"Det handlar om att nöta"

I Niclas Alexanderssons sista kontrakt med IFK Göteborg stod det att han skulle fortsätta att jobba för klubben även efter karriären. När landslagslegendaren fick höra talas om en ledig tjänst på Änglagårdskolan, där fotboll finns på schemat från årskurs fyra till nio, nappade han direkt.
Niclas och Hans Palmqvist (tidigare spelare i Häcken och Moss) är nu skolans heltidsanställda fotbollsinstruktörer.
Niclas har efter ett halvår på arbetsplatsen redan märkt hur stimulerande det är att jobba med ungdomar.
– Det händer ju så mycket i den åldern, så det är väldigt kul att följa dem och se hur de utvecklas.
Under tre 70-minuterspass i veckan tränar eleverna, som kommer från klubbar runt om i Göteborg, fotboll. Man jobbar enligt den modell som IFK har tagit fram till sin ungdomsakademi och som kallas för ”Fotbollens hemligheter”.
– Den går ut på att man arbetar med olika moment två veckor i stöten. Det kan till exempel vara vristskott eller överstegsfinter.
Eleverna får först se Niclas och Hans göra momenten, sedan lägger de sig ned, slappnar av och ser sig själv utföra övningen.
– Därefter övar vi på momentet och har en spelövning där vi försöker får fram det vi visat lite extra. Som avslutning slappnar eleverna av och försöker spara känslan från när de har fått till övningen bra.
Repetition är enligt Niclas nyckeln till att skaffa sig riktigt bra teknik.
– Det bästa sättet att lära sig något är ju att nöta på det. Skjuter man 10 skott så kanske man lyckas med 5 och då har man få positiva bilder. Har man skjutit 100 och lyckats med 50 har man många fler bilder att ta av.
Ordet talang ger han däremot inte mycket för.
– Du föds ju inte till en bra fotbollsspelare. Visst kanske man har något i generna som avgör hur snabbt man kan springa. Men man kan inte göra en överstegsfint bra utan att ha tränat på den.

Enligt Niclas krävs det stimulans hemifrån och intresserade kompisar för att hålla fotbollsintresset vid liv. Dessutom anser han att tränarna har en mycket viktig roll i unga år.
De ska inte pressa ungdomarna för hårt och de måste kunna se potentialen hos alla spelare.
– Ibland ser man vilka som kan bli riktigt bra när de är 17–18 år, ibland inte ens då. Själv gick jag hela vägen från pojklandslaget och uppåt. Men ”Henke” Larsson hade aldrig spelat i ett landslag innan han blev uttagen till U21, eftersom han var ganska liten under sin uppväxt.

Det finns också flera exempel på spelare som funnits i lägre serier tills de blir 24–25 år och sedan får möjlighet att komma till en större klubb.
– Så det är aldrig för sent. Därför är det viktigt att alla håller på så länge som möjligt, för man vet aldrig vem som kan bli riktigt bra.
Hur motiverar man spelare att fortsätta?
– Fotboll ska vara en lek. För många krav gör att många tappar lusten och slutar. Jag började kicka boll på fritiden och gjorde det för att det vara kul. Ska man bli bra måste man känna den där genuina glädjen av att spela fotboll.

  /Jonatan Hägg