Johansson om slarv: "Här hemma ser man mellan fingrarna"

Det kan tyckas lite märkligt att en spelare med meriter från A-landslaget och tyska Bundesliga skulle gå så pass obemärkt förbi nyhetsradarn som IFK Norrköpings Andreas Johansson.

Till Matchdax berättar den slitstarke mittfältaren om tiden i Tyskland och återkomsten till allsvenskan:

–        Allting var ju helt nytt och jättespännande. Där stod man helt själv i en ny stad, i ett nytt land. Några representanter från klubben hämtade mig på flygplatsen och körde mig till ett Hotel i Bochum och jag fick mer eller mindre bara lämna in mina väskor innan de drog ut mig på stan och käkade. Det var rätt skoj för redan den kvällen sprang jag på Matias Concha som också var i klubben och som jag aldrig hade pratat med tidigare. Han hjälpte mig runt och det var rätt skönt att ha någon som kunde hjälpa en för redan dagen efter var det träning. Och det var inte helt lätt när man inte hänger med i samtalet.

Bochum som kanske mest är känt för sina två biltillverkande Opel-fabriker ligger i delstaten Nordirhein-Westfalen. Med sina 380000 invånare är det en mellanstor stad i Ruhrområdet omringade av större städer som Dortmund och Düsseldorf.

För den då 25-årige mittfältaren var den inledande tiden en tid som till stor del handlade om att acklimatisera sig. Både på och vid sidan av fotbollsplanen:

–        I början var det väldigt tufft och jag var helt slut på kvällarna. Vi körde dubbelpass, sedan var det tysklektioner fixa med boende, abonnemang och såna grejer. Det var väldigt kul för det var så mycket nya intryck men samtidigt var det väldigt jobbigt också. När du kommer till ett nytt lag så handlar det om att visa vem du är under träning och hitta en roll i gruppen.

–        Sen från klubbens sida så tror jag att de räknade lite med att man hade en viss mentalitet. Vi svenskar har ju tidigt fått inpräntat att det är viktigt med tider och så. Säger de att man ska ses klockan tio så kommer vi inte kvart över och vi sätter nog ofta laget före individen – i alla fall gör jag det. Och där var man tvungen att vässa armbågarna litegrann och bli lite mer egoistisk så att inte någon annan tog ens plats.

Debutåret i Bochum genomfördes med blandade känslor. För egen del fick han göra 16 matcher i den tyska högstadivisionen men resultatmässigt lämnade säsongen en del att önska. Bochums schweiziske tränare Marcel Koller, som tog Johansson till Tyskland, fick sparken efter en 2-3-förlust hemma mot FSV Mainz efter sex spelade omgångar och laget fortsatte under säsongen att byta tränare vid inte mindre än fyra tillfällen under säsongen.

–        Dom hade tidigare varit en klubb som jobbat långsiktigt och behållit sin tränare men just det här året hände väldigt mycket. Vi bytte tränare fyra gånger. Första tränaren (Marcel Koller) fick sparken, sen kom nästa som hade varit ungdomsansvarig (Frank Heinemann) och han fick också sedan sparken. Sedan ytterligare två, det var kaos i klubben och på många sätt synd att vi åkte ur. För det var helt fantastiskt att spela i Bundesliga och det var helt otroligt hur mycket folk som var på läktarna. Om jag minns rätt hade vi ett publiksnitt på 42000 besökare, vilket är helt otroligt. Jag minns i vilket fall att vi under slutet av säsongen hade kunnat klara oss kvar om vi hade slagit Hannover på hemmaplan men vi fixade det inte och så här i efterhand är det kanske inte så konstigt att vi åkte ur. Det var ett rätt turbulent år.

VFL Bochum slutade på en 17:e plats vilket innebar en nedflyttning till den tyska 2:e divisionen. Precis som i Engelska Premier League får de a lagen som flyttas ned från Bundesliga ekonomiskt stöd för att klara övergången till andraligan på ett bättre sätt.

Och mycket under säsongen 2010/2011 talade för att det blåvita Bochum skulle ha klarat av att snabbt studsa tillbaka till den tyska fotbollens finrum. Laget hade fått in den tyske tränaren Friedhelm Funkel som började satsa allt mer på mittfältssvensken:

–        Vi inledde lite knackigt på säsongen men det var när han (Friedhelm Funkel) kom in som jag hade min bästa period där nere. Han gav mig chansen och sen började vi vinna och om jag minns rätt hade vi åtta raka segrar och sammanlagt 13 matcher utan förlust. Vi gick som tåget och mycket talade för att vi skulle kunna ha chansen att kliva upp till Bundesliga direkt. Men sen kom vi delad två när serien var slut, på sämre målskillnad än Hertha Berlin och de gick direkt upp och vi fick kvala.

