Silly Season del 3

2017-02-03 22:24

I onsdags gick vi in i februari, och ungefär nu känns det lägligt med en ny Silly Season-special. Det har trots allt hänt en del sedan sist. Eller handlar det mer om att prata om det som inte hänt? Silly Season är ju oftast bara lösa rykten. Men egentligen känns det inte på riktigt förens nån tidning går ut och skriver om det. Om en ny spelare på väg in alltså. På sistone har det dock inte varit särskilt konkret utan det har mest handlat om att peka på spelare och säga: "Han kanske passar i Blåvitt"?

Först nu kommer jag på mig själv att allt det där handlade om spelare in. Som kanske är det mest intressanta. Faktiskt har det ju hänt en del på ut-fronten, om man kan kalla det för det. Men eftersom de senaste inläggen varit lite röriga hade jag tänkt fila in lite mer struktur nu. Jag hade tänkt att börja med de spelare som lämnat Blåvitt nu i det sistone.

Ut:

Först ska kanske sägas att man märker att Blåvitt verkligen har ett ekonomiskt tänk i detta transferfönster. Det framstår som mer tydligt än någonsin att man verkligen försöker skära ner på kostnaderna genom att dels försöka värva mer smart och billigt, men också att man försöker sålla ut lite spelare som sitter på en hög lön. Så när Minnesota hörde sig för om John Alvbåge var det nog inget att tänka på för Blåvitt. Man drar in på en hög lön och banar dessutom väg för Pontus Dahlberg, som nu förhoppningsvis kliver in som förstemålvakt.

Just den aspekten ska också påpekas, hur Blåvitt mer verkar prioritera sina ungdomar än tidigare. Ett helt gäng junisar är med i Dubai nu och flera av dem har fått speltid mot Sarpsborg och Sandefjord. Av dem är kanske just Dahlberg den störste talangen av dem alla och snart ska vi få se honom in action i de matcherna som kommer. Lawson har man också stora förhoppningar på, och Benjamin Zalo kan kanske också få något slags genombrott efter alla sina skador. Framtiden ser ljusare ut än på länge.

Många pekar på Alvbåges dåliga år 2016 och säger att tappet inte är så stort, och ja, rent sportsligt är det inte det. Alla vinner på det här, och kanske inte minst John själv som får uppleva ett utlandsäventyr på äldre dar. Men som många också sagt är det ett desto större tapp utanför planen. John har varit en fantastisk ambassadör för föreningen genom sitt stora engagemang och blåvita hjärta. Det känns lite som när Hjalle lämnade: på planen imponerade Hjalmar inte längre men hans blotta närvaro var bara den viktig för gruppdynamiken. 

Kanske ett omvänt scenario då gällande Jakob Ankerssens flytt till Belgien. Utanför plan gjorde Jakob inget större väsen av sig men på plan var han en av Blåvitts bästa spelare 2016. Också här lite strategiskt att sälja Ankersen och få lite pengar för honom innan hans kontrakt skulle gått ut om ett år. Nog räknade vi med att någon av våra danska yttrar skulle blivit sålda i detta fönster, men bra då att Ankersen blev det och inte Rieks. Ankersen må ha varit viktig i det offensiva spelet men Rieks är ack så viktigare. 

In:

Faktum är att jag inte nämnt något om värvningen av Abdul Razak men det var en månad sen så det känns lite sent att kommentera det nu. Men, en spännade värvning i alla fall, en liten chansning av Gren. Han har sett lite ringrostig ut i de inledande matcherna men då och då har vi fått se prov på fin teknik från ivorianen. Nu väntar en hård kamp på innermittfältet om startplatsen brevid Mäds, för han är antagligen given. På förhand känns det som att Seb och Razak slåss om den men Sabah Lawson vr bra mot Sarpsborg och utmanar även han. Inväntar med spänning att få se hur de ställer upp i matcherna nu i Dubai.

I senaste inlägget var det en del fokus på Gustav Svensson, och en flytt från Guangzhou verkade inte helt omöjlig då. Sedn ändrades utlänningskvoten i förtid och chanserna ökade ännu mer. Och mycket riktigt, Gurra löstes ut från sitt kontrakt, men vi hann inte ens hoppas på en återkomst i Blåvitt innan nästa nyhet kom, gällande att han var näst intill klar för Seattle i MLS. Lite segt var det, men Gurra hade nog inte tänkt komma hem så tidigt. Det uttryckte han själv senare också.  

Dock är det inte en mittfältare vi behöver nu, utan det som behövs är en högerytter och fortfarande denna satans anfallare. Under tiden som Mats Gren jobbar i det tysta lägger han upp rökridåer i form av Kim Källström, Jiloan Hamad och Emir Kujovic. Alla de tre känns orealistiska men hade man fått välja en hade jag tagit Kujovic. Lätt. Men förmodligen vaskar Gren fram någon okänd dansk ingen hört om förut. Och han är beredd att vänta lääänge, det har han sagt många gånger. 

Men han kan väl ändå vaska fram ett litet rykte nu Mats Gren, så vi får något att roa oss kring. Det har vart tyst ett tag men kanske betyder det att något är på gång. Men så oberäknelig som Mats Gren visat sig vara vågar man knappt dra några slutsatser längre. Jag nöjer mig med att fortsättning följer.

Följ oss på sociala medier