Stor intervju med Tjerna: "SM-guldet given etta"

Edit

1999 skrev en då 24-årig Daniel Tjernström på för AIK. Idag, 15 år äldre och senare väljer han att avsluta sin fotbollskarriär. Han har hunnit med att vinna SM- och Cupguld. Tagit hem Supercupen och spelat Champions League, åkt ur Allsvenskan och tagit sig upp igen, gjort över 400 allsvenska matcher i gulsvart, klart man undrar, hur det känns?

– Eh, ja, det är lite blandade känslor. Det känns, konstigt nog, lite avlägset fortfarande. Det är bara en knapp månad kvar. Men det känns både skönt och jobbigt. Skönt att äntligen ha tagit beslutet och skönt att få möjligheten att göra något annat, det är hög tid för det. Samtidigt lämnar jag något som jag gjort i hela mitt vuxna liv vilket betytt väldigt mycket för mig.

Det är något som inte skedde över en natt antar jag, utan ett beslut som vuxit fram?

– Ja, det har det väl. De sista två, tre åren har jag väl tänkt att varje kommande säsong kan bli min sista. Sen har det blivit ytterligare ett år i taget. För varje år som gick visste jag ju att sannolikheten att jag slutar ökar. Jag fyller ju 40 nästa år och det är dags helt enkelt, säger Daniel.

När bestämde du dig?

– Det var, ja, när jag satte mig ner med AIK för en dryg månad sen. Jag har känt en längre tid att jag är rätt långt ifrån startelvan. Det har visserligen varit lite problem med skador i år, men även om jag skulle vara frisk så inser jag ju att jag är rätt långt bak i kön. Om man inte har matcherna att se fram emot är det inte lika kul längre.

”Skulle kunna fortsätta”

I höstas valde AIK att förlänga med mittfältaren, fram till den 31 juli 2013. Det faktum att Tjerna är en levande spelande legend i klubben med ”rätt värderingar” som dåvarande sportchef Jens T Andersson uttryckte det. Samt att AIK stod inför mycket förnyelse inför denna säsong var starka orsaker till förlängningen.

Daniel sa då att han kände en stolthet till förlängningen med klubben och att han ville satsa vidare under vinter och våren för att bidra på bästa sätt till klubben. Dessvärre har Tjerna inte getts möjligheten att kunna bidra något på planen sedan dess. Även om, som han själv uttrycker det ”är rätt långt bak i kön” har skador satt stopp för hans chanser till spel under våren. Och skadorna verkar också ha påverkat Tjernas beslut en aning.

– Nja, lite kanske. Samtidigt känner jag att det varit skador som inte berott på hög ålder. De kunde lika gärna ha inträffat när jag var yngre. Till viss del har skadorna kanske påverkat, men jag känner ändå att om jag är frisk och i form så hänger jag fortfarande med.

– Så, jag skulle kunna fortsätta egentligen men eftersom jag inte vill spela någon annanstans än i AIK och är så pass långt ifrån startelvan blir liksom valet ganska självklart. Jag har fått hålla på betydligt längre än vad de flesta andra har gjort, så det känns ändå bra.

Hur har du kunnat hålla på så här länge då?

– Det vet jag inte, men jag har ju inte haft några skador egentligen. Sen varför jag inte blivit skadad kan jag inte svara på. Men jag vet i alla fall att anledningen till att jag kunnat hålla på så länge är att jag inte varit skadad.

– Jag har inte haft några allvarliga skador bara några smågrejer. Bortser man från idag har jag inte varit skadad sen 2004 (Knä- och fotledsskada red. anm.) Och innan det var jag liksom aldrig skadad. Jag har haft tur och har bra gener kanske.

Så det är ingen speciell typ av träning? Ryan Giggs har kört med yoga vet jag.

– Ja, yoga har jag alltid tänkt att jag ska testa men det har inte blivit av. Däremot har jag varit ganska disciplinerad och tränat bra på egen hand också. Jag har blivit allt mer noggrann med sånt. Det är väl en anledning till att jag hållit mig frisk. Annars vet jag inte, det är svårt att svara på.

”Alltid velat stanna”

Med åren har Daniel Tjernström kommit att växa fram som en husgud inom AIK-kretsar inte minst för att han sköt hem ett SM-guld till klubben 2009. I 15 år har Tjerna varit gnaget trogen, och vice versa för den delen…hur har det då blivit så?

– Ja, det är också en bra fråga. Jag kände väl att jag trivdes från början. Jag kände då och känner fortfarande att det är Sveriges största klubb. Jag har aldrig varit sugen att spela någon annanstans egentligen, om man pratar om Sverige.

– Så, jag har alltid velat stanna, och det har klubben vetat om hela tiden. Sen hur de har tänkt genom alla åren har jag ingen aning om. Jag antar att de varit tillräckligt nöjda för de har ju velat ha mig kvar.

