Det viktigaste i fotboll är att vinna

2017-02-18 20:50

Hela senhösten, vintern och tidiga våren är som en trappa. Ett tag i november hände typ inget kring Blåvitt alls. Sedan började träningen igen. Lite kul. Sedan kommer första träningsmatchen och det blir lite som ett uppvaknande, det första steget in i den nya säsongen. Sedan lite mer träningsmatcher. Sen kommer svenska cupen, först gruppspel, sen slutspel, om man går vidare. Sen börjar allsvenskan och då är det på riktigt, det är då vårsolen värmer och vintern är glömd.

Idag var det så äntligen dags för årets första tävlingsmatch, äntligen fick vi känna lite nerv igen. Om de senaste träningsmatcherna inte handlade så mycket om resultatet utan mer om lagets prestation, var det väl lite omvänt nu. Det krävs resultat för att gå vidare och förra året spelade man ju bra, men bolljäveln ville inte in och vi åkte ut bara på grund av det. Självklart ville man inte att det skulle hända i år igen.

Jag vet att jag tidigare skrivit att cupen inte är särskilt viktig, men i det här skedet känns den faktiskt det. Det är en alldeles ypperlig förberedelse inför den allsvenska premiären att spela lite tävlingsmatcher mot bra motstånd som faktiskt betyder någonting. Och nä, då menar jag inte sådana här matcher mot Ljungskile utan dem matcher som eventuellt kommer i slutspelet sen. Därför är det viktigt att gå vidare nu och få den matchningen.

Samtidigt är det väl alltid roligt med en titel förstås. Det är aldrig fel. Det jag baserade min tidigare åsikt på var att Europa-spelet som medföljer vid en cupvinst ofta stjälpt Blåvitt snarare än hjälpt. Dock går det inte att tänka så, Blåvitt kommer att göra sitt bästa och sedan får det gå som det går.

Dock tror jag att Blåvitt tar hem det i år, av den enkla anledningen att det är ett udda år. På samma grunder tror jag att Tobias Hysén kommer att bli riktigt bra den här säsongen. 

Ni kanske märker att jag undviker att skriva om själva matchen, men det är av den enkla anledningen att jag inte såg den. Men jag har ändå kunnat dra lite slutsatser kring vad jag läst och hört efter denna 3-2-seger. Hårddraget skulle man väl kunna säga att första halvlek var bra, och att andra var mindre bra. 

Defensiven verkar vara fortsatt svajig och det är lite oroande. Thomas Rogne såg återigen virrig ut och verkar ha svårt att hitta tillbaka till formen han hade innan korsbandsskadan. Men de andra var ju inte jättemycket bättre defensivt heller. DEt är bara att konstatera: tappet av Gustav Svensson svider än, vad det verkar. Och det är inte bra. Men nu har vi inte Svensson i laget och det är bara att acceptera. Vi får använda oss av det vi har istället och hur den synpunkten vore det faktiskt rimligt att låta Boo Wiklander spela i nästa match. 

En annan som inte heller verkade imponera var Scott Jamieson. Han är ok offensivt men alltför svajig bakåt. Och nu när vi ändå är på det inslagna spåret kan vi lika gärna nämna Haitam Aleesami och hur mycket vi saknar hans egenskaper på vänsterbacken. Jamieson har verkligen inte lyckats leva upp till det och det är kanske än mer oroande än Rognes sviktande form. Där finns det bra alternativ bakom, men till vänster finns bara oprövade Edvin Dahlqvist att tillgå. Men i nästa match möter man Armeisk-Syrianska och det är väl ett perfekt tillfälle att ge Dahlqvist chansen. Annars får man väl kalla tillbaka Billy eller nåt...

Sabah Lawson fick chansen i Albaeks frånvaro och gjorde det tydligen riktigt bra, kul och höra. Seb var inte heller helt oäven verkade det som. Dock väntar vi fortfarande på att få se Razak in action men det lär vi nog få göra snart, förhoppningsvis redan nästa vecka. Där kan Lennartsson få ett lyxproblem framöver. 

Offensiven får väl ändå ses som godkänd då tre bollar hamnade i Ljungskiles mål. Rieks är ju bra som vanligt, han kommer att bli sjukt viktig för Blåvitt i år. Omarsson och Hysén verkar också trivas bra ihop, Gren är nog inte alltför stressad i jakten på en ny anfallare. En högerytter står som bekant också på Grens lista men Smedberg och Salomonsson visade upp fint sammarbete idag. Det såg lovande ut.

Hur som helst var det viktigaste idag att man fick tre poäng. Gott så. Spelet lämnade uppenbarligen mycket i övrigt att önska men vi är i den tiden på säsongen då vi fortfarande kan säga att det är lugnt. Hyfsat lugnt. Med en vecka kvar till premiären kanske det inte är lika lugnt men förhoppningsvis har det blivit bättre tills dess. Det återstår att se. Mer ingående analyser får vänta tills jag får möjlighet att se en match, förhoppningsvis blir det nästa vecka. 

Dessutom, riktigt kul att Martin Smedberg Dalence blev årets ärkeängel, det var han värd. Stort grattis Martin!

Följ oss på sociala medier