Stor intervju med Klas Ingesson: "Ingen kan slå mig på fingrarna"

Hur gick det till när du fick uppdraget som U19-tränare i Elfsborg?
– Det var Stefan(Andreasson, klubbchef) och jag som varit kompisar ett par år. Först var det prat på att jag skulle börja spela när jag kom hem, men sen vart inte det nånting, men vi fortsatte ha kontakt. Han var lite sugen på att jag skulle vara med på nåt sätt i verksamheten, kanske hjälpa till med A-laget eller nåt, inte som förstatränare, men kanske andra eller tredje, men jag var inte så jättesugen. Sen vart det ungdomstränare och det har jag hela tiden varit sugen på, jag tror jag har mer att ge till ungdomarna än dem äldre.

Är det ett heltidsjobb eller hur mycket tid lägger du på coachingen?
– Ja, det är ganska mycket. Fyra gånger i veckan minst, fyra träningar och en match då. Sen är det lite runtomkring med.

Hur är du som tränare, förordar du samma typ av spel som du själv hade som spelare?
– Nej, det gör jag inte. Allt hänger på laget, det är ett lagspel. Därför krävs det att alla ger 100 procent. Sen kan det vara en dag då du ger 100 procent, med hjärtat, men att det andra inte funkar lika bra, då är det helt okej för mig, bara man är där med inställning och vilja. Jag har spelat i alla möjliga positioner och alla möjliga taktiska uppställningar, men det är mest en lek med siffror. Till syvende och sist handlar det om att göra jobbet. Kalla nåt 4-5-1, 4-3-3, 4-4-2 eller vad fan man kan kalla det, det avgörs mycket av hur de andra spelar också.

Vem är den bäste tränare du haft under din egen karriär?
– Jag har haft ett par-tre stycken som varit bra, tycker jag. En hette Mazzone, en italienare, Faccetti också italienare, och Tommy Svensson. Sen är inte det viktiga på den nivån hur de är fotbollsmässigt och massa jävla grejer. Många tror att de måste uppfinna fotbollen. På elitnivå är det viktigt med en tränare som är bra på läsa av personer och kan få laget att jobba ihop.

Vilka tränare och lag inspireras du av i dagens fotboll?
– Jag har ingen speciell tränare så, jag har mina idéer och försöker genomföra dem. Bara det är ett vettigt sätt att se på fotbollen, sen spelar inte så stor roll om han heter Mourinho eller Kalle Pettersson, bara det finns en logik i det som sägs.

– Jag har varit mycket för 4-4-2, det är det sättet man täcker bäst yta på en plan. Men å andra sidan räcker om nån av spelarna inte gör sitt jobb, då har du inte 4-4-2 längre, då är du körd iallafall. Jag har ändrat min syn på taktik sen jag kom till Elfsborg. I början var det snack om 4-3-3, eller 4-5-1, beroende på hur man ser det, med tre centrala mittfältare, det var jag inte så jävla sugen på. Men nu är jag kanske den som hållit kvar vid tre centrala längst i klubben, för det passar mitt lag bäst, vi har fler duktiga centrala än forwards. Man ska utnyttja det man har. Jag vill gärna ha en röd tråd i klubben, det tycker jag är kul att ha. Det viktiga är att du har press, understöd, överflyttningar och zonförsvar, det ska man ha. En del tränare tycker det är jävligt roligt att snacka system hit och dit, men det är inte så jävla stor skillnad.

Tobias Linderoth har U17 i Elfsborg, hur nära samarbete har du med honom?
– Vi pratar, om inte dagligen, så bra ofta iallafall. Vi snackar mycket med varandra, vi är involverade i ungdomsverksamheten så det är ett måste. Hans kvalité är att han har ett jävla driv, han vill verkligen bli tränare. Jag har väl inte den ambitionen, att bli tränare på hög nivå, men det har Tobbe. Han har en jävla erfarenhet.

– Jag tror det är svårt för en tränare som inte varit på plan, att sätta sig in i alla de olika situationerna som uppstår på en plan. Sen kan du läsa dig till en viss del, men du ska ändå kunna försvara vad du tycker, varit där själv så att säga. Det tycker jag är en fördel för oss som varit ute och gjort resan som killarna ska ut på, det är lättare att läsa en kille, tror jag. Hur han mår, inte bara fotbollsmässigt utan även utanför, speciellt de som kommer utifrån och inte har sin familj här. Det är viktigt att stötta killarna. Det är inte så jävla lätt, det är ett hårt jobb. Först har de skola sju till halv fyra, sen är det träning, sen hem och laga nåt att äta och sen är det dags att läsa läxor och sova. Det är ingen dans på rosor.

