Höjden av oprofessionalism, AIK

2016-05-13 14:17

sites/default/files/BB160512BB001.jpg

AIK Fotboll AB har gjort sig av med Andreas Alm av högst diffusa själ. ”Det är en samlad bedömning av flera olika faktorer”, som sportchefen Björn Wesström uttryckte det under dagens presskonferens på Friends Arena. Nej, det har ingenting med det att göra. Fast å andra sidan är man också medveten om att allmänheten förstår det.

Kraven på Andreas Alm inför säsongen var orimliga. Det var SM-guld eller ingenting som gällde, för klubben vars spelarmaterial eller ekonomi gör sig orättvis att jämföras med en klubb som exempelvis Malmö FF. Trots det hade han inget val, Alm, utan svarade på sitt eget kaxiga manér att han med rätt förutsättningar tror sig kunna klara det.

Från förra säsongen hade man tappat offensiva nyckelspelare som Henok Goitom och Mohammed Bangura. In kom istället Eero Markkanen, Deni Avdic och Carlos Strandberg. Dessutom jobbade man hårt för att få in en ny assisterande tränare, där valet i slutändan föll på Jens Gustafsson.

Säsongsinledningen för Gnagets del har bjudit på höga toppar och låga dalar där man blandat och gett från match till match. Premiären mot Sundsvall var ett plattfall och J-Södra likaså. Däremot vill jag ändå hävda att matchen mot IFK Göteborg var bland det bästa, rent spelmässigt, jag sett AIK prestera på flera år.

Aldrig en rättvis chans
Varje enskilt år sedan Alm tog över som huvudtränare har han uppnått klubbens målsättning: nå Europa League-kval. Efter knappt två månader av tävlingsfotboll och en månad av allsvenskan väljer man att göra sig av med honom för att man helt plötsligt inte tror att han kan uppfylla de krav som ställs på honom i rollen som huvudtränare för AIK Fotboll AB. Två månader utgör en trettiondel av hans samlade tid i föreningen.

Frågan är dock hur mycket man egentligen ville ta en titel med Andreas Alm, eller om målsättningen medvetet sattes så högt för att kunna motivera hans avskedning så snabbt som möjligt? Mitt första intryck av det kom häromdagen när man utan vidare diskussion släppte Jens Gustafsson till IFK Norrköping – en av de på förhand viktigaste verktygen i Alms jakt på guldet. Redan där påbörjades isärplockningen av hans maskineri. Även om han hade fått stanna hade det beslutet försvårat processen i en längre utsträckning och såldes kunnat motivera en avskedan senare in i säsongen.

Tveksamt om någonting blir bättre
Återigen har jag svårt att se hur klubbens konkurrenskraft gentemot exempelvis Malmö FF blir större med Rikard Norling istället för Andreas Alm vid rodret. Spelartruppen är densamma, motståndet detsamma, ekonomin om möjligt sämre då man fortfarande betalar Andreas Alms lön i ytterligare ett och ett halvt år. Förändring är heller ingenting som sker över en natt. Om det ska göra AIK till en allsvensk segrare lär det ta lång tid och jag har väldigt, väldigt svårt att se att den målsättning som sattes upp inför säsongen blir lättare att uppfylla efter allt som hänt de senaste dagarna.

AIK började om på noll från och med idag. Det är en ny spelidé som ska sättas från en ny huvudtränare och en ny assisterande tränare. Medan de 15 andra lagen i serien har kommit en bra bit in i sin egen process tar AIK tre steg bakåt mitt i en period av hektiskt spelschema. Derby hemma mot Djurgården om tre dagar, sedan fyra dagars vila och därpå tre matcher under åtta dagar. Om man tar sig ut levande genom den perioden kan man gå på vatten. Dessvärre känns det som om AIK just nu bara sjunker djupare ner i kvicksanden av desperation och oprofessionalism.

Christian Sundqvist

Följ oss på sociala medier