Inte särskilt välfötjänt men ack så viktigt

2016-08-12 22:01

En gnutta tur och en skicklig inviduell prestation gav IFK Göteborg segern med 2-0 mot Falkenberg. Det låter som klara siffror, men matchbilden speglade inte helt och hållet resultatet. Falkenberg var egentligen det bästa laget, de skapade flest chanser och mest oreda i det Blåvita försvaret. Om inte Smedberg-Dalences skott lite turligt gått in hade kanske FFF tagit ledningen därefter så småningom. Men så blev det inte och ett mycket vackert nummer av Tobias Hysén föranledde sedan matchens avgörande.

Trots de spelmässiga bristerna vinner man alltså med 2-0, vilket kanske är det viktigaste. Men spelmässigt var det en svag insats av Blåvitt och Falkenberg var bättre i det mesta. Blåvitt kunde stapla sig fram genom några fina crossbollar och passningar men därefter hände det inte särskilt mycket. Tempot gick ner och bollen hamnade oftast hos kanterna som slog inlägg som ingen kunde gå på. Falkenberg kontrade ofta starkt, och anfallsparet Araba och Karlsson var ett ständigt hot framåt. Kwakwa, mittfältaren, var kvick och Carlsson utmanade Nordström på kanten. De hade förmodligen tagit ledningen direkt om inte Karlsson sprungit in i Araba med skottläge i början av matchen.

I Blåvitt fick man inte ut särsklit mycket av Tobias Hyséns djupledsspel då läget sällan fanns och när Blåvitt oftast hamnade i knät hos Falkenberg i deras straffområde. Sören Rieks blev inklämd däremellan och kunde inte delta så mycket i spelet som man hade haft nytta av. Det var oftast inlägg som kom men Hysén är inte den starkaste huvudspelaren och hade behövt en Boman brevid sig, som dock sparades inför Qarabag. I halvlek hördes spridda burop på arenan och inför andra var Jörgen tydlig i Cmore:s sändning: allt behövde bli bättre. Irriterad var bara förnamnet och Jörgen har väl sällan varit så sammanbiten i en halvtidsintervju.

Han blev nog inte särskilt nöjdare i början av andra och Falkenberg fortsatte ha kommandot, men sedan kom kallduschen för deras del. En förlupen boll hamnade hos Martin Smedberg-Dalence vars skott styrde på en Falkenbergsspelare i en perfekt båge över målvakten. Målet kom som ingenstans och var inte särskilt välförtjänt. Det gav såklart Blåvitt energi men Falkenberg startade genast jakten på kvittering, där en nick på frispark som Alvbåge fick tippa över ribban var den vassaste chansen. Falkenberg tryckte ner ett Blåvitt som mest fick försvara. Några mer riktigt farliga chanser var det väl inte men Falkenberg gav inte upp och Blåvitt inget lugn alls efter målet.

Men i takt med att Falkenberg lyfte upp laget i jakt på en kvittering skapades det kontringsmöjligheter och ytor för Tobias Hysén att springa på. Så mot slutet fick han en smörpass i luften, tog mycket snyggt ner bollen och vände därefter inåt med en liten petning förbi Falkenbergsbacken. Den senare var på Hysén och det kändes som straff - men det var inte minst en belöning för det vackra tekniska utförandet av Hysén som kan än. Andra raka Hysénorsakade straffen i år mot Falkenberg alltså och Emil Salomonsson gjorde inget misstag - matchen var därmed avgjord.

Och man kan inte undvika att tycka lite synd om Falkenberg. Tränaren Eklund uttryckte belåtenhet över hans lags spel i matchen trots förlusten och det gjorde han med rätta. Dock är livet inte rättvist men Falkenberg kan förhoppningsvis ta mer poäng under hösten mot andra lag, för det är ett gräslag och man ser att så många av dem som möjligt stannar kvar i serien i denna konstgräsets revolution som äger rum i detta nu. 

Hur som helst var det en viktig seger för Blåvitt, oavsett hur dåligt man lirade. Avståndet mot topplagen får inte bli större och poängtapp ikväll hade man inte haft råd med. Efter den svidande torsken mot Djurgården var det också viktigt att få en seger och inte tappa det helt. Men helt orolig över spelet ska man inte vara. Uppställningen idag med Hysén och Rieks på topp passade inte matchbilden där Falkenberg låg lågt och satsade på kontring. Boman är förhoppningsvis tillbaka mot Qarabag och kan agera nödvändig motpol till Hysén med sin spelstil. Rieks kan återvända till sin position på vänstermittfältet där han är mest lyckosam och Ankersen kan återuppta sitt samarbete med Salomonsson på högersidan. Återstår dock att se om Jörgen väljer att spela såhär på torsdag.

I övrigt gjorde nyförvärvet Elias Omarsson debut då han bytte ut Ankersen i andra halvlek. Hans bästa prestation var hemjobbet på en kontring där han tryckte ut Falkenbergsspelaren i hörnflaggan så att FFF inte fick ut mer än ett inkast av det angenäma kontringsläget. Annars var han anonym och han är inte här för att göra underverk - i första hand ska han agera fjärdeanfallare och axla Victor Skölds tidigare roll. Man undrar om han ångrar Örebroflytten nu, för han hade säkerligen fått speltid i detta läget. Dock behövde han mer speltid och bytet var nog det bästa för hans kärriär.

Nu väntar lite mindre än en veckas uppladdning inför mötet mot Qarabag på torsdag. Och om det gjordes allvar i HJK-matchen görs det ännu mer av denna, och må det inte påverka spelarna likt det verkade göra mot HJK i första mötet. Blåvitt måste vara beredda på eventuellt fult och destruktivt spel från Qarabag och får inte hamna i den fällan likt mot finnarna. I första hand måste defensiven sitta och förhoppningsvis behöver inte Hjalmar Jonsson spela en halvlek denna matchen också. Dessutom kommer publikstödet bli oerhört viktigt och de 9046 mot HJK räcker inte nu. Fullsatt känns avlägset just nu (7514 sålda fredag kväll) men något upp mot 15 000 ska väl vara möjligt.

Publiken behövs i en såpass viktig match och kanske är det så - Blåvitt kan inte blunda för allvaret utan borde istället prestera på samma sätt som i bortamötet mot Helsingfors då det var antingen vinna eller försvinna. Matchen idag var en okej uppladdning och man har nu en seger i ryggen. Men de azeriska scouterna har i alla fall inget att gå på från dagens match. Förhoppningsvis kommer urladdningen på torsdag - för det är då det är allvar.

Följ oss på sociala medier