ÖSK:s Saeid berättar om sina åtta år i West Brom

Edit

2002 lämnade han örebroklubben Forward för att som 11-åring bli ungdomsproffs i engelska West Bromwich. 2009 vände han hem till Forward igen och inför fjolårssäsongen värvades han till Örebro SK. Nu är siktet inställt på ett nytt utlandskontrakt, Saeid har fått blodad tand av sina år i England.

– Det var jättebra faktiskt, jag lärde mig jättemycket från den perioden där borta. Framför allt mentalt och hur man ska bete sig som en fotbollsspelare liksom. Det var lärorikt att vara där ett tag och jag är tacksam över det.

– När jag kom dit kom jag dit som en dribbler, jag passade nästan aldrig, jag dribblade bara. När jag kom tillbaka var jag en helt annat spelare. Dom fick mig att inse att vill man komma långt måste man använda medspelarna också. Tillslaget blev bättre, jag hade speciella träningar där jag bara tränade tillslaget, både med höger och vänster fot. Där borta måste man kunna slå långbollar.

Hur upptäckte dom dig när du var så liten?

– Det var i nån turnering med Forward då som dom hade sett mig, sen följde dom bara upp mig efteråt och kontaktade min pappa och farbror. Dom skickade då videoklipp på vissa matcher dom spelat in när jag var ung. Då ville dom att jag skulle komma över, det började med Fulham, sen vart det mer och mer lag, till slut blev det West Bromwich Albion.

– Hela familjen var glad att flytta. Jag var där i åtta år, tills jag var 18 och skulle fylla 19, 2009. När jag var 16 blev jag uppflyttad och tränade mycket med A-laget och spelade mycket med B-laget. Sen när jag var 18, då måste man bestämma sig om jag skulle vara A-lagsspelare eller inte. Då hade dom kallat in åtta tränare, det var fyra som hade sagt ja och fyra nej och då var det upp till A-lagstränaren att välja mellan mig och Borja Valero som nu är i Fiorentina. "Ska vi köpa honom eller satsa på Mohammed". Dom köpte honom från Mallorca. Det är ingen liten spelare, han har varit med i Spaniens A-lag.

– Då var inte jag redo, jag var jätteung. Man måste vara redo direkt. Klart man är besviken, klart man vill vara med och spela så högt som möjligt. Jag vet nu vad som krävs, jag kan inte göra något åt saken, bara försöka komma dit.

22-åringen är tacksam över dom lärdomar och den framgång han haft hittills i karriären, han har många att tacka för hjälpen.

– Det är självklart min pappa och min farbror som har tränat mig och liksom pushat mig när jag var ung. Och sen har jag min bror och vänner utanför som har pushat mig och fortfarande hjälper mig. Jag är troende på Gud och jag tackar honom mycket för det han har gjort för mig. Det är enkelt att bara ge upp hoppet när man kommer från England och inte fått kontrakt, det har jag sett många av mina vänner gjort. Jag tackar Gud för att han hjälpt mig genom den svåra tiden jag hade.

Hur tränade din pappa och farbror dig?

– Det var speciellt när jag var ung, då tränade jag ofta ute, det kunde vara i parken eller var som helst. Dom var alltid där med nya övningar, dom till och med filmade vissa träningar som jag gjorde själv.

Vad har du för ambitioner och mål med din karriär i framtiden?

– Jag vill komma så långt som möjligt, jag vet att jag har kvalité, vet att jag har mycket jag kan tillföra för många lag där ute. Det är bara att visa nu vad jag går för.

Följ oss på Facebook här: http://www.facebook.com/Matchdax 
Och Twitter här: www.twitter.com/matchdax

Calle Abrahamsson
Matchdax