Förlust i premiären - tillbaks till ritbordet.

Ny säsong, ny tränare och nya spelare. Men ändå är Inget nytt under solen. Djurgården klarade i vanlig ordning inte att ta vara på hypen och publikstödet utan föll mot nykomlingarna Sirius.

Tyvärr är det andra halvlek som folk kommer ha på näthinnan från matchen. Djurgården spelade ändå helt ok i första halvlek, det fanns brister men defensiven höll ihop, vilket var ett stort orosmoment inför säsongen. Jonas Olsson fick tillåtelse att gå upp banan för att stöta och starta uppspel medans resten av backlinjen föll tillbaka något bakom honom för att inte riskera kontringar. Man lyckas även ligga bra i presspelet vilket får Sirius att slå bort en del bollar. Källström styrde mycket av anfallen med krossbollar, men jag tycker faktiskt hela laget såg bra ut i offensiven där man försökte blanda mellan att ta sig fram på kanten och genom på mitten. Det syntes dock tidigt att vi saknar spets i år, och tyvärr är det inget nyförvärv än så länge som är kandidat till att bli en ny Mushekwi.

Andra halvlek börjar också helt okej. Djurgården trycker på i pressen och känslan är att ju längre tiden går desto mer kommer vi mala ner dem. Men två minuter skulle förändra allt. Olycksamme Beijmo får inte iväg bollen ur eget straffområde utan rensar på en motspelare som får avsluta både en och två gånger och andra gången sitter den. Suck tänker man, men okej. Det är bara att knyta näven i fickan. Pang så smäller det direkt igen. 0-2 efter en kontring där hela djurgårdslaget går för kvittering vilket skapar ett 3 mot 2 läge för Sirius som dom såklart iskallt kan ta vara på. Resten av matchen är bara en febril kamp för Djurgården att komma framåt i banan men på grund av stressen tappar man all form av organisation. Sirius håller undan skickligt och vinner matchen. Djurgården visade upp uppenbara brister i sitt spel när man hamnar under press, spelarna tappar positionerna och man spelar inte längre som en enhet. Vilket egentligen inte är så konstigt då Özcan fått byta taktik under försäsongen samt fått in flera spelare sent in på säsongsstarten.

Dock så måste man ju ändå hylla Sirius för att dom lyckas både med hålla tätt bakåt trots den periodvis tunga pressen, samt att man visar upp väldigt fint passningsspel och rörelse med boll. Kingsley Sarfo är en riktigt bra spelare som snart lirar i en större klubb utomlands.

Mitt förtroende är fortfarande stort för både Özcan och laget. Men det kommer ta 4-5 omgångar innan allt sitter, och det är inga lätta matcher vi har framför oss närmsta tiden. Häcken, Elfsborg och Malmö. Risken är stor för 0 poäng efter 4 matcher och då kan det börja blåsa rejält på kaknäs. Dock lär vi tippas som underdogs borta mot Häcken och Malmö, något som kanske kan gynna oss då pressen flyttas över till motståndarna. 

Dock ska spelarna hyllas för sin inställning för den var det inget fel på. Det var länge sen jag såg så många spelare i blårandigt gå in så hårt på sina motståndare. Något som värmer ett blårandigt hjärta. Nu vill vi se samma inställning fast med hela laget som en enhet, och med mer effektivitet framåt. Jag ser med tillförsikt fram emot Häcken på söndag och resten av säsongen.