"Planenlig seger!"

2016-09-22 11:05

Tack vare Anton Wedes märkliga, men dock underbara, frisparksmål i slutminuterna igår, bockar vi av en seger mot GIF Sundsvall, allt enligt planen.


Längesedan undertecknad känt sådan ångest inför match, som under gårdagen. Och ångesten ökade markant då jag på förmiddagen kunde konstatera att jag inte hade möjlighet att ta mig de där nästan 60 milen t/r för att beskåda den så viktiga matchen på plats.

***
Det är ju klart, att när man är lite mer vidsynt, så inser man att "Shit!" - en degradering till SuperEttan för HIF är ju faktikst möjlig! HIF lever inte längre i den "skyddade verkstaden" som öppnandes upp 1994 där en allsvensk status är som det naturligaste i livet för en HIF-supporter.

***
Vi låg på en kvalplats inför matchen. Vi ligger fortfarande på en kvalplats. Men nu med två poäng upp istället för fem som inför. Men efter gårdagens förlösande frisparksmål från Anton Wede, så tänds naturligtvis ett hopp, en gnista och en hint om "självklarheten" - vi kommer ha allsvensk status även 2017!
Allt annat är i dagsläget otänkbart tänkbart.

***
Matchen började dock som "alla" andra matcher. Ett HIF som valde att hålla tillbaks, att låta motståndarna styra och att vara passiva i anfallspelet. Och nu var ändå motståndet GIF Sundsvall. Och vi visste förutsättningarna inför. Likväl - detta passiva spel. När GIF Sundsvall gjorde 1-0 målet strax efter pausvilan, var åtminstone jag på väg att få en mindre panikattack. (Och i det sammanhanget är jag glad över att jag satt hemma i den trygga tv-soffan.)

***
Och ja, jag håller med. Det är stundtals ett sjuhelvetes tryck på de (800?) personerna som befinner sig på södra stå. (Prova att lyssna på det via surroundsystemet, så förstår du vad jag menar.) När tillfälle ges, ska jag baske mig också stå där en dag!

***
Manager Larsson byter, med all rätt, ut Mårtensson mot Atakora i den 60:e minuten. Och där och då vände matchbilden helt och hållet. HIF gasade på, började anfalla med folk, pressade högt upp och började få till ordentliga avslut. Kvitteringen kom dock till på en hörna, där den kortaste(?) av HIF-arna nickade till bakom en chanslös Sundsvalls-keeper.

***
Som helhet över en hel match, får naturligtvis inte Anton Wede betyget som "landslagsklass", som Tomas på Helsingborgs Dagblad ville ge honom. Men med en assist, hörnan, och ett avgörande mål i slutet, är han så klart viktigare än vilket landslagsmål som helst i sin prestation.

***
För andra matchen i rad "släpper HIF på bromsen" den sista halvtimmen. Än så länge har det resulterat i tre poäng. Tre poäng mer än de tretton tidigare matcherna där Larsson velat "fortsätta på den inslagna vägen". Och jag tror nog att samtliga 5800 på Olympia och de åtskilligt fler(?) som satt framför tv:n konstaterar att den "inslagna vägen" måste vara historia nu. Nu måste den nya vägen användas, den som än så länge bara är 30 minuter lång per match.

***
På söndag är det derbydags igen. HIF är "regerande Skåne-Mästare" efter 2-1 segern senast (i maj månad). Men naturligtvis kommer det bli en riktigt tuff bortamatch nere på Banken i Malmö. Malmö spelar ikväll för att fortsätta utmana Norrköping i guldracet. Och Malmö kommer fortsätta ha guldpressen på sig på söndag.
HIF däremot spelar med kvalpressen. Och den är nog om möjligt ännu viktigare att hantera. Jag kommer varken gissa eller tippa utgången utav matchen, men jag har ju så klart ett hopp, ett hopp om att HIF ska kriga till sig en poäng och röra till det för lillebror i Malmö under deras guldjakt. Så klart.

***
Sju matcher kvar. Och vi fortsätter räkna ner. Och vi fortsätter räkna med att GIF Sundsvall ska fortsätta tappa poäng. Vi måste räkna med det för att det otänkbara inte ska bli en realitet - för det är inte tänkbart!

 

Följ oss på sociala medier