Insatserna på bortaplan lämnar mycket i övrigt att önska

2016-10-02 17:56

Efter matchen mot Örebro inledde jag min text efteråt med att poängtera att Blåvitt i och med vinsten inte tappat poäng hemma i allsvenskan sedan den 19 maj, något som kanske var ett litet ljus i en situation då guldet var tappat och tredjeplatsen långt borta. Men efter denna matchen är det läge att poängtera den svit som är orsaken till tabelläget, och som nu är fortsatt intakt - vi har inte vunnit borta sedan 31 maj. Denna match mot Kalmar var en match som vi vant oss vid att se i år men aldrig har det varit så tydligt som nu.

Alltså, vi tappar mittfältet. Lawson Sabah, som till mångas förtjusning fick starta i Sebastian Erikssons ställe, såg i första halvlek ut som en vilsen pojklagsspelare bland Kalmars innermittfältare. I min text inför denna matchen var det en av de saker jag tog upp, vem som skulle vinna kampen om mittfältet. Och visst tycker man lite synd om Sabah i det läget, för det är två väldigt skickliga mittfältare han möter i Elm och Ismael(m). Främst Rasmus Elm styr mittfältet som han vill, gång på gång hittar de in i den ytan och kan bygga anfall därifrån. Passningsprocenten hos Sabah är också väldigt låg, och det är två missade passningar från hans sida som dels orsakar målet, men som också föranleder att Mads Albaek får ett gult kort. 

Kalmars ledningsmål ska inte få hända under några omständigheter. Sabah missar alltså en pass, men anser att den tar på handen på en Kalmarspelare, och istället för att täcka upp för sitt misstag slutar han spela för att istället ropa på domaren. Ismael kan vända upp och skuter ett skott, och ja, bollen studsar, men Alvbåge ska bara ta den där. Nästintill amatörmässigt från dem två i det läget. 2-0 kan inte Alvbåge göra något åt, det är ett bra skott av Ismael igen, men det man kanske kan fråga sig är varför ingen är där på andrabollen.

3-0 är också ganska onödig, där är det Sabah som följer med ner i defensiven men när Kalmar släpper ut den på kanten följer Sabah med, trots att Rogne redan är där. De är två på samma spelare, och den Kalmargubben som blev ren får såklart bollen och Rogne måste då täcka upp, men kommer egentligen försent och mycket olyckligt styr han in den. Men ärligt talat. IFK Göteborgs defensiv 2015 kontra 2016 är ju som natt och dag, tappet av Gustav Svensson ska inte behöva betyda så där mycket! Matchen förloras här, och sett till hur det gick i andra så var det jävligt synd. Två andra halvlekar och vi hade kunnat åka hem med tre poäng.

Det är nog inte så enkelt att den avsevärda förbättringen helt och hållet berodde på bytet Sabah ut, Pettersson in - men det är nog (tyvärr) en stor del av det hela. Smedberg kom in också, istället för Omarsson, som absolut inte kom till rätta i den matchbild i första då Blåvitt oftast slog långbollar då man inte fick ut någonting av mittfältet i uppspelsfasen. Hysén och Rieks på topp då, Smedberg in till höger och Ankersen ut till vänster, och då börjar det hända grejer. 

Tom Pettersson gav Mads Albaek bättre hjälp på innermittfältet, Smedberg bidrog med en ny dimension med sin inläggsfot och nog bidrog kanske en eventuell hårtork av Jörgen i paus. Samtidigt blev Kalmar mer passiva, pressen avtar lite och lite chanser börjar ändå komma framåt. Anfallet som föregår det första reduceringsmålet är ju faktiskt riktigt snyggt, ett mönsteranfall där Albaeks genomskärare utmed marken till Hysén öppnade för det hela. Ankersens inlägg var bra, nednicken var smart och Tobias Hysén är klinisk i avslutsläget. Albaek slår sedan en riktigt fin frispark som Kalmarmålvakten räddar knappt, och då kändes det som att en vändning kanske inte var så långt borta. Men när Eid på kontringen skruvar in 4-1, ja då är matchen avgjord. Trots Hyséns mål direkt efteråt, ett typiskt måltjuvsmål, inte helt olikt det mot Örebro. Men, ja. Ridå, som sagt.

Men Blåvitt ger liksom inte upp och på slutet kommer en riktigt bra chans då Rieks får ett läge i straffområdet, skuter i närmsta hörnet men Kalmarmålvakten är där. Och ser man till chanserna Blåvitt ändå skapar, målen medräknade, Thomas Rognes nick i ribban dessutom - man hade kunnat göra tre, fyra mål på dem. Utan Eids mål hade det kunnat sluta 3-4, fast samtidigt... det är så onödigt att spekulera, jag vet. Men jag tror nog att sensmoralen är att Blåvitt inte ska behöva släppa in så mycket som fyra mål. Två mål ska kunna räcka för en seger, men 2016 har det många gånger inte varit så. 

Det var faktiskt länge sedan jag såg IFK Göteborg så utskåpade som vi var i första halvlek, det var parodi, förnedring. Blåvitt ska inte få se ut så, och det kan alltså förklaras med att innermittfältet i Kalmar höll mycket högre klass än Blåvitts. När det blev ändringar i andra var faktiskt Blåvitt bättre, man vinner andra halvlek med 2-1, men det betyder ju tyvärr ingenting. Nu återstår det att se hur det går i matchen AIK-Norrköping, AIK-vinst där och vi kan säga hejdå tredjeplatsen. Pekingvinst har dubbel betydelse, såklart för att chansen till Europaspel ska leva vidare, men också det där andra. Ni vet. 

Övriga reflektioner:

 - De som åkte till Kalmar idag gjorde verkligen inte bort sig. Under hela matchen sjöngs det på, oavsett ställning, och det är förjävla starkt. Medan Kalmarfansen stod som fågelholkar på sin sektion ekade Blåvittramsor över arenan. Fötjänar verkligen all beröm.

 - Thomas Rogne var riktigt bra i denna matcher. Många gånger var det han som täckte upp för mittfältets misstag, och faktiskt är det så att det inte var i boxen Kalmar gjorde sina mål idag. 3-0 målet kan han inte lastas för, snarare så att han täcker upp för Lawsons misstag. En nick i ribban dessutom, som hade kunnat ge välbehövlig energi inför andra. Och man inser ju verkligen hur bra han och Bjärs fungerade tillsammans med Gurra förra året. Absolut ingen tillfällighet.

 - Jag tycker verkligen synd om Sabah efter denna matchen, men man ska absolut inte kasta honom på sophögen i det här skedet. Hade det t.ex varit i guldstrid hade det haft större betydelse men nu är förlusten inte av samma vikt. Han behöver speltid för att växa som spelare, han behöver den här erfarenheten. Det man ska göra nu är bara att fortsätta stötta honom, så att han bara kan komma starkare ur det här. För potentialen finns där, verkligen.

 - Samtidigt undrar man vad Sebastian Eriksson sitter hemma framför TV:n och tycker. Visst är det ett enormt antiklimax, då många ganska länge nu ropat på Sabah och där Eriksson varit den som hamnat i skottgluggen för mycket kritik. Vi som klagat på Seb och förespråkat Sabah för oss nu en liten tillrättavisning, men jag kan i alla fall tycka att det var bra att Sabah fick chansen. Nu tog han den inte och nog är Sebastian Eriksson tillbaka i startelvan till nästa måndag, då vi möter Gefle hemma.

Följ oss på sociala medier