Intervju: Christer Mattiasson
Christer Mattiasson vet hur det känns att vinna både assist och skytteligan i allsvenskan. I Boråsområdet är han mer känd som ”Kitten”. Han började spela fotboll vid sju års ålder i klubben Mariedals IK. Men själv säger Christer att karriären började i Boråsklubben, Byttorp IF. En klubb som han har mycket att tacka för. Än idag har han bra kontakt med Ingemar Svensson, som var hans ungdomstränare. Det var Ingemar som lärde honom hur man skulle klara sig ur svåra situationer och kriser. Dessutom höll han kvar Christer ett år till i klubben istället för att han skulle skriva på för någon större klubb. Detta på grund av att han skulle göra lumpen de året.
– Om jag inte hade gjort som Ingemar sa hade jag förmodligen inte lyckats lika bra som jag gjorde, säger Christer Mattiasson
Under 90-talets början stod Christer inför ett stort beslut, att välja mellan Elfsborg och GAIS. I hans huvud var det redan klart. Det skulle bli GAIS, men något fick honom att ändra sig den dagen han skulle skriva på.
– Jag vet inte men när jag vaknade så hade jag en känsla av att det inte skulle bli bra.
Så istället blev det Elfsborg. Han påstår att det var tryggheten som gjorde det. Alla kompisar fanns där och dessutom fanns släkten i närheten, vilket betydde väldigt mycket för honom.
Åren gick och Christer blev en notorisk målskytt i Elfsborg när de under flera år spelade i division 1(nuvarande Superettan). Då fanns spelare som Mathias Svensson, Anders Svensson, Stefan Andréasson och Tobias Linderoth med i laget. Alla har idag någon anknytning till Elfsborgsklubben. Medan Christer Mattiasson idag jobbar som säljare i Täby, även om han inte släppt fotbollen helt. De senaste fem åren har han tränat division två-laget, Vallentuna BK.
Men så 1996 vann Elfsborg division ett och tog klivet upp i allsvenskan igen.
– Vi hade kunnat gå upp många år tidigare. Vi hade i stort sätt samma lag under flera år. Men det var väl Anders(Linderoth tränare då) som tog ur de sista krafterna i laget och det var nog därför gick vi upp, säger Christer.
1997 var ditt stora år. Eller vad säger du själv?
– Ja det kanske det var. Jag vann ju både assist och skytteligan i allsvenskan. Men det är ingen som säger det till mig idag. Det är tråkigt på ett sätt. För alla som idag spelar på topp vill ju höra att man gör det bra.
Vad hände sedan?
- Jag spelade något år i AIK. Sedan blev jag proffs i norska Lilleström. Det är klart att jag säkert hade flera klubbar som tittade på mig. Men jag var inte ute efter att tjäna de stora pengarna. Då hade jag kunnat välja ett sämre lag i övriga Europa om det hade varit för den sakens skull. Men tyvärr blev det bara en kort tid som proffs, tre månader. Och anledningen var att jag inte trivdes. Så jag flyttade hem ganska snabbt och då blev det Djurgårdens IF.
Jaha, Varför inte Elfsborg?
– Jag tyckte jag var klar där. Jag hade fått erbjudande men jag ville att man skulle komma ihåg mig som en bra spelare i Borås. Och hade jag då valt Elfsborg kanske det inte hade blivit så som det var och det kan jag så här i efterhand känna att det var ett bra val.
Men han fick i alla fall under sin tid i Djurgården känna på hur det var att vara Svenska mästare(2002). Några år tidigare, närmare bestämt 1999, innan proffslivet, hade han även blivit Svenska cupmästare med AIK. Under sin aktiva tid i Djurgården kom skadorna. Han hade haft skador tidigare också. Men de blev mer kännbara nu och Mattiasson fick inte riktigt den framgången som han haft tidigare. Så sista åren som aktiv spelare avslutades i Brommapojkarna. Där han senare blev utlånade till Vallentuna BK och blev andretränare.
När man frågar dina gamla lagkamrater i Elfsborg så säger de att du var skrockfull. Stämmer det?
– Jag var. Det var små grejer som gjorde det. I grunden tror jag det var en osäkerhet man hade. Så hände det att man gjorde något eller några saker och hade man då gjort två mål så gjorde man det om och om igen.
Vad gjorde du som var så speciellt då?
– Det började med att jag knackade på dörren i omklädningsrummet, sen blev det papperskorgar och andra saker. Det blev tillslut så mycket att jag inte ens hann förbereda mig för matchen. Detta tyckte tidningarna om och speciellt att vinkla det på sitt sätt. Det kunde stå att ”han fick raseriutbrott och sparkade på papperskorgarna”. Men jag tyckte bara det var löjligt att man skrev om det. Var det inte fotbollsmatchen man skulle skriva om tyckte jag då.
Vad gör du idag?
– Jag är säljare åt ett elföretag som säljer produkter till stora butikskedjor. Jag sköter allt där. Sen har jag också under fem år varit tränare för Vallentuna BK. Men just nu vet jag inte vad som händer. Fick reda på att de ville förändra i klubben. Eftersom det inte gått så bra resultatmässigt. Jag förstår dem. Bara det blir bra för klubben är jag nöjd. Men det får jag veta inom kort.
Du fyller 40 år den 29 juli. Vad gör du då?
– Antingen har jag match dagen efter om jag har tränarjobbet kvar eller så är jag på semester i Borås. Om jag har semester så blir det fem veckor. Så lång ledighet har jag inte haft på många år. Så det ska bli en ny upplevelse.
/Kenneth Andersson
foto: Bildbyrån