Ridå

2016-08-25 21:40

Nej. Nej, nej, nej, nej. Det här gick ju inget bra, allt man byggt upp raseras nu, det blir inget gruppspel, inga 30 miljoner, inga stormatcher, det blir bara ytterligare två mille in på kontot. Klassskilnaden blir alltför tydlig och förlustsiffrorna skrivs till 3-0 i azerernas favör, det är över. Men oavsett hur tung denna torsk känns, hur värdelös resten av säsongen blir och allt annat jävulskap i världen så finns det en dag imorgon trots allt. Och faktumet kvarstår att Blåvitt ändå gjort ett starkt Europakval i år ändå. Det är bara så jävla synd att det ska behöva ta slut redan nu.

Blåvitt kom till Baku med förhoppningar om Europa League-gruppspel och visst såg det bra ut - vi hade kanske överskattat de där azerernas fotbollskunskaper då vi vann hemma med 1-0 och varför ska det inte hända igen? Gräsmattan dömdes ut och kallades usel men det skulle bara kunna gynna Blåvitt. Det enklaste vore att försöka spela 0-0 men Jörgen deklarerar att så inte ska bli fallet, gör man ett mål så behöver de göra tre. Och då det blir ju svårt för dem, trodde vi.

Visst lyckades de göra tre mål, men Blåvitt kunde inte göra ett enda ett. 3-0 och respass, förnedring och besvikelse, Europadrömmen går i kras. Man har inget fog för att skylla på en kass gräsmatta eller annat dylikt, detta var bara en demonstration av Qarabag på hur mycket bättre de är att på att spela fotboll än vad Blåvitt är. Det blev alldeles glasklart och man undrade varför man ens trodde på detta på förhand. Om därför svider detta extra mycket. För att vi verkligen trodde att det skulle kunna gå.

Regnet vräker ner utanför fönstret och det speglar väl vad man känner just nu. Alla vet det redan, men ett avancemang hade kunnat säkra en usel ekonomi av rena farten. Ett nytt gruppspel hade kunnat skriva ny historia som kanske kunnat göra upp med uppfattningen om att livet som Blåvittsupporter var bättre förr. Nya storlag hade kunnat fylla Ullevi och allt detta såg så realisktiskt ut, bara 90 minuter bort, hålla nollan bara och så var saken biff. Bara att tänka på det är att strö salt i såren, det känns så tungt. 

I inledningen av matchen ser det lite ut som det gjorde på Gamla Ullevi, Qarabag har boll men det känns kontrollerat och Blåvitt ligger rätt i positionerna. Men sen kommer hörnan och istället för att slentrianmässigt slå in den i gröten använder Qarabag av varianter den här gången, denna var då den andra hittills, den första sköts utanför men den andra gick i mål. Bollen liksom bara glider in och Alvbåge må ha varit skymd eller nåt men första tanken är vad fan han håller på med.

Han har varit lite ostabil på sistone, och det är väl ändå lite det sm kännetecknar John, att han är lite upp och ner, men nu känns det som att dalarna blivit lägre och lägre. Har fortfarande sina toppar, som mot Hammarby stundtals t.ex, men det känns inte helt trygt där längst bak längre. Han har stått i fyra år nu och det känns nästan som om det är dags för Pontus Dahlberg att ta över, kanske till nästa säsong. En målvakt måste inge stabilitet och det har Alvbåge inte riktigt gjort på slutet.

Sen kommer ju tvåan och i paus hoppas man ändå att Jörgen plockat fram hårtorken, blåst liv i spelarna som därav kan komma ut som ett nytt lag till den andra halvleken. Ett mål och avancemanget är klart, det är fortfarande inom räckhåll. Men sedan kommer trean och då stänger man av tv:n och inser att det inte går. Anfallsförsöken är fler än i första mötet men allt som oftast harmlösa och Mads kan ju inte göra frisparksmål två matcher i rad. Kollapsen är ett faktum och insatsen förtjänar knappt att kallas hedervärd.

Det drag man nu gjorde mot Hammarby, att ställa över de viktigaste spelarna inför denna matchen, bar inte frukt och i och med förlusten i Stockholm och kollapsen här är nu både guldet och Europadrömmen förlorade. Dock var det rätt att vila Albaek, Hysén och Rieks, det var en risk man tog och det hade varit defenitivt värt det om man hade lyckats. Eller så beror allt detta på att Blåvitt helt enkelt är i dålig form efter flera veckors Europaspel och tajt matchande. Vi fick i alla fall njuta av segern i den första matchen. Men det är synd att det inte kunde vara längre.

Nu blir det inte så och nu får man istället rikta in sig på att komma topp tre i allsvenskan för att säkra nytt Europaspel nästa år. Helsingborg väntar på söndag och det blir till för spelarna att hämta sig från detta och komma tillbaka, men det är nog inte så enkelt som det låter. Säsongen må inte vara värdelös men man kan få den känslan så här i efterhand. Men livet går vidare, det gör det alltid, och en riktig supporter stödjer sitt lag i både medgång och motgång.

Kom ihåg.

Blåvitt får aldrig dö.

Följ oss på sociala medier