Bochum fick Borussia Mönchengladbach som kvalmotståndare och Johansson berättar att inramningen var i det närmaste perfekt under det första mötet:

–        Vi började på bortaplan och det var fullsatt, mellan 50000-55000 åskådare och sån jädra stämningen. Vi spelade riktigt bra och vi hade en boll strax utanför och ett ribbskott. Det stod 0-0 när vi kom det upp till 90:e minuten och sekunderna tickade på. Vi visste att det var två tilläggsminuter och i den 92:e minuten fick vi frispark. Frisparken slogs, men den blev misslyckad, och gick till inspark. Men eftersom det bara var sekunder kvar så tänkte vi att domaren ändå skulle blåsa av… Istället fick de till en kontring och vi bara skrek på domaren att han skulle blåsa av. De slog ett inlägg som gjorde att det blev kalabalik i straffområdet och till slut gick det fram till  deras anfallare som klackade in bollen via ribban och in på övertid av övertiden, så att säga. Tre dagar senare mötte vi dem i returen och ledde med 1-0. Men matchen slutade till slut 1-1 och dom klarade sig kvar och vi åkte ur.

Efter säsongen 2010/2011 blev det en ny vända med tränarbyte och början till en utrensning i truppen inför säsongen 2011/2012. Eftersom det ekonomiska stödet från första året i Bundesliga II inte fanns kvar valde klubben därför att rätta mun efter matsäcken:

–        De hade lite ekonomiska problem och ville rensa undan lite, eftersom de under första året får rätt så mycket pengar för att kunna gå upp igen. Andra året så hade man inte samma ekonomiska muskler och tränaren hade lite förkärlek till talanger så de satsade på att få bort oss lite äldre och behålla en del av de tyska spelarna. Mitt kontrakt löpte ut och de ansträngde sig inte för att förlänga så jag tog saken i egna händer.  

Trots alternativ från andra klubbar föll valet på IFK Norrköping. Den anrika östgötska klubben var tidigt ute och presenterade sig sitt upplägg för Andreas Johansson. Att klubbens tränare var ingen mindre än Johanssons förre tränare Janne Andersson, från tiden i HBK, bör nog ses som tung förklaring – i synnerhet med tanke på tränarbytena:

–        När det kommer en ny tränare så måste du jobba för att få hans förtroende. I Tyskland så var det så att man jobbade för att övertyga en tränare och sedan blev han kickad och då var man tvungen att göra samma sak igen och igen. När man kommer in i ett nytt lag kan det därför vara tryggt att du vet att tränaren vill ha dig och vet vad han får ut av dig. Janne vet mina egenskaper och det känns naturligt att komma till Norrköping, samtidigt gäller det att visa att du ska ha platsen och att du blivit värvad av en anledning.

Men omställningen till allsvenskan har inte varit helt enkel. Vid sidan av planen stormtrivs Andreas Johansson i Norrköping och uttrycker han själv ”inte är någon storstadsmänniska”. Däremot har det funnits en del svårigheter i den fotbollsmässiga omställningen från Tyskland till Allsvenskan.

–        Allting är mycket mer professionellt i Tyskland när det gäller allt runt omkring som omklädningsrum, massagerum och att fler jobbar inom verksamheterna. På träningarna när tränaren säger att alla ska samlas någonstans så gör man det direkt. Här i Sverige kan det vara någon som ”bara ska skjuta ett skott till” eller om man i Tyskland slår en passning som studsar under en passningsövning så skäller de direkt, eftersom de inte tycker att man har varit tillräckligt koncentrerad. Här hemma ser man mellan fingrarna på sånt.

Hur tacklar du det där då?

–        Det är klart att man vill ställa krav på varandra. Har du en träning så ska du kunna slå en femton meters passning och då är det klart att du inte kan acceptera om den kommer studsande. Framförallt måste man kunna ha de kraven.

Vad finns det för andra skillnader mellan Bundesliga och Allsvenskan:

–        Det finns väl saker som är både positivt och negativt. Det finns mer fotbollspolitik i tyska lag än vad det gör i svenska och tydligare hierarkier. Fördelen är väl att de äldre visar vägen och att de yngre vill lyssna och göra som de blir tillsagda. De äldre har mer att säga till om, men det är klart att sånt också kan bli lite överdrivet. En av mina tränare i Bochum ville, exempelvis, att vi skulle nia honom och då har det gått till överdrift…

Om man ser till Norrköping så är det utomstående intrycket att ni har en väldigt bra stämning i laget. Hur upplever du IFK Norrköping som grupp?

–        Jag tycker att vi har en bra mix av gammalt och ungt och vi har nått sådana nivåer att vi alltid gör ett bra jobb även om allting kanske inte alltid stämmer. Vad jag förstått från de som varit med tidigare år har vi också höjt oss från förrförra och förra året. Och vi gör det genom ett jävligt hårt arbete där vi tar våra löpningar. Sen behöver vi utveckla saker som exempelvis vårat passningsspel och bli bättre på att ha ett eget spel så att vi kan klara av att föra mot lag som kommer till Norrköping och backar hem. Mot storlagen tar vi poäng men vi tappar poäng mot Gefle och Syrianska.

–        Jag tycker vi definitivt ska klara av att behålla våran sjätteplats där vi ligger. Vi har fyra poäng ned till Göteborg och det ska vi hålla undan med fyra matcher kvar och gör vi det bra så kan vi gå om Helsingborg och knipa femteplatsen. Vi har Elfsborg nu på söndag och det tycker jag är en kul match att spela mot ett bra lag och jag tror vi kommer att göra bra ifrån oss där.

Joakim Kempe

Matchdax

**Intervjun gjordes dagarna innan IFK Norrköping besegrade Elfsborg med 2-1 på hemmaplan **