Den första kyssen

2016-04-11 22:57

sites/default/files/BB160411JM020.jpg

Det finns något vackert över den här typen av matcher, framöver allt förspelet fram till ögonblicket då domaren blåser i pipan för avspark. Någon sa en gång att det bästa med kyss inte inträffar i själva ögonblicket då två läppar möts, men sekunden precis innan. Förväntningarna, tankarna och slutligen stunden då två blir en. Det är där man vill pausa tiden för en stund; släppa jobb, städning och andra av livets ångestmoment. Det är vad som är magin i kärlek och även i fotboll. Sådan var kvällens match.

Som vanlgit inför den här typen av matcher kretsade förspelet kring duellerna. Hur kommer de två klackarna att stå sig mot varandra? Kan det blåvita, centrala mittfältet få stopp på en passningsskicklige Ebenezer Ofori? Fortsätter Alexander Isak i vänsterfilen efter sin fartfyllda uppvisning som senast mot Östersund eller ska Tobias Hysén visa att gammal är äldst?

AIK inledde matchen med klart bäst tryck och skapade flest chanser. Till en början hade man stundtals svårt att finna sig i den hårda markeringen som Sebastian Eriksson och Mads Albaek satte på Ofori, och efter en stund tvingades man till högre passningar bakom de två innermittfältarna för att undvika ett bolltapp. De högre passningarna resulterade dock i goda resultat och tvingade Blåvitt till ett mer defensivt och tillbakatryckt spel som banade för ett mer aggresivt och hungrigt spel från AIK:s sida. Ute på kanterna skapade Niclas Eliasson, och främst kanske Ahmed Yasin, vassa chanser genom sina skickliga inläggsfötter.

Göteborg hade dock sina chanser. Trots att bollinnehavet låg till AIK:s fördel försökte man ta vara på de chanser man fick med bollen och inte stressa fram ett anfall, men snarare bygga upp det genom god passningsfotboll som sedermera avslutades med en boll i djupled mot anfallarna Tobias Hysén och Gustaf Engvall. Trots det saknade bägge lagen den riktiga udden i sista tredjedelen för att kunna skapa de spelchanser som förväntas leda till mål. Således är statistiken fem av sex mål på fasta situationer enormt talande för matchbilden.

Resultatet känns på många vis som en förlust för AIK:s del, även om säkert en del svartgula skulle ha varit nöjda med ett kryss på förhand. Men var det ändå så, för att återknyta till det romaniska temat, att kyssen ur ett objektivt perepktiv spakade gott? För inte ska vi gräva ner oss när det kommer till AIK: man pressade en förväntad toppkonkurrent långt bakåt i banan och kunde föra spelet med hög press. Visst finns där en viss skärpa att slipa på, men om man har tålamod med Alm och hans lagbygge tror jag på en god säsong för Gnaget. Jag ser framöver allt potential i den bredd truppen har till skillnad från tidigare år. Det är inte bara startelvan och ett fåtal spelare runtomkring som känns vassa, men så gott som samtliga uttagningsbara spelare. Det tror jag blir nyckeln till en framgångsrik säsong för AIK, även om fem poäng på tre spelade känns tufft just nu.

Christian Sundqvist

Följ oss på sociala medier