Blåvitt – en hackande segermaskin

Är allt frid och fröjd i klubben när man nu gjort en av sina starkaste säsongsinledningar på många år? Knappast.

Under cupen och försäsongen har danskarna i laget stått för stora delar av lagets poängskörd. Sören Rieks inledde tävlingssäsongens målskytte i cupen mot Trollhättan, Jakob Ankersen gjorde mål mot både Helsingborg och Häcken i kvarts- respektive semifinalen och Lasse Vibe har gjort totalt sju mål under tävlingssäsongen varav sex av dem i cupen.

I allsvenskan har de tre danskarna (som Peter Gerhardsson kallade för ” Blåvitts danska blodhundar” efter cupförlusten) gått på tomgång under de fyra inledande seriematcherna. Spelmässigt har de stundtals blixtrat till, men vad gäller poängproduktionen och som offensivt hot lämnar de tre en hel del att önska.

*Mot Åtvidaberg kom man inte loss och var påtagligt nervösa

*Mot Malmö FF var man utraderade av MFFs defensiv

*Mot BK Häcken körde man fast

IFK Göteborg har under årets allsvenska säsong blivit ett mer välspelande lag och kombinationerna ute på planen ser lovande ut. Försvarsspelet ser ramstarkt ut och de släpper till ytterst få målchanser mot offensivt skickliga lag som Örebro, Malmö FF och BK Häcken.

Men det är som om laget kört fast så snart de närmat sig straffområdet och man lyckas sällan med att få fram den sista passningen, inlägget eller skottet. Faktum är att det till viss del sett ut så här under cupmatcherna mot ett sällsynt naivt BK Häcken och ett fumlande Helsingborgs IF, också. Men där fick man de ledningsmål som sedermera kunde erbjuda Blåvitts danskar de ytor som man så intensivt eftersträvar.

Det var på något vis symptomatiskt för gårdagens derby mot Häcken att det var inhopparen Tom Pettersson som fann en inhoppande Mikael Boman som med precision förvaltade avslutet. Och det är uppenbart att Boman kommer att bli en viktig spelare för IFK Göteborg om det offensiva spelet fortsätter att hacka. Den förre HBK-anfallarens förmåga att göra det enkla är vad som behövs när omgivningen allt för många gånger ägnat sig åt det svåra.

Samtidigt är det värt att poängtera att IFK Göteborg har många nya spelare, ett nytt spelsätt och att de kan bli riktigt jobbiga när firma Rieks – Vibe – Ankersen hittar flytet och formen. För i de andra delarna av spelet ser man till och med starkare ut än vad man gjorde under hösten förra året och till och inte ens svag form på de tre ”blodhundarna” behöver stoppa Blåvitt från att kunna inkassera tre nya poäng i nästa omgång mot Helsingborgs IF.

Mittbacksparet Bjärsmyr – Rogne är svårforcerade; norske nyförvärvet Haitam Aleesami går från klarhet till klarhet både offensivt och defensivt och Emil Salomonssons löpstyrka längs högerkanten är ett ständigt anfallsvapen. Dessutom har innermittfältet klarat det täta spelschemat överraskande bra och Sebastian Eriksson blir allt mer lik den spelaren han en gång var.

Nu återstår bara den där sista växeln för att IFK Göteborg på allvar ska kunna bli en guldkandidat under den allsvenska säsongen 2015.

Joakim Kempe

Matchdax