Ivo Pekalski på väg tillbaka

Förra året östes det beröm över Malmö FF:s innermittfältare Ivo Pekalski. En bit in på säsongen tog den då 19-åriga Lundapågen en ordinarie plats i laget, för att sen inte släppa den ifrån sig. Han var en starkt bidragande orsak till den fantastiska säsongen som kröntes med ett SM-guld.

I år har det handlat mer om skador och rehabilitering än om läckra passningar och glidtacklingar som får det att pirra till i ljumsktrakten hos åskådaren. Han säger att det ju var tänkt att han skulle fortsätta på det positiva 2010, men så har det inte blivit.

– Nu är det bara att bita i och jobba på, och hitta den nivån man hade förra året. Det är klart att detta inte är drömscenariot så som det har varit inledningsvis, men så är det ibland med fotboll – ena året kan vara fantastiskt och nästa tungt och jobbigt.

Den 2 maj, mot IFK Göteborg, var han efter ett långt skadeuppehåll tillbaka i startelvan. Med tanke på omständigheterna är det inte konstigt att han var lite ringrostig: en halvtimmes spel i Malmös U21-lag och fem träningspass på 2,5 månader var vad han hade i kroppen. Det var allt som behövdes för att dåvarande tränaren Roland Nilsson skulle ta ut Ivo i laget.

Det hann bli fyra allsvenska matcher på 18 dagar innan en bristning i ena låret åter förpassade honom till MFF:s skadelista.

Att det var ett grovt felbeslut att spela honom så hårt, kan man i dag konstatera. Även om Ivo inte säger det rakt ut är det inte svårt att höra kritiken.
– Det var inte optimalt att spela så mycket som jag gjorde. Själv hade jag gärna tagit det lite lugnare, för jag var väl medveten om att jag egentligen inte var redo för 90 minuter i varenda match.

Någon ledare borde ha tagit beslutet att spara dig?
– Jo, så kan man tycka. Men det är inte lönt att grubbla över det längre, men till nästa gång vet jag att jag får vara ännu tydligare med att jag bör vilas. I längden gynnar det varken mig eller laget att jag är skadad, även om det kortsiktigt kanske var bra just när jag spelade.

20 maj. Rambergsvallen, Hisingen. Innan baksidan av låret satte stopp för Ivo Pekalski gjorde han vad som är utropstecknet bland MFF:s många snygga mål 2011.

Häcken hade tagit ledningen med 1-0 då 20-åringen slog till med ett enastående konstmål strax innan paus. En hörna från Jimmy Durmaz boxades ut av Häcken-målvakten, och en halvmeter utanför straffområdeslinjen prickade Ivo in, hängandes på sidan i luften, 1-1 på halvvolley.

Hur tekniskt svårt är ett sådant mål?
– Jag vet inte. Som det kändes då tyckte jag inte att det var märkvärdigt. Jag var mest glad att jag lyckades hålla ner bollen så den gick under ribban.

Om jag säger så här. Om jag hade bett dig bedöma svårighetsgraden om en lagkamrat hade gjort ett likadant mål, vad hade du då sagt?
– Att det var grymt bra gjort (skratt). Att det var tekniskt väl utfört med en liten gnutta tur inblandat.

När den här intervjun görs sitter Ivo Pekalski och fikar med några vänner i Malmö. Om några timmar ska MFF möta AIK på Råsunda. Hur gärna han än hade velat vara med laget i kvällens drabbning inser han att det vankas många fler matcher framöver. I Allsvenskan, och i det kommande Champions League-kvalet. I väntan på dessa: rehab.

– Jag gjorde ett test i går och det kändes okey. Kanske kan jag snart vara tillbaka. Då ska jag vara starkare än jag var tidigare. För det är klart att man saknar att vara med där, i hetluften.

  /Magnus Johansson

foto: Bildbyrån