HBK är ute ur allsvenskan

Halmstads BK kan med fem omgångar kvar av allsvenskan förbereda sig på en ny sejour i superettan. I år har inget gått rätt. Det har luktat superettan om HBK sedan första omgången.

HBK gjorde inför säsongen stora förändringar i truppen. Bollklubben tvingades släppa radarparet Mikael Boman och Gudjon Baldvinsson, samtidigt som kreativa yttrarna Johan Blomberg och Kristinn Steindorsson lämnade för nya utmaningar. Saken blev inte bättre av att evige inhopparen Marcus Antonsson föll för "glamouren" i Kalmar.

HBK tappade därmed 34 av klubbens 44 mål från i fjol. Det är mycket, väldigt mycket. Tongångarna bland klubbens supportrar tonades både ner och upp när succétränaren Jens Gustafsson kickades och ersattes av meste HBK-spelaren Janne Jönsson. Skulle han trots manfallet och taskig ekonomi ta klubben till nya höjder?

Så blev inte fallet. HBK har under hela säsongen kämpat med att hitta en identitet på planen, en form av vägvinnande spelidé. Det har funnits tendenser, små glimtar av ett snabbt kontringsspel, men inte mycket mer än så. Det har bara som mest handlat om tiominutersperioder i matcher under den andra halvan av säsongen. Det räcker inte för att plocka poäng över en hel säsong.

HBK har i stället fastnat i ett evigt långbollsspel. Långa bollar på Bengt, i det här fallet James Keene och nu på senare tid även mot Matthew Rusike. Laget har haft svårt att spela på andra sätt. Det har inte funnits någon kreativitet på mittfältet. Antonio Rojas, Eric Smith och King Gyan är inga kreatörer. De är inga spelare som låser upp ett välorganiserat Gefle-försvar och har aldrig varit den typen av spelare. Det hade behövts ett bättre komplement på innermittfältet.

Hur kan då HBK lösa ett nytt kontrakt? Jo, genom att kämpa. Det kan gå an för ett fysiskt starkt och vilt kämpande lag. Den faktorn uppfyller heller inte bollklubben. I 4-1-förlusten mot Häcken på Bravida Arena sprang flertalet spelare runt och joggade på planen. Det såg ut som att de hade säkrat en serieseger och hade tankarna på efterföljande efterfest. Det var inte sanningen. För HBK väntade i stället en dryga två timmar lång bussresa hem till en träningsanläggning fylld av ångest.

Jag tror att HBK måste börja om. Det är inte lätt för Jönsson att jobba med ett material av mycket tunnare virke än vad han är van vid att jobba med, men å andra sidan måste en skicklig tränare också kunna anpassa sig. Han behöver mer tid och möjligen tid i en serie, där han kan testa sig fram. Testa olika upplägg, spelsätt och mycket annat utan att alltid gå in en match som underdog.

Jönsson får samtidigt en möjlighet att återigen tänka till och möblera om lite i laget. Vilken typ av spelare behöver komma in? Visst, det finns inte pengar att ta in vilken spelare som helst, men i och med en nedflyttning krävs det plötsligt ännu mer precision i värvningarna. Det finns inte utrymme för någon form av chansning. Det kan möjligen leda till att klubben väljer att ta in rätt spelare eller ger möjligen rätt spelare chansen från ungdomsleden.

Jönsson måste först och främst hitta ett spelsätt. Han måste bygga laget utifrån en klar och tydlig spelidé. Han måste hitta en ny identitet. Den finner han inte i årets upplaga av allsvenskan.