– Vi försöker se till att killarna mår bra. Det är lätt att säga, när du är 16 bast "Jag ska flytta och bli fotbollsproffs" hit och dit. Du kommer från en plats där du är skyddad, men sen kommer du till Elfsborg eller en annan allsvensk klubb, då träffar du de bästa som finns, två-tre av de bästa på din position. Pallar du inte det psykiskt är det tuggt alltså. Skulle inte vi bry oss om dem på ett bra sätt, se till att deras sociala liv funkar, då skulle dom få ännu svårare. Jag tror vi har ett stort ansvar där.

Tar ni mycket individuella snack med killarna om hur dom lever utanför planen?
– Jag är inte mycket för att ta de här bestämda snacken varannan vecka eller varannan månad, jag tror mer på det att snacka med dem runt träningnar. Vi träffas ofta och jag tycker man läser spelarna ganska snabbt och ser om de inte mår bra. Man frågar lite, hur är det, hur mår du, hur funkar skolan, har du hemlängtan. Ibland är det så enkelt att de bara behöver komma hem några dagar. Det är jävligt viktigt om vi tror på dem riktigt mycket, som vi gör, då ska vi ta hand om dem på ett bra sätt, så de kan prestera. Vad gör det om de åker hem och missar tre träningar, det är ingen fara, bara de mår bra, killarna.

Vilka fördelar och nackdelar finns det att gå från en spelarkarriär till en tränarkarriär?
– Fördelen är naturligtvis att det är ingen som kan slå mig på fingrarna. Ingen spelare kan säga "du vet inte hur det här är". Nackdelen kan vara om du tror att du är bäst i världen bara för du spelat fotboll och har väldigt bestämda idéer. Det sämsta en tränare kan vara är att han inte är lyhörd och lyssnar på andra. Alla har något bra att bidra med och är du tillräckligt smart snappar du upp de bra grejerna från andra, och har det i din ryggsäck, resten kan du skita i.

Du måste få mycket respekt av dina spelare, med tanke på den bakgrund du har?
– Det får man ju, men de är såpass unga med så de har aldrig sett mig spela. Det är först när de börjar surfa lite och googla mig lite som de inser "den där jäveln har faktiskt spelat". Om jag skulle varit A-lagstränare och haft spelare som är 30-35 år kanske de haft en aning om vem man är. Men det är bra att de inte vet ocskså, de ska själva kunna komma underfund med att den gamla gubben har rätt i det han säger.

– Jag har sista ordet, alltid. Man vill ha spelare som tänker, agerar på plan självständigt, men man måste ha någon eller några som tar tag i det och kanske går utanför det vi bestämt och försöker få ordning på grejerna. Det är en balansgång mellan dem och spelare som är lojala och alltid gör det vi bestämt, hur matchen ska genomföras. När de väl är ute på plan är det jävligt lite en tränare kan göra. En tränare kan påverka laget måndag till fredag, men på lördagen när matchen kommer måste du ha personligheter som tar ansvar för laget och resultatet. Kuvar du dem, då tar de inget ansvar, då står du dig jävligt slätt.

Din son är lagkapten i det lag du tränar, har han samma spelstil som du hade?
– Jag tycker han har de kvalitéerna som krävs för en kapten, det är väl en av de starka kvalitéerna han har. Sen är han fortfarande ung och har mycket att lära. Som kapten behöver du inte vara den bäste spelaren, det handlar om den som alltid är på träningen, alltid är lojal och visar att han vill nånting. En spelare är inte kapten bara för han har gjort 100 mål i ligan, utan det är en annan typ av spelare.  Martin hade inte varit kapten om jag inte tyckt han haft kvalitéerna att leda laget på ett bra sätt.

– Han är mittback. bra en-mot-en och stark i kroppen, han är lik mig på viset. Han är ingen som klackar femtio tusen gånger och gör överstegare, men det är inte heller viktigt i fotbollen tycker jag. Det viktiga är att du har bra fotbollsteknik, att kunna spela på ett tillslag, läsa situationer och kunna lösa det du ställs inför. Han är ingen tekniker på nåt sätt. Han är lik mig på så vis att han är en fysisk spelare.

Var inte det känsligt, att välja sin egen son som kapten?
– För mig var det inte ett problem att välja Martin som kapten. Sen kanske andra föräldrar och folk runtomkring tyckte det var bara för han är son till mig, att jag försöker framhäva honom, men jag tycker inte det.

– I år har han gått från att ha lite svårt att ta plats till att visa han har växt och spelat de flesta matcherna. Den relationen har vi, jag sa till honom att jag gör inte honom nån tjänst genom att favorisera honom. Den dagen jag inte har honom och det visar sig att han inte är såpass bra att han ska spela, då har jag lurat honom. Det vill man inte göra, jag vill inte lura nån.

