Bokslut över den Blåvita sommaren 2015

2016-09-01 21:57

Igår stängde det internationella transferfönstret och sommaren gick till ända, och nu börjar slutspurten i allsvenskan komma in i sin linda. Bakom oss lämnar vi en Blåvit sommar som varit både upp och ner, ömsom vatten och ömsom vin, en sommar som inte bestämt kan anses som varken bra eller dålig. Istället har man kastats mellan hopp och förtvivlan. Och känslorna är kluvna.

Första instinkten sa att jag ville skriva denna texten i moll, då vi nu i augustis slut både fallit tungt på målsnöret i Europa League och konstaterats borta från guldstriden. Det sistnämnda var väl nästan väntat och som Blåvitt spelat i år har man verkligen inte gjort det som ett guldlag, man har alltid varit snäppet efter Malmö och Norrköping i toppen. Ju längre sommaren utspelade sig i år blev det tydligt att Europaspelet ansågs viktigare, till skillnad från förra året då man var i topp i allsvenskan och åkte ur Europa tidigt. Efter förlusten mot Hammarby blev det tydligt att matchen i Baku var Blåvitts enda chans att "vinna guld" i år. Och därför svider det såklart att man inte lyckades med den uppgiften.

Det är inte konstigt att jag får den instinkten med den förlusten i färskt minne, men faktum är att just Europaspelet är den tydliga förbättringen i år jämfört med tidigare år. Tidigare har det alltid tagit stopp vid omgång tre, men nu blev det playoff-spel, och visst var man nära gruppspelet ändå. När jag tänker tillbaka på dessa åtta matcher, så gjorde man, hårddraget, en bra match per omgång. Mot Llandudno var det redan avgjort efter starka 5-0 hemma och bortamötet skulle bara spelas av, ändå vann man med 2-1. Mot Gliwice var 3-0 vinsten borta en taktiskt klockren insats, en av de bästa under Jörgen, och hemmamötet spelades också av kan man säga, det blev 0-0.

Sedan väntade denna tredje omgång som man haft så svårt att ta ig förbi och viss ansågs lottningen vara bra, Helsingfors borde man nog kunna slå. Käftsmällen lät inte vänta på sig och efter 2-1-förlusten var det inte många som trodde att Blåvitt skulle vända på det, och jag var inte en av dem. Men så i bortamatchen vände man på det totalt och dansade sig vidare efter en 2-0-seger. En fantastisk vändning efter att ha varit nästintill uträknade av de flesta.

Playoffmotståndaren Qarabag ansågs också det som en bra lottning men Alf Westerberg reste ett varningens finger och sa att Blåvitt behövde göra två bra insatser för att slå azererna. Och kommer ni ihåg mönstret? Blåvitt hade tills dess lyckats ta sig vidare genom att göra en bra match per omgång, men det hade behövts två för att gå vidare, som Alf sa. Den finfina 1-0-segern hemma räckte inte och man föll på målsnöret, så nära allt vad ett gruppspel betyder med pengar och allt, men till sist, ändå så långt bort.

Och kontrasten är stor - mot HJK var man uträknade men vände och vann. Men mot Qarabag var förväntningarna stora på avancemang men man föll ihop och åkte ur. Att kastas mellan hopp och förtvivlan, i ett nötskal, personifierat av dessa fyra matcher.

Och när Europaspelet blev allt mer betydelsefullt och mer prioriterat mot slutet blev helt enkelt allsvenskan en aning åsidosatt till slut. Bredden i truppen finns, men inte till den grad att man kunde gå bra på båda fronter en hel sommar. Och man har ju roterat ganska bra i år ändå, något Jörgen säkert tagit lärdom av sedan förra året. Det täta matchandet tog ändå ut sin rätt och det var främst anfallsspelarna som blev skadedrabbade; Engvall, Paka, Boman och Hysén har varit skadade olika perioder under sommaren. Men det tär på alla spelare och det kan ha varit en bidragande orsak till de två förlusterna på Tele2 Arena, som gjorde att man blev avhakade i guldstriden.

Och nej - det blev ju inga gruppspelspengar till slut. Men sommarens försäljningar har täckt upp för det. Summorna är ju alltid oklara men säg att Haitam gick för 13 miljoner och att Engvall gick för 25 - då är vi uppe i 38 miljoner kronor i rena intäkter, och lägg där till de ca åtta miljoner man faktiskt tjänade på Europaspelet. Haitams ersättare Jamieson var en mycket bra ersättare för ynka en miljon och Omarsson lär inte ha kostat några större summor. Pengarna ger arbetsro i ekonomiarbetet och den gode Frank uttrycker det som att "vi inte är under galgen längre", vilket är skönt att höra. Problemen försvinner inte bara sådär men det känns som on man har kommit på rätt köl med att sanera upp denna ekonomi som misskötts så kapitalt de senaste åren.

Inga större värvningar har skett och det är ju helt väntat - Mats Gren har varit tydlig med att de inte tar in någon om inte någon åker ut. Och man har gjort exakt så under sommaren och man får väl säga att det varit ett lyckat fönster. Lyckad sommar därmed? Nja, tappad guldvittring och respass i Europa, om än sent, låter ju inte sådär kanonbra. Men de uppoffringar man gjort i allsvenskan för att bädda för Europa, speciellt nu i det sistone, hade defenitivt varit värt det om man lyckats ta sig till gruppspel. Nu blev det bara playoff men det är ändå godkänt. Hade det blivit gruppspel hade vi ju accepterat tabellsituationen i allsvenskan alla dagar i veckan, så det är nog så man måste se på det.

Och det är ändå en intressant höst som väntar. Det som jag är mest spänd på är vad Omarsson kan hitta på nu när Engvall är såld, Boman skadad en tid framöver och när Tobbe har dålig form. Det pratades lite om det efter Helsingborgsmatchen, huruvida han är en ny Lasse Vibe. Kanske något åt det hållet, möjligen. Men förhoppningsvis kommer detta att bli Mats Grens revanch för floppvärvningen av Riku Riski förra året. Så det är, trots allt, en spännande höst som nu börjar mot Malmö borta den 12 september. 

Följ oss på sociala medier