Reportaget: "Ingesson bearbetar sjukdomen med fotbollsenergi"

– För mig har det varit en otrolig energikick att vara där nere med killarna under tiden man varit sjuk, säger Ingesson.

Hur gick det till när du fick uppdraget som U19-tränare i Elfsborg?

– Det var Stefan(Andreasson, klubbchef) och jag som varit kompisar ett par år. Först var det prat om att jag skulle börja spela när jag kom hem, det blev inget, men vi fortsatte ha kontakt. Han var lite sugen på att jag skulle vara med på något sätt i verksamheten, kanske hjälpa till med A-laget eller nåt, men jag var inte så jättesugen. Sen vart det ungdomstränare och det har jag hela tiden varit sugen på, jag tror jag har mer att ge till ungdomarna än dem äldre.

Hur är du som tränare, förordar du samma typ av spel som spelstilen du själv hade?

– Nej, det gör jag inte. Allt hänger på laget, det är ett lagspel. Därför krävs det att alla ger 100 procent. Sen kan det vara en dag då du ger 100 procent, med hjärtat, men att det andra inte funkar lika bra, då är det helt okej för mig, bara man är där med inställning och vilja.

– Vi försöker se till att killarna mår bra. Det är lätt att säga när du är 16 bast "jag ska flytta och bli fotbollsproffs" hit och dit. Du kommer från en plats där du är skyddad men sen kommer du till Elfsborg eller en annan allsvensk klubb och då träffar du de bästa som finns, två-tre av de bästa på din position. Pallar du inte det psykiskt är det tungt alltså. Skulle vi inte bry oss om dem på ett bra sätt, se till att deras sociala liv funkar, då skulle de få det ännu svårare. Jag tror vi har ett stort ansvar där.

Du måste få mycket respekt av dina spelare, med tanke på den bakgrund du har?

– Det får man ju, men de är såpass unga med, så de har aldrig sett mig spela. Det är först när de börjar surfa lite och googla mig som de inser "den där jäveln har faktiskt spelat".Men det är bra att de inte vet också, de ska själva kunna komma underfund med att den gamla gubben har rätt i det han säger.

Vad har du för mål med din tränarkarriär?
– Jag har som mål att få fram så mycket bra spelare som möjligt. Kan jag få någon som haft mig som tränare att säga någonstans att det var jävligt inspirerande att ha Klas som tränare när jag var 17, 18, 19 i Elfsborg, han lärde mig otroligt mycket, då skulle jag känna det som att jag har lyckats.

Hur ser du på din egen spelarkarriär såhär med lite distans?

– Jag är jävligt nöjd med det jag gjorde. Med lite flyt kanske jag hade fått ut lite mer, men vem fan trodde att en från Ödeshög skulle vara ute i elva år och vara proffs överallt. Det känns väl som att jag fått ut det mesta av min karriär.

Hur hade du stått dig om du hoppade in och spelade med ert U19-lag idag, tror du?

– Helt frisk hade det inte varit nåt problem. Min styrka har alltid varit självförtroendet, haha. Nej, man skulle nog få springa bra mycket. Mittback eller forward kan man väl spela överallt, det är inga problem, men inte mittfältare.

Kan man hoppa in i vilket lag som helst och spela mittback eller forward?

– Haha, ja, har man lite blick för det är det ganska smidigt.

Jag måste höra hur det är med din hälsa?

– Jag har gjort ett byte av stamcellerna nu igen då. Det känns bättre, men går jävligt långsamt. Ryggen är lite bättre, men bröstkorgen är som förut. Det är svårt, jag är fortfarande jävligt svag, så att säga. Det är en ganska stor grej det här med att döda alla stamceller i kroppen och trycka in nya. Jag orkar väl kanske gå 20 meter nu, sen är man ganska så trött och vill helst bara sova sen. Jag har gjort det en gång innan och vet vad det handlar om, men det är jävligt jobbigt.

Ändå vill du tillbaka till fotbollen direkt?

– Hade jag inte haft drivkraften hela tiden, att få den energin jag fått från killarna i Elfsborg, då vet jag inte. För mig har det varit en otrolig energikick att vara där nere med killarna under tiden man varit sjuk. Jag ser verkligen fram emot det.

Hur ser det ut med sjukdomen på lång sikt?

– Det finns risk att det kommer tillbaka igen, vilket det troligtvis också gör. Vi får se vad som händer här nu, säger Ingesson strax efter ett läkarbesök hemma i östgötska Ödeshög.

Calle Abrahamsson