– Sen om det är min pöjk eller nån annan så försöker jag att inte bry mig, Martin vet att på träningen är inte jag hans farsa, jag är hans tränare.

Kan det bli så att du bedömer honom hårdare än andra på grund av att han är din son?
– Det har nog säkert blivit lätt så att jag ser småfel på honom, kan ibland känna då inom mig och reagera. "Vafan, sådär kan du inte göra, inte slarva", men det är nånting jag försöker, att behandla honom som alla andra.

– Jag hade det här snacket med hela gruppen i januari när vi satte igång, om problematiken det kan vara med en son i sitt lag. De har ju en dröm de vill uppfylla allihopa, såklart.

– Sanel, som jag har laget ihop med, han är jävligt bra. Han ser inte mig som en gammal fotbollsspelare utan som vem som helst. Därför blir Martin också vem som helst i gruppen, Sanel vågar säga vad han tycker och tänker om Martin. Det känns skönt för vi är överens om spelarna, det är jävligt gött. Sanel är otroligt duktig med killarna och ambitiös, har alltid varit i klubben, har hjärtat, det är viktigt. Han är verkligen uppvuxen med klubben och har det gulsvarta hjärtat. Han ger mycket bra vibbar till killarna. Många killar nuförtiden skiter i klubbarna, det ska flyttas hit och dit och framåt. Men även om du bara är tre år i en klubb måste du ha känsla för klubben. Det är inte riktigt så lätt som att byta från en Saab till en Volvo. Det är inte bara pengar det handlar om utan klubben.

Har han fått nån skit utifrån, för att han är din son?
– Jag tror inte Martin fått utstå nåt för han är min son. Martin har aldrig sagt att han fått skit från nån i laget eller utanför, för min del. Jag tror aldrig nån har sagt nånting till honom. Nu är inte Martin en sån som säger så mycket till mig, han brukar vilja lösa grejer själv. Däremot har jag pratat en del om när han kommer upp nu, då kommer han bli jämförd med vad jag gjort, det har vi haft ett snack om. Det har han väl förstått nu, att det är som det är. Det är inget han kan göra nåt åt, och inte jag heller.

Hur långt kan han gå, tror du?
– Jag tycker det är skitsvårt att säga hur långt han kan gå, jag tycker det är svårt med alla killarna. Alla är bra, nån är lite bättre på det och nån lite bättre på nåt annat. Det hänger på huvudet, att orka hålla på dag ut och dag in, offra sin ungdom.  Om man har kompisar som inte håller på med toppidrott, åker de till Kanarieöarna, fjällen och överallt. Du har inte tid med det. Du kan inte riskera att vara borta. Vem är tuffast i huvudet, vem vill det här mest. Det är inte så avgörande då om du är fantastiskt bra med bollen eller snabb eller stark. Har du bara viljan och orken att träna hårt då blir du en bra fotbollsspelare. Om du kommit till typ Elfsborgs ungdomslag eller till en annan klubbs verksamhet i Superettan eller uppåt, då är du duktig, då finns all chans.

– Jag har sett på Martin med, vissa stunder har han varit jävligt sliten, han har nog funderat på hur mycket är det här värt. Jag tror också det är viktigt i den åldern att fundera på om man vill det här. Jag ser att det brukar lösa sig själv det där. En del förstår själva, jag blir nog ingen allsvensk spelare, jag har inte det här i mig. Sen är det några som kanske inte fattar att det inte går ända fram, det är tufft för dem, men vi får förklara för dem hur vi tänker om vi bestämmer oss för att de inte ska upp i A-laget.

Vad har du för mål och drömmar med din tränarkarriär?
– Jag har som mål att få fram så mycket bra spelare som möjligt. Kan jag få nån som haft mig som tränare att säga nånstans att det var jävligt inspirerande att ha Klas som tränare när jag var 17, 18, 19 i Elfsborg, han lärde mig otroligt mycket, då skulle jag känna mig att som jag hade lyckats. Men karriär, jag har inga såna tankar mer än att det är kul och ger mig mycket energi att vara med killarna. Den dagen de inte vill ha mig där vill jag inte vara kvar.

Du vill inte bli A-lagstränare?
– Framför allt har jag ingen lust att gå alla kurser och skit. Däremot kanske jag kan tänka mig vara med på sidan om som en tredje- eller supporttränare till ett A-lag. Det skulle jag definitvt kunna tänka mig, men inte att ta över själv.