När Daniel nämner att någon annan klubb inom Sveriges gränser aldrig varit lockande dyker självklart frågan upp om han någon gång var nära en utlandsflytt. Med ett mycket ärligt svar därtill.

– Nej, det var aldrig nära med utlandet. Jag var inte tillräckligt bra för det, så enkelt är det.

När kom den insikten?

– Ja, det är många år sen jag kände att tåget hade gått. Jag är ju 39 år nu.

”Håller käften och spelar”

Under intervjun börjar Daniels person visa sig allt mer. Den lågmäldhet och självinsikt han ger av sig är kanske det förmodade svaret på min kommande fråga:

– Han kan jämföras med alla AIK:s största namn genom tiderna. Han är för AIK som Maldini var för Milan; han är AIK-stilen personifierad

– För den han är som människa, för sitt sätt att vara. En spelare som aldrig klagat och en spelare som alltid, alltid har varit en förebild. Jag kan inte komma i håg något dåligt han har gjort, sa Nebojsa Novakovic (medspelare och numera assisterande tränare i AIK) i en intervju till Fotbolldirekt.se.

Så, till frågan. Nämligen, hur Tjerna själv ser på sitt eget rykte. Jag förklarar att jag är av den uppfattningen att han har ett gott rykte, både på och utanför fotbollsplan.

– Eh, jag vet inte. Det är väl trevligt om det är så. Jag har knappt hört vad folk säger om mig. Jag bryr mig inte så mycket om vad som skrivs och sägs. Men om du säger att jag har ett bra rykte är det väl positivt.

– Men vad ska jag säga egentligen. Jag håller ju käften och spelar, så kan man kort sammanfatta det. Jag söker ju inte någon uppmärksamhet på något sätt. Jag gillar inte det; att synas, stå i centrum och sånt.

– Jag vet inte om det är därför. Kanske gillar man att spelare är länge i en och samma klubb. Men jag vet inte, jag spekulerar bara, säger Daniel.

Jag håller med och säger att det låter som rimliga resonemang, innan samtalet glider över till klubblojalitet och vikten av den.

– Jao, hur viktig är svårt att säga. Jag tror det är bra för en klubb eller ett lag att ha några spelare som fungerar som ryggrad, som varit länge i en klubb.

– Men sen byter spelare klubb ofta och det är många som ogillar det. Men det är inte så enkelt. Att en spelare lämnar en klubb beror på massa saker. Det behöver inte betyda att han eller hon är girig och söker pengar utan det kanske hände någonting annat. Personen får inte vara kvar till exempel. Det är inte bara spelarna som ska lastas för att det byts klubbar hit och dit utan det är andra saker som det beror på också.

– Hur viktigt det är med lojalitet har jag inte tänkt så mycket på, men att byta ut halva laget efter en säsong utan att behåålla en slags stomme tror jag inte alls på. Det är viktigt att man har några spelare som vet vad det handlar om, så att säga.

Har du märkt någon skillnad på kubbövergångar under din karriär?

– Ja, det tycker jag. Sista åren har det blivit mycket mer kontinuitet och man har inte bytt ut så många spelare inför varje säsong. Det var värre under tidigare år när jag var i AIK. Då har liksom halva laget försvunnit varje säsong, och det går inte, jag tror inte på det.

Varför är det så?

– Det kan jag faktiskt inte svara på. Det är inte jag som ligger bakom de besluten. Jag är spelare och mitt jobb är att spela fotboll. Det som händer bakom kulisserna har man ingen insyn i som spelare.

”Det var ett bra tillfälle att lägga av”

2009 utspelade sig en jämn toppstrid i Allsvenskan. AIK låg två poäng före IFK Göteborg inför den sista omgången. Dramatiskt nog skulle just de två storlagen mötas i den sista rundan. Tjernström fick börja på bänken och se Thomas Olsson ge Blåvitt ledningen innan Antonio Flavio kvitterade. Sedan skrevs historia. Tjerna byttes in i den 77:e matchminuten och i den 85:e skjuter han hem SM-guldet till AIK. Hans första i karriären, 35 år gammal. Välregisserat och ett perfekt tillfälle att avsluta karriären.

Men dagarna innan hade Daniel valt att förlänga med AIK.

– Det hade ju varit ett bra läge att sluta, det hade det absolut varit. Men jag hade ingen lust att sluta då. Det är många som sagt att jag borde ha lagt av då, men jag ville inte det.

– Jag hade några år kvar i mig och jag ångrar inte beslutet att jag skrev på ett nytt ettårskontrakt bara dagarna innan matchen mot Blåvitt.

– 2011 och 2012 spelade jag relativt mycket under vårsäsongen och jag är rätt nöjd med det och nöjd över att jag fortsatte. Så, nej, jag tänkte aldrig på det viset, tillägger Daniel.

