Motståndarkollen: AIK

På Djurgårdsbloggen fortsätter vi titta på våra Allsvenska rivaler. Idag analyserar vi antagonisterna från Solna aka Mordor.

Jag tror ni som följer svensk fotboll och denna blogg inte behöver någon närmare introuktion av AIK. Men för att dra en kort summering: senaste sm-guldet kom 2009, och förutom en dipp 2010 har man legat stabilt i toppen av Allsvenskan, men utan att ta det där sista steget till sm-guldet. Oftast har man börjat säsongerna ganska mediokert, men jobbar sig under sommaren nästan ikapp lagen i toppen för att sedan på hösten tappa poäng mot lag som Sundsvall och Halmstad och därmed spela bort sig själva från guldet. Dock ska vi komma ihåg att Andreas Alm coachade laget under många år. Kan Rikard Norling bryta trenden och ta det sista steget? En stor förändring han har stått för redan är uppställningen på planen. Förra året ändrade man taktik från ett klassiskt 4-4-2 till 5-3-2, som man också kommer köra denna säsong.

AIK utgår från en oerhört stark defensiv med ett mittlås på 3 försvarare. Nils-Eric Johansson som inte tycks åldras annat än utseendemässigt, trotjänaren Per Karlsson och underskattade Sauli Väisänen. Man kommer även köra med 2 wingbacks som ska bomba inlägg mot AIKs fyrtorn till anfallare, vare sig det är Goitom, Krpic, Markkanen eller Avdic som spelar. Man har även ett mycket spelskickligt mittfält med Ishizaki och nyförvärven Olsson och Thern. Frågetecken man kan ställa till truppen dock är om den inte är lite för likriktad. Man har ingen Ofori eller för den delen Etuhu på mittfältet, två riktiga bollvinnare på mittfältet. Inte heller finns någon snabb djupledsgående forward. Har sett många gnagare på sociala medier skaka av sig dessa frågetecken med att sådana spelare inte behövs med den taktiken som är tänkt för säsongen, men då tror jag man underskattar fördelen med att ha en plan B. Det är sällan ett lags taktik fungerar 100% under en hel säsong och det kommer matcher då spelet fastnar och laget behöver ändra sitt spel, då är det guld värt att ha spelare på bänken som kan komma in och bryta mönster. Oavsett om det gäller att stänga en match eller jaga mål.

Djurgårdens egna facit mot huvudrivalerna från Solna är inte smickrande, något som jag skrivit om en hel del tidigare i denna blogg. Frågan är om vi har vad som krävs för att bryta denna ond trend i år. Jag tror Özcan är tränaren som kan göra det, men frågan är om spelarna klarar det. I nuläget är spelarmatrialet i AIK överlag bättre och dom bör sluta över oss i tabellen. Men det som vi Djurgårdsfans drömmer om är en seger i ett derby, en sådan seger skulle rädda ännu en annars medelmåttig säsong.