Den blåvita myten

2016-10-17 22:33

Efter ett ganska oinspirerande landslagsuppehåll var det dags för allsvenskan igen, men jag vette sjutton om man längtat. Gefle hemma, en risig höstkväll i oktober, en måndag dessutom. Och denna serie är ju också förknippad med ett lag ifrån södra Sverige som det går ganska bra för nu och det känns mest bara jämmer och elände. Kan vi inte bara få spela klart denna säsongen, för att sedan ta sats inför nästa? Malmö kan få ta sitt guld och vi kan få sluta 11:a eller nåt, man bryr sig knappt, en försäsongsmatch mot ett norskt mittenlag i januari på Vallhalla känns hetare än det här.

Det faktum att Malmö går om oss nu i antalet SM-titlar (på riktigt) och tar ifrån oss Mesta Mästartiteln, känns ju sådär. Det vi vant oss vid att kalla oss för, det vi sjunger i våra ramsor. Och att ta tillbaka den titeln känns ganska avlägset i nuläget, det sker nog inte under den närmsta tiden. Medan Malmö har flera hundra miljoner på banken, fungerande akademi och allt annat en välmående klubb bör ha sitter vi med knappt några miljoner på banken, med en akademi som bara slukar en massa pengar och en del annat som en välmående klubb kanske inte nödvändigtvis behöver ha. 

Nä, jag ska inte trassla in mig i det där allt för mycket nu. Fokus ska väl nu riktas mot kvällens match, mot Gefle. Och det är en match som man på förhand tycker att Blåvitt bara ska spela av, som man alltid brukar göra mot Gefle hemma. Men återigen är det ingen toppeninsats av Blåvitt och matchen slutar 3-3. Gefle tog ledningen, bara en sån sak, sedan vänder man men de tillåts kvittera, men när Ankersen gör 3-2 tänker man att det måste vara klart. Nu bevakar vi det här. Men nä, istället får deras back på tilläggstid nicka in kvitteringen och jag förstår att Lennartsson är rasande efteråt, "vi släpper in mål som inte är av denna värld". 

Facit vad gäller insläppta mål 2015 kontra i år är hisnande. Nu har jag inte siffrorna på rak arm men det var nästan dubbelt så många i år, redan. Men fortfarande kan man läsa i medierna om ett "försvarsstarkt Blåvitt", som i en FotbollDirekt-artikel häromsistens om kommande transferfönster och hur klubbarna borde agera där. Blåvitt behövde inte förstärka bakåt, framåt behövdes det dock förstärkning. Visst, så är det, och kanske behövde dem välja mellan en mittback och en striker och då föll kanske valet på en anfallare, men ändå skriver man att försvaret är "ramstarkt". Det är en myt som lever kvar från förra året, och det är helt jäkla sjukt hur ett tapp av en enda spelare kan innebära så många extra mål på kontot. Jag behöver inte ens nämna namnet, alla vet ju vem det är.

3-3 hemma mot Gefle. Det låter ju helt sjukt. Innan dess fyra insläppta mot Kalmar, två mot Örebro och Häcken, och så tre mot Malmö. Innemellan lyckades man hålla nollan mot Östersund hemma, men det var Östersund hemma. Men samma känsla har man kring Gefle hemma, en hållen nolla i en sådan match är ju knappt ens en merit. Men nu släpper man in tre, och nä Lennartsson, det är inte av denna värld. Ändå har vi Tom Pettersson i startelvan, som fick chansen i Albaeks frånvaro, som ändå är ganska lik Gurra i spelstilen. Han är på planen vid det första insläppta, orsakar på egen hand det andra och får rött dessutom, och så kommer det tredje sen. Suck.

Inför "bara" lite mer än 8 000 på läktaren dessutom. Det är nu som det här med att stötta sitt lag i både medgång och motgång ställs på sin spets, och nog är det de mest trogna som går till läktaren i detta nu. Siffran är en ny bottennotering, men man kan vända på det och säga att det inte kommer att bli sämre. AIK och Elfsborg återstår, och de lär nog dra lite mer publik än så här i alla fall. 

Och det är nog där Blåvitt har chansen att rädda den här säsongen, i de två avslutande hemmamatcherna. I allt elände som vi går igenom nu hade två segrar mot dessa två rivaler ändå levt upp, ändå kanske gett lite självförtroende inför nästa säsong, ändå gett känslan av att "vi slog AIK och Elfsborg i alla fall". Två ytterligare tunga nederlag kan vara nådastöten, då ropas det nog på hela styrelsens avgång, man börjar ana det redan, det bubblar av missnöje i supporterkretsarna. Men i form av dessa matcher har Blåvitt chansen att rädda hedern, och nog kommer det bli svårt, med det här spelet, men bara karaktären av matcherna kan kanske bara det liva upp truppen. Så kom igen nu Blåvitt. I ett allt mer tilltagande höstmörker vore det ljus nog för att liva upp tillvaron bara lite grann. Och kanske det enda som krävs för att allt inte ska rinna över fulltändigt.

Följ oss på sociala medier