Intervju: Lennart Johansson

Edit

 Hösten har kommit till Sverige, hur har sommaren varit?
– Jag har gått i pension vid 80 års ålder, vilket får anses som lagom. Vi har haft en underbar sommar ute på Vätö i Stockholms skärgård, med ett väder som varit nästan för bra. Jag mår inte så bra när det är 35 grader varmt och särskilt inte med hög luftfuktighet. Bortsett från det har jag bara trevliga minnen. 

Varför spelar FCK i CL 2010/2011 och inte AIK? Kan du peka på något konkret som förklarar tex Rosenborgs och FCKs hållbara utveckling?
– Du gör en bra jämförelse med tanke på att både FCK och Rosenborg har lyckats behålla sina platser ganska konstant. Medan AIK vinner ena året och riskerar att åka ur året därpå. Orsaken till det stavas kontinuitet. Man har byggt efter vissa principer och inte släppt dem. Det finns en fast organisation, bestämmelser och visioner om hur klubben ska ledas. Jag har följt Rosenborg på nära håll och de påminner mycket om Erik Perssons Malmö på sin tid. Man tar spelare från det egna upptagningsområdet som man lättare har att applicera på omständigheterna på orten ifråga.

Lite som Roland Nilssons Malmö idag kanske?
–Ungefär så, ja.

Vad är dina intryck av Allsvenskan 2010 hittills?
– Att klassen inte är allt för hög - och det behöver man bara göra internationella utblickar för att konstatera. Vi har svårt att hävda oss mot andra lag ute i förstadivisionerna.

Laget i ditt hjärta, AIK - befinner sig paradoxalt nog efter förra säsongens framgångar, i sin värsta kris på många år. Är förklaringen så enkel att det bara beror på spelarförsäljningar?
– Det tror jag inte, fisken brukar ju ruttna vid huvudet som man säger. Det är väl någonting som har fattats, någonting som jag skulle vilja kalla för kontinuitet. Jag har varit med om värre när det kommer till AIK, men jag känner mig ledsen över hur förhållandena är. Att värva spelare per renommé, alltså att man endast har läst om dem, är fel väg att gå. Det finns en historia bakom varje spelare som man kan stödja sig emot. Egna intryck av hur varje spelare uppträder samt att se hur de agerar utanför planen är också otroligt viktigt.

Marcus Birro skrev i en krönika i Expressen nyligen, att han tycker spelare ofta beter sig lika illa som huliganerna, med sina sexskandaler osv. Daltas det för mycket med fotbollsstjärnor idag. Är klubbarnas ansträngningar att till varje pris skydda sina spelare till skada för dem själva i längden?
– Jag tror inte den nuvarande ordningen är särskilt nyttig. Man har rätt att ställa stora krav på en spelare som för stora pengar bytt en tillvaro för en annan. Det är något som stör mig oerhört, att den enda önskan de framför när de kommer till en ny klubb, är att komma därifrån. Det talar inte mycket för att man ska åstadkomma en trygg klubbkänsla. Det där är uttryck som jag ibland undrar om de själva vet vad det är. Vi hade det en gång i världen, men det är samma sak överallt idag. Det är bara pengarna som regerar. Och det är det enda det skrivs om idag, hur mycket tjänar han och hur mycket kostade han.

Är 51% regeln en sund företeelse eller ligger den de allsvenska klubbarnas utveckling i fatet?
– Den risken ser jag som befintlig och allvarlig.
 Risken att vi riskerar att halka efter?
– Ja, absolut. Den risken finns med nuvarande system.

Har allt du upplevt under dina år i UEFA, eller din kamp mot korruption inom de styrande organen, gjort dig cynisk?
– Nej, inte cynisk för jag är fortfarande ganska naiv. Jag fortsätter att tro på att man håller sig till sanningen, det raka spåret. Att man inte försöker vara allt för smart.
Någon har sagt att smart kan vem som helst vara, men att vara ärlig är betydligt svårare. Jag är inte någon figur att rätta in sig efter men det har i vilket fall hjälpt mig i livet, att jag har försökt att följa mina bestämda linjer. Jag har haft rättesnören som har väglett mig hela vägen.

 Förutom skapandet av CL, vad är du mest stolt över under din internationella karriär?
– Att jag varit med och har låtit UEFA växa upp, och bli en sammanslutning som respekteras för att vi behandlar hög och låg, stor och liten efter samma principer. Vi gör inte skillnader utan följer samma rättesnören att gå efter när det gäller de stora klubbarna som när det gäller de mindre aktuella i sammanhanget.

Finns det något du grämer dig över under din tid vid rodret?
– Ja, det är att jag på nära håll, tyvärr, fått vara med och se hur huliganismen har smugit sig in i Svensk fotboll. Hur vissa fraktioner agerar för fotbollens sämsta, om jag får kalla det för det. Jag har svårt att förstå hur media fortsätter att kalla dem, som kastar sten mot spelarbussar tillhörande stackars lag ifrån Bulgarien, för supportrar. En supporter gör sitt bästa för att stötta sin klubb men här gäller motsatsen. Det här är folk som inte vill väl, för då bär man sig inte åt på det där viset. Vad som styr deras handlande har jag väldigt svårt att förstå. Om det enda man vill är att slåss kan man väl lika gärna åka ut till Gärdet eller Årsta, inget ont om varken Gärdet eller Årsta, men du förstår vad jag menar.

Vi fokuserar på utländska importer i detta nummer av tidningen. Tord Grip talade om vikten av egna produkter, bland annat i fallet Degerfors, i det senaste numret. Vad är din syn på den Svensk satsningen på inhemska talanger?
– Det var jag som värvade Tord Grip till AIK, så vi har alltid varit och är fortfarande väldigt goda vänner. Hans inställning kan jag respektera - jag tror ändå att det här med importer från utlandet i många fall kan vara av godo. Så länge laget tillförs en klasspelare man inte haft förut så kan man gärna fortsätta den vägen.

Bara det inte tar överhanden?
– Nej, och framförallt att man inte tar dem bara för att de råkar vara födda i Brasilien. För det är ingen garanti att man klarar av allsvenskan.

Finns det några planer på att ge ut dina memoarer?
– Det är så lätt när man skriver en bok som tenderar att bli av memoartyp, att se brister hos brodern hellre än att upptäcka sina egna brister. För såna har vi ju allihop.

Vem vinner allsvenskan i år och vem vinner Champions League nästa år?
– Malmö FF och Barcelona

 /Nicholas Bonde

foto: Bildbyrån

fotnot: Denna text fanns med i senaste numret av Matchdax (#7)