitt kontrakt med Enköping ut och Syrianska visade intresse. Syrianska var för mig kända för att hålla i bollen extremt mycket och ha ett fint kortpassningsspel. Eftersom att jag är spelartypen som vill spela boll så trodde jag att det skulle vara väldigt intressant att komma till Syrianska.
Vad är din roll i det offensiva spelet och vilka är dina spetsegenskaper?
– Jag är nog en forward som helst möter boll på fötter och tack vare att vi har duktiga, djupledslöpande yttermittfältare så har mitt spel fungerat väldigt bra de sista matcherna. Jag tycker att jag är ganska teknisk och skicklig på att hålla i bollen. Sedan är jag bra en mot en när jag får chansen.
Kan det vara så att en stor forward som du drar på sig större bevakning, vilket öppnar upp ytor för dina lagkamrater?
– Visst, jag skapar ytor, men samtidigt så är de andra duktiga på att utnyttja ytorna med löpningar bakom mig, vilket ger mig passningsmöjligheter.
Du har passat till tre mål och gjort två (i skrivande stund). Är att assistera till mål en naturlig del av ditt spel?
– Nja, om jag ser att en medspelare har en bättre position än mig så kommer jag att passa honom. Det är inte så att jag går på avslut om någon annan har ett bättre läge. Jag spelar enkelt och gör det bästa för laget. Om det är jag eller någon annan som gör mål spelar ingen roll.
Ni har bara släppt in elva mål och är onekligen skickliga defensivt. Varför tror du att ni haft så svårt offensivt?
– Tar vi bort matchen mot Häcken (1-5) så har vi bara släppt in sex mål, vilket är lika lite som Helsingborg. Så defensiven har fungerat bra och det har den gjort i alla år som jag har varit här. Offensiven har också varit bra under hela min period fram till starten av Allsvenskan. Här är det ett högre tempo, du möter duktigare spelare och det går mycket snabbare. Vi kanske inte var förberedda på att vi skulle få så mycket mindre tid på oss att spela vårt spel.
Har ni haft olika matchplan för hemma och bortamatcher?
– Nej, men jag förstår om det kan ha sett ut så. När vi har åkt på bortamatcher så har vi varit lite för rädda att förlora. Det har det andra lagen varit skickliga på att utnyttja. Vi var rent ut sagt inte så bra. Nu är det skillnad och vi vågar stå högre upp i banan och anfalla. Vi visste att vi skulle börja våga mer efter den första vinsten. Det är så det funkar. Går det bra så går det bra. Går det dåligt så går det dåligt. Nu vill vi behålla den här fina formen och ta så många poäng som möjligt innan vi hamnar i en formsvacka. Den kommer förr eller senare. Vi hoppas att den ska vara så kort som möjligt.
Vad är målsättningen för er i truppen? Är det att klara sig kvar eller siktar ni högre än så?
– Alla skulle nog bli väldigt glada om vi klarar oss kvar, speciellt med den starten vi fick. Det var den värsta starten vi kunde få. Då trodde nog alla att det var kört. Det såg inte bra ut, men i de sista tre matcherna har vi tagit sju poäng (i skrivande stund), så vi är på väg mot säkrare mark både poängmässigt och spelmässigt. Det gäller att hålla den goda formen. Spela på likadant.
Det pratas mycket om att Syrianska är en speciell klubb. Vad upplever du av det?
– Det är en liten klubb med många människor som är engagerade. Det här är mitt femte år och jag förstår mer och mer att supportrarna, de som är syrianer, verkligen ser klubben som sitt landslag. Det blev väldigt tydligt då vi mötte Assyriska i derbyt, första matchen, 2007. Då var det folkfest och man såg hur mycket det betyder för dem. De vill alltid framåt. De vill alltid bli bäst och de nöjer sig inte med, alltså supportrarna, att vi bara håller oss kvar i Allsvenskan. De vill att vi ska vara bäst och spela den vackraste fotbollen.
/Carl Tersman Toll
foto: Bildbyrån