Sebastian Eriksson kommer tillbaka - var så säkra på det

Många kan nog hålla med om att Sebastian Erikssons säsong hittills inte varit den bästa. På sistone har allt fler röster höjts för ett skifte i startelvan: Eriksson ut - Lawson Sabah in. Och när Eriksson skadade sig mot Östersund i måndags, och byttes ut till förmån för just Sabah, hördes spridda ironiska jubel på läktaren. Efteråt ville Eriksson inte prata med media; "nu får alla som de vill" var hans enda menande kommentar kring matchen och sin skada. Men ser man tillbaka på hans brokiga karriär så kan vi nog konstatera att han kommer tillbaka. Var så säkra på det.

I maj 2014 ska Sverige spela två träningslandskamper mot Danmark och Belgien. Och med i Erik Hamréns landslagstrupp fanns Sebastian Eriksson, som under säsongen hade jobbat till sig en startplats i italienska Cagliari efter den korsbandsskada han tidigare varit med om. Inför samlingen åker Eriksson upp till Kamratgården för att genomföra en träning med IFK Göteborg, och det är alldeles i slutet som olyckan är framme. Knäskadan visar sig vara en korsbandsskada, och för Eriksson som just hade kämpat sig tillbaka, blivit ordinarie i Serie A och nu skulle få chansen i landslaget, kunde det inte ha kommit olägligare. "Det är en riktig käftsmäll", sa hans pappa Sune till Expressen efteråt.

Sverige spelar så småningom två relativt ganska betydelselösa träningslandskamper, men utan Sebastian Eriksson, som landskamperna hade kunnat betyda betydligt mer för. Istället blev det rehabilitering i Italien men han insåg att chanserna till speltid var små i Cagliari efter skadan - han längtade hem till Blåvitt. Och när det senare under vintern ryktades om en återkomst var det inget hemlighetsmakeri som det brukar vara kring övergångar - Eriksson var hur tydlig som helst med att han ville hem. Och när det sedan bekräftades var det ingen nyhet för någon. Nu fick "Seb" chansen till en nystart i sin nygamla klubb, en klubb som betyder nog så mycket för dalslänningen, men likväl betyder Sebastian Eriksson också mycket för IFK Göteborg.

Det syntes under säsongsinledningen 2015, då IFK Göteborg gick som tåget i allsvenskan under våren. Tillsammans med Gustav Svensson bildade han ett innermittfält få allsvenska klubbar kunde rå på. Själv bidrog Eriksson inte bara med fina insatser på planen, han visade på en enorm passion för klubben och dess supportrar, och viljan och kämpaglöden gick ända ut i fingerspetsarna. Hans ledarstil och pondus lyfte de andra spelarna på planen och allt personifieras av en specifik händelse - straffmålet mot Häcken på Gamla Ullevi. Glädjen hos Eriksson visste ingen gräns när han rushade mot klacken efter målet. Och kanske var det lite av en personlig revanch för Eriksson, och nog fick han utlopp för alla känslor i den målgesten.

Men i takt med att det gick sämre för laget under sommaren gick formkurvan även nedåt för Sebastian Eriksson. I hemmamatchen i Europa League-kvalet mot Belenenses syntes frustrationen då Eriksson hade några fina skottlägen, men sköt högt över. Och visst är det så att Sebastian Eriksson höjer sina medspelare då det går bra för honom, men samtidigt kanske han även påverkar sina lagkamrater i motsatt riktning när det går tyngre. Och när danske Mads Albaek värvades in på tranferfönstrets sista dag och direkt tog en plats i startelvan, då förpassades Eriksson till bänken. Själv sa Eriksson att han kände sig som en syndabock. Han sa att det kunde komma att ta lite tid, men att han skulle göra så gott han kunde för att komma tillbaka. "Det vet jag att jag kommer att göra", sa han.

Vi vet alla hur det gick hösten 2015, och Mads Albaek höll till mesta dels sin plats i startelvan. Men när Gustav Svensson  december såldes till Kina, då var Sebstian Eriksson den naturliga ersättaren. Tillsammans med Albaek bildade han IFK Göteborgs innermittfält när allsvenskan startade igen i april. Den stora frågan inför starten var hur väl IFK Göteborg skulle ersätta utlandsflyktade Svensson, som varit essentiell för Blåvitt året innan. Under våren uppnåddes dock inte samma fina resultat som våren året innan, det var mest upp och ner, ömsom bra insatser, ömsom dåliga. Och ju längre in på säsongen vi har kommit, desto större har avsaknaden av Svensson blivit. Och då Mads Albaek utvecklats till att bli en av lagets viktigaste spelare med sin fina passningsfot, har Sebastian Eriksson kommit i skymundan.

Hans insatser på våren var absolut inte katastrofala, men inte heller på samma nivå som våren 2015. Nu under slutet av denna säsong har vi möjligen återigen bevittnat en liten formdipp från Erikssons sida, likt förra året, men då ersattes han. Nu finns inga självklara ersättare, då Tom Pettersson och Lawson Sabah båda förmodligen anses stå bakom Eriksson i rangordningen enligt tränare Lennartsson.

                                                                                *  *  *

Kanske blir resultatet lite därefter, det faktum att alternativen är få, men när en spelare inte presterar vill supportrar ofta se ett skifte. Kritiken har framkommit både från supportrar och från media, och förväntningarna och kraven på Sebastian Eriksson, och IFK Göteborgs spelare i allmänhet, är alltid stora. Men sin största kritiker, det är Sebastian Eriksson själv. Självklart blir vi supportrar missnöjda när spelare inte presterar, men allra mest sur, irriterad, arg och besviken, det blir Eriksson själv. Men viljan och inställningen att ta sig tillbaka finns där, han har gjort det förr. Men det klimat som uppstått nu hjälper honom knappast på resan tillbaka.

Man ska kunna framföra kritik, och det är positivt med konkurrens i ett fotbollslag. Jag har själv förespråkat ett skifte och gör det fortfarande, men att ge utlopp för de åsikterna genom att bua när hans namn läses upp inför match eller lite ironiskt jubla när han byts ut, det gör inte saken bättre. Sebastian vet själv om att han varit i dålig form men förtjänar absolut inte att få veta get genom det sättet. Det citatet han slängde ur sig efter matchen i måndags var kanske inte så lämpligt men han är en människa som du och jag. Och att bua när hans namn läses upp och förvänta sig att han ska svälja de med hull och hår, den ekvationen går inte ihop.

Sebastian Eriksson är med sin passion, sitt engagemang och sin kärlek för föreningen viktig för IFK Göteborg. Vi vill nog alla se Sebastian Eriksson som han var våren 2015 igen, och vi vet alla att han kommer att göra allt för att komma upp i samma nivå igen. "Mobbing" eller inte, han skulle kanske klara det ändå, men det som nu utspelar sig nu underlättar verkligen inte processen.

Tack för ordet.