Som ovan nämnt är meriterna många. SM- och Cupguld. Målskytt i guldmatch, Champions League-möten mot storlag. Vad tar då Tjerna fram som favoritminne från hela sin karriär?

– Ja, SM-guldet 2009 är ju given etta på den listan!

– Champions League (CL) som var mitt första år i AIK var ju fantastiskt. Även om vi inte tog så många poäng fick vi ändå möta Arsenal, Fiorentina och Barcelona, det var ju stort. Nebojsas mål mot Barcelona i CL är ett sånt där mål som man minns.

Ja, du passade fram va?

– Ja, det gjorde jag. Men det var ju ingen sån där… jag gav honom bollen bara. Så, det var ingen frispelning direkt.

Du tar ingen kredd för det?

– Jodå, det var ju en ass, så det är jag ju nöjd med. Men det var ett väldigt fint anfall.

Derbyna då?

– Ja, alla derbyn är årets matcher för säsongen. Om man ser till Allsvenskan är de överlägsna. Känslan inför ett derby kommer ju sakta smygandes med tiden, inramningen under match är bara, ah, så bra.

– Fortfarande, även fast jag gått skadad nu var derbyt i våras på samma sätt. Laddningen som är i luften någon dag innan och sen under matchen, det är då man är som mest sugen på att spela.

Någon duell med någon Djurgårdare som du minns?

– Nä, ingen jag kommer på. Men jag har aldrig tänkt så, det där med dueller. Det är något som tidningar kan måla upp.

Jag håller med, men nu sitter jag här och frågar dig ändå…

– Ja, jag förstår. Det är kul att skriva om det och det bygger upp en slags stämning inför matchen. Det fattar jag ju. Men jag har aldrig tänkt så under en match, jag mot honom, han mot mig.

”Ingen tränargrej”

Det är endast några veckor kvar tills Daniel ska lägga skorna på hyllan. Hemmamatchen mot Elfsborg den 3 augusti är planerat för hans avsked. Efter det får vi se vad som väntar. Daniel har dock hunnit med en del studier.

– Jag har pluggat lite grann, jag pluggade förra året. Men jag hade kunnat läsa betydligt mer än vad jag har gjort, det borde jag tänkt på för många år sen.

Han säger att han oroas något men förlitar sig ändå på den gamla devisen ”allt löser sig”. Och det låter också som att något är i görningen.

– Ingenting är riktigt klart i dagsläget, men jag kanske har ett par grejer på gång, så något blir det.

– Inte omöjligt att det kan bli något inom AIK, men det är för tidigt att säga. Jag kan inte gå in på det heller. Men ingen tränargrej, det är det inte.

Mer marknad?

– Ja, åt det hållet i så fall.

Är tränaryrket något som lockar?

– Man ska aldrig säga aldrig. Jag har ju alltid tidigare sagt, aldrig i livet att jag blir tränare.

Varför känner du så?

– Du vet, man är lite trött på fotboll och ska man då bli tränare vill man göra det bra och då måste man lägga ner ännu mer tid än vad man gör som spelare och det har inte lockat mig alls. Det gör det inte just nu heller, men om ett år kanske jag är jävligt sugen, vem vet? När jag fått lite distans till fotbollen kanske det blir så.

Har du oroat dig över att avsluta karriären och vad som händer sen?

– Ja, absolut.

Hur då?

– Nä men innan man vet vad man ska göra och innan det är klart. En ovisshetskänsla är ju aldrig skönt, oavsett vad det gäller. Det kan nog alla relatera till. Men det känns bra och jag vet att det kommer ordna sig, även om jag inte vet exakt vad det kommer bli just nu.

Efter 15 år i en och samma klubb är det svårt att sätta ord på hur mycket Tjerna betytt för AIK. Det ska inte överläggas något mer heller. Såhär med karriärsavslutet runt hörnet är det väl bara och konstatera att det går att ta Tjerna ur AIK men aldrig AIK ur Tjerna.

– AIK har betytt oerhört mycket för mig. Jag kom till AIK när jag var 24 och nu är jag 39. Det är många år som jag har levt med klubben. Det har varit en fantastisk tid. Visst, det har gått dåligt ibland men det hör till helheten, att man kommer tillbaka efter nederlag som gjorts och det är svårt att beskriva.

– Det är oerhört stort och det är en tid i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. Men bara för att jag slutar vara spelare i AIK slutar inte AIK för mig. Jag får vara supporter istället.

Ja, kommer du synas till på norra stå?

– Så långt har jag inte tänkt men se matcherna ska jag definitivt göra. Det blir kanske ett säsongskort, avslutar Tjerna.

Missa inga uppdateringar från Matchdax!

Följ oss på Twitter 

Gilla oss på Facebook

Sebastian Karlsson

Matchdax