Effektivitet var ordet

2016-08-18 22:07

Ja du Mads Albaek, har du någonsin gjort ett viktigare mål? Jag tvekar. Hans fenomenala, fantastiska, klockrena och magnifika frispark ger nu IFK Göteborg ett ypperligt läge inför returen. Men inte bara på grund av Mads, utan också på grund av en rätt igenom lysande laginsats i det defensiva. Offensiven fanns knappt men vi gjorde ett mål. Ett ack så viktigt mål. Och vi är så nära nu.

Det har hetsats och uppviglats, det har snackats om pengarna och ekonomin, och motståndet Qarabag har stötts och blötts. Blåvitt har näst intill rest upp Qarabag till skyarna som om de skulle vara ett gäng gudabenådade bolltrollande azerer som skulle snurra upp Blåvitt totalt. Allt för att stärka underdog-positionen, vilket var klokt. Att vara favoriter passade inte mot Helsingfors och denna mentala underlägsenhet passar Blåvitt mycket bättre.

Visst var dem inviduellt skickliga, visst hade dom ett hyfsat passningsspel, men det ledde inte till någonting. Blåvitt låg lågt, nästan för lågt, och väntade in azererna. De skapade hyfsade inspelslägen men hittade aldrig in. De använde inte sina hörnor utan bollade bara runt. Föga effektivt. Friläget i inledningen och nicken i andra är de enda riktigt farliga lägena. Blåvitt försvarar sig exemplariskt men får inte möjlighet att kontra vilket man nog hade velat på förhand. Salomonssons frispark utanför stolpen var det enda man hade. Och så Mads då förstås.

När hade Blåvitt en frispark direkt i mål senast? Jag drar mig till minnes och kommer att tänka på Selakovic frisparksmål i sin avskedsmatch mot Djurgården 2012. Kan det vara så länge sen? Men var passande att man höll inne på det tills nu. Allt jävla tjafs om Qarabag som elva stycken Lionel Messi, men detta är verkligen inviduell skicklighet. Han bänder in den som om han gjort det tusentals gånger förrut. Denna Albaek som vi värvade in i sista stund förra sommaren. Annars hade det väl varit Seb som skruvat in denna.

Jublet är förlösande och man står där grubblande, undrande vad fan som just hänt. Jag var övertygad om att Qarabag skulle pressa in en kvittering men det fortsatte att knappt hända ett skit. När matchuret tickat upp på 85 ställer sig sittplats upp. Och från minut 87 och framåt är det uppvisning i att stänga en match från Blåvitt, ackompanjerat av "och vi... håller på Änglarna, håller på ääänglarna". Jag vet inte hur många hörnor och frisparkar Blåvitt skaffar vid hörnflaggan och segern blir aldrig hotad. Polske domaren sätter till slut pipan i mun och glädjevrålet bryter ut på Gamla Ullevi. Men spelarna är lugna, inga stora glädjegester.

Det är bra. Det betyder förhoppningsvis att man är införstådd med att avancemanget är långt ifrån klart. Att det ska spelas 90 minuter till i Azerbaijan. Och jag tillåter mig att glädja mig något enormt över segern men intalar mig själv om att det är långt kvar. Men förutsättningarna är goda. En fantastisk laginsats bäddar för det. 

Elva spelare gör ett fantastiskt defensivt jobb i sann "svensk" anda om man kan kalla det så. Alvbåge där bak inger ett säkert intryck, när han räddar bl.a friläget i början. Debutanten Jamieson på vänsterbacken gör en rätt igenom klockren debutmatch och verkar vara ett jättefynd för bara en miljon kronor. Mittbackarna är mycket stabila och undviker förödande misstag, likt Salomonsson. Pettersson kämpar och sliter inne i mitten, och Mads behöver ingen motivering. Ankersen vågar bryta mönstret, Rieks är stabil. Anfallsparet får inte så mycket att jobba med, men det var Hysén som utnyttjade Qarabags slarv och orsakade frisparken som Mads sedan gjorde mål på. 

Och ja, offensiven var inte bra, i det närmaste obefintlig. Men det var inte meningen att den skulle stå i fokus. Det viktigaste var att hålla nollan bakåt, och det gjorde man. Och effektiviteten framt går inte att klaga på. Ett mål på två frisparkar. Det är allt, 50 % i mål av alla chanser. Och det duger gott inför returen. 

11 458 skapar dessutom riktigt bra stämning på arenan. Sittplats var mer engagerade än de brukar vara, och trots att publiksiffran är under all kritik sett till vikten och betydelsen av matchen skapades bra inramning. Dem som inte inte var på plats lär (och ska) ångra sig bittert att de inte köpte biljett, och om det nu går vägen ska det vara fullt alla i hemmamatcher i gruppspelet sen. Eller så tar man och bokar första bästa flyg till Azerbaijan. Valet är fritt.

Och det är bara att konstatera det, vi är så nära nu. Blåvitt har bäddat för sig själva inför returen men det kommer att krävas en lika bra match i Azerbaijan nästa vecka för att det ska gå. Nyckeln kan bli bortamålet. Då behöver azererna göra tre. Men i första hand spela ett lika bra defensivt spel som ikväll. Det var en underbar match ikväll men det avgörs om den kommer att gå till historien eller inte om en vecka. Nu ska man ställa över så många spelare som möjligt mot Hammarby för att man ska klara en match i 30 graders värme inför 30 000 azeriska fans. För det måste till. Det ska till. Jag vill inte jinxa, men återigen, vi är så nära nu.

Följ oss på sociala medier