Jag kastas mellan hopp och förtvivlan

2016-08-25 17:10

Ikväll är det då dags, det hela ska avgöras, och i medierna har det redan börjat snackas om vad allt vad ett avancemang skulle innebära, alla pengar, ni vet. Egentligen kunde jag inte bry mig mindre - i detta läget. Just nu är det bara matchen som gäller, de 90 minuter fotboll som ska avverkas i Baku. Och skulle detta gå som vi alla hoppas kan vi prata om följderna då. Inte nu. 

Häromdan frågade GP ordföranden Frank Andersson vad eventuella pengar skulle användas till, och Andersson svarade riktigt att den diskutionen isåfall skulle tas efteråt. Det är det enda sättet att se på det, detta är långt ifrån klart och att redan nu riktigt seriöst börja prata om följderna efteråt är inte bra för laget och spelarna. Senare uttalar sig ändå Mats Gren och säger att man diskuterat planer internt, att det finns saker som ligger i pipeline. Jaja. Låt oss andra frossa i dessa scenarion men för spelarna ska det bara finnas en sak i huvudet - matchen ikväll.

Frågan är egentligen hur pass bättre Qarabag kommer att bli av att spela på sin hemmaplan. Det pratas om "skräckarena" och att det ska vara en massa psykningar hit och dit, men om man ska förhålla sig till något så är det till hur de spelade på Gamla Ullevi. Det märktes att de var väldigt tekniska och spelskickliga med det ledde inte till några hetare chanser. De kom runt på kanterna och hamnade rättvända framför straffområdet men de slog väldigt sällan inlägg eller banbrytande passningar. Kommer de att göra det nu när de vet att de behöver göra mål?

Det är ovisst allting och det kan väl egentligen gå hur som helst. För att ta ett exempel: I CL-mötet mot Plzen i år spelade de först 0-0 i Tjeckien, med liten fördel för Plzen alltså inför returmötet då Qarabag inte hade några bortamål att gå på. I hemmamötet dock släppte Qarabag bokstavligen helvetet lös, spelade nästintill ut tjeckerna och borde ha gjort fler mål än det enda som de lyckades peta in. Plzen lyckades gå vidare då de på slutet gjorde mål på en av sina få chanser men det var talande hur spelmässigt överlägsna azererna var. 

Blåvitt må ha med sig ledning från hemmamötet och vet att 0-0 räcker men man lär ändå behöva peta dit en balja för att det ska gå vägen. Det är bra att Jörgen Lennartsson också verkar tycka det, för om så sker måste Qarabag göra tre mål och det blir nog svårt för dem. Hur fan nu det ska gå när Blåvitt knappt skapade någonting på hemmaplan, men det är nog det man måste utgå ifrån.

Ända sedan segern för en vecka sedan har man gått och väntat på denna returen, denna dagen med stort D. Torsken mot Hammarby svepte bara förbi och jag lämnade den ganska snabbt. Matchen är avgörande för denna säsongen och nu när det jinxats för Blåvit seger i medierna kan jag lika gärna jinxa åt det andra hållet istället. Matchen är såpass avgörande för hur vi kommer att se på 2016 att man vid förlust lika gärna kan isolera sig mot allt vad Blåvitt heter resten av året och sedan sakta börja komma fram då försäsongen 2017 tagit fart. Det kan bli lex 2014, då IFK redan var avhängt från guldstriden och åkte ut i Europaspelet relativt tidigt. Med skillnaden att uttåget sker senare i år, förstås.

Jag försöker komma på en riktigt snygg avslutning men det är svårt. Man försöker förtränga allt vad avancemang heter för att inte bli allt för besviken efteråt. Samtidigt är det ju det som hägrar bakom horisonten, och det är dit vi ska. Läget från hemmamatchen kunde inte bli bättre och Qarabag har nu pressen på sig från sina fans att de ska vända på det här. Nu blir det en och en halv timmes nervig väntan innan matchstart. 90 minuter azerisk anstormning är sista hindret. Kom igen nu Blåvitt.

Följ oss på sociala medier