Exklusiv intervju: "Svennis"

Edit

Förbundskapten för Englands landslag. Tränare för storklubbar som Lazio, Manchester City, Benfica och Fiorentina. Lägg därtill, Italiensk mästare, vinnare av UEFA-cupen på 80-talet med IFK Göteborg, både VM och EM-slutspel med det engelska landslaget. Frågan är om han inte är trött på allt vad fotboll heter och om han nu gjort allt som går att göra som tränare. Matchdax var över till den klubb som han nu tränar och gör succé i, Leicester City, och fick ett samtal med "Svennis".

Vad visste du om staden Leicester innan du kom hit?
– Jag har varit här några gånger under min tid som Engelsk förbundskapten och kollat in Emil Heskey, som då spelade för klubben. Det var i början av 2000-talet. Sedan har jag varit här med Manchester City för en uppvisningsmatch som spelades på stadion här i stan. Annars visste jag inte så mycket.

Berätta lite vad som fick dig att tacka ja till tränarjobbet här?
– Ja, det är mycket enkelt. Det är en klubb med stora ambitioner och tydliga målsättningar. Klubben har ett stort mål i sikte och det är att nå Premier League inom 2 år.

Största ägarna i klubben är från Thailand och äger 80 procent av klubben. Sven-Göran Eriksson är lyckligt lottad i den här klubben också, som många gånger förr. Han har fulla befogenheter och får köpa vilken spelare han vill till klubben. Ägaren litar på hans erfarenhet fullt ut.

– Ja det är klart. Om jag vill köpa Leo Messi från Barcelona så säger de nej förstås.

Vilka krav hade du på Leicester när du tog över?
– Att det skulle finnas en tydlig målsättning som alla inblandade jobbar mot.

Vad var det första du gjorde när du blev chef här?
– Pratade med ledningen, spelarna och övrig personal. Att alla var eniga om vad målsättningen var och att vi skulle nå dit. Sedan förklarade jag för spelarna vad jag hade för visioner med klubben och vad som, enligt mig, skulle komma att ske i framtiden.

Du har haft få svenska spelare i de utländska klubblag du tränat, Varför har det inte varit fler?
– Ja du. (Tänker efter lite) I Manchester City och Lazio hade jag inga. Det har bara varit i Benfica och Fiorentina. Jag var på väg här i Leicester. Vi förde diskussioner med Fredrik Ljungberg när han skulle hem till Europa efter sin tid i USA, men han tackade ja till Celtic istället...

Hur tycker du svensk fotboll står sig om man jämför med övriga Europa?
– Svensk fotboll är bra. Jag vill inte jämföra med andra lag eller länder i Europa för Sverige har inte samma förutsättningar. Då pratar jag rent ekonomiskt.

Vad ska klubbarna göra för att det ska bli bättre då?
– Träna och träna. Sen kan man inte göra så mycket mer. När jag tränade IFK Göteborg på 80-talet kunde jag få behålla de bästa spelare eftersom lagen i andra länder bara fick ha två utländska spelare. Det blev ändring i och med Bosmandomen. Därför får inte Sverige behålla de bästa spelarna. Jag tror dessvärre inte att något svenskt lag kommer att vinna någon större cuptitel i Europa.

Är det ett problem att svenska klubbar tappar unga talanger för tidigt till utlandet?
– Det handlar om pengar. Tyvärr kommer det att fortsätta vara så här. För vad är det alla dessa unga killar vill? Jo, de vill ut i världen och bli proffs. De vill tjäna pengar på att spela. Det finns ingen ekonomisk hållbarhet för klubbarna att hålla dem kvar. De kan inte erbjuda den lön som andra länder kan.

Du klär dig alltid snyggt till match, hur viktigt är det att se bra ut i de sammanhangen?
– Det är viktigt att visa att det är något speciellt efter all träning och tid man lagt ner för matchen. Här i England är det på det viset. Men i Italien har det bara med stil och mode att göra. Där ska man vara modemedveten och klä sig snyggt.

I grund och botten har Sven-Göran Eriksson en lärarutbildning. På 70-talet blev det studier på GIH, gymnastik och idrottshögskolan, i Örebro. Han har även jobbat som gymnastiklärare under en 5-års period, också detta på 70-talet men det exakta årtalet minns han inte. Aktiv fotbollspelare har han självklart också varit. Under nio år, 1965 till 1974, avverkade han tre klubbar, Torsby IF, SK Sifhälla och KB Karlskoga. 1975 var året då han för första gången blev tränare. Hans vän och mångåriga vapendragare, Tord Grip, tyckte att det skulle passa honom och ville att han skulle testa.
– Ja det är hans fel, att jag är där jag är nu, skrattar han.

Vad gör du för att orka med varje dag och har du någonsin hemlängtan?
– Jag gillar det jag gör. Och då orkar man nästan hur mycket som helst. Jag trivs bra med det jag gör och att alla är med på den tydliga målsättningen som finns i klubben gör att allt blir mycket roligare, därför tröttnar jag inte. Hemlängtan har jag inte för att jag varit borta från Sverige för länge. Jag har ett hus i Torsby, det räcker.

När du lägger av med fotbollen, vad ska du göra då?
– Ja du. Jag vet inte. Det är inget jag tänker på speciellt mycket. Jag trivs med det jag gör och har många år kvar inom tränaryrket.

/Kenneth Andersson

foto: Bildbyrån