Hur ser du på din egen spelarkarriär såhär med lite distans? 
– Jag är jävligt nöjd med det jag gjorde. Med lite flyt kanske jag hade fått ut lite mer, men vem fan trodde att en från Ödeshög skulle vara ute i elva år och vara proffs överallt utom i tyska ligan. Det känns väl som att jag fått ut det mesta av min karriär. Jag har trott på mig själv och bestämde nån gång när jag var 14-15 år, det är det här jag vill göra, det är det här jag ska satsa på. Jag tror man måste vara envis och på G hela tiden, många säger det att den som lyckas har tur, men du skapar din framtid.

Sitter du och Linderoth och frossar i gamla landslagsminnen ibland?
– Hahaha, nej det gör vi inte du. Däremot är det ganska roligt att höra om hans tid i landslaget, och han får höra om min. Vi är från olika generationer i landslaget, det är kul att höra om det var skillnad och sådär. Det är jäkligt kul att ha Tobbe att prata med.  Hur det än är så är det svårt att prata om toppfotboll med nån som inte spelat själv där och gjort EM, VM och allt det här. Vi är lika i vårt tänkande. Jag tror att till syvende och sist, pratar du med dem som haft en karriär har dem nog samma tankesätt vad som krävs för att lyckas, vad som krävs av ett lag, hur ställer man upp det, ditt och datt.

Kan du inte bli frustrerad ibland och bara vilja hoppa in och sköta skiten själv?
– Jo, det kan man bli, man kan bli frustrerad. Nu har jag lugnat ner mig, men förr kunde jag bli helt galen när nån inte gjorde som man tyckte. Problemet i början när jag var i Ödeshögs A-lag och tränade, var att man tar allting så självklart. Det där är så banalt, det behöver jag inte ens förklara för dem, men sen när vi kör igång med övningen inser man att de förstår ingenting. Du har inte sagt nåt, säger de. Men det förstår ni ju, sa jag, fast det var inte så jävla självklart för dem. Det har varit gånger man tänkt "vad i helvete, det måste ju funka", men oftast har jag då inte förklarat tillräckligt.

Hur hade du stått dig om du hoppade in och spelade med ert U19-lag idag, tror du?
– Helt frisk hade det inte varit nåt problem. Min styrka har alltid varit självförtroendet, haha. Nej, man skulle nog få springa bra mycket. Mittback eller forward kan man väl spela överallt, det inga problem, men inte mittfältare.

Haha, kan man hoppa in i vilket lag som helst och spela mittback eller forward?
– Haha, ja, har man lite blick för det är det ganska smidigt.

Jag måste höra hur det är med din hälsa, jag läste en krönika av dig nyligen, att du har ont i ryggen och bröstkorgen?
– Jag har gjort ett byte av stamcellerna nu igen då. Det känns bättre, men går jävligt långsamt. Ryggen är lite bättre, men bröstkorgen är som förut. Det är svårt, jag är fortfarande jävligt svag, så att säga. Det är en ganska stor grej det här med att döda alla stamceller i kroppen och trycka in nya. 20 meter är långt när man gjort en sån här grej. Jag orkar väl kanske en 20 meter nu, sen är man ganska så trött och vill helst bara sova sen. Jag har gjort det en gång innan och vet vad det handlar om, men det är jävligt jobbigt.

– Man brukar känna efter tre-fyra veckor att man har lite respons igen från kroppen, men där är jag inte ännu. Det har gått fem-sex veckor sen jag bytte celler och jag kom ut från sjukhuset för två och en halv vecka sen nu. Jag räknade med att kunna åka ner förra veckan till killarna, men det gick inte. Nu hade jag hoppats på denna veckan, vi får väl se.

Hur dålig känner du dig?
– Jag är mer eler mindre sängliggande. Jag försöker vara uppe så mycket jag kan, men fixar och donar jag lite så somnar jag garanterat en halvtimme efteråt.

Ändå vill du tillbaka till fotbollen direkt?
– Hade jag inte haft drivkraften hela tiden, att få den energin jag fått från killarna i Elfsborg, då vet jag inte. För mig har det varit en otrolig energikick att vara där nere under tiden man varit sjuk. Jag ser verkligen fram emot det.

Bor du heltid i Ödeshög eller har du boende i Borås också?
– Nej, jag bor i Ödeshög. Det är 15 mil, men det är en bra väg, tar bara en och en halv timme.

Hur ser det ut med sjukdomen framöver, är du fri sen eller är det stor risk att det kommer tillbaka?
– Det finns risk att det kommer tillbaka igen, vilket det troligtvis också gör. Vi får se vad som händer här nu.

(Observera att intervjun gjordes i september och att vissa delar tidigare publicerats i vår tidning Matchdax, samt här på matchdax.se)

Calle Abrahamsson
Matchdax