"Det är över nu!"

2016-11-21 16:41

Gårdagens slutsignal på ett för dagen fullsatt Olympia förkunnade slutet.
Inte bara för HIF:s allsvenska sejour, som varade i 24 år, utan också för min egen del här på Matchdax - av naturliga orsaker då Matchdax är en sajt för och med allsvenskan...

I mitt sista inlägg här tänkte jag bara försöka ta möjligheten att skriva av mig om året som gått, om en del händelser som skett och försöka besvara frågan; "Vad händer nu?" 
Det är inte helt lätt ska tilläggas...

***

Degradering alltså. Jag var inte med på plats uppe i Sundsvall för 24 år sedan. Dock "hårdlyssnade" jag på radiosändningen från Sportradion. Sändningen och matchen var ganska odramatisk. HIF hade 3-0 med sig upp i kylan i Sundsvall. Och defilerade matchen rätt tidigt och vann till sist med 6-1.
Jag och mina kompisar, som tillbringat kvällen med att lyssna på radion (det ni barn...) och druckit en och annan öl till detta, begav oss ner till city och den nu så famösa kvällen på Knutpunkten, där vi inväntade spelarna för att hylla dessa.

Ni vet. Ni har läst historieböckerna. Knutpunkten var till bredden fylld med allt från Svea 72, till Algot 4. Det var så det var på den tiden.

ALLA var HIF:are. ALLA var en del utav HIF-familjen. 

"Det är över nu.
Men jag kommer ihåg en helt annan tid.
Den är över nu.
Det hörs en kall, kall vind som sveper förbi."

***

Jag minns premiären i Halmstad(!) 1993. Ett välfyllt Örjans Vall. En spänning i luften. En stolthet i kroppen av att ens kära HIF nu tillhörde den allsvenska familjen. Det var en lycklig tid. Ett HIF som i och för sig bestod utav "lego-spelare", främst från Malmö, som dåvarande ordförande Wenehed lockat upp till nordvästra Skåne. Men det var spelare som identifierade sig med klubben, med klubbmärket och med staden. Vi supportrar identifierade oss med dem.
Nu i efterhand kan man tycka att det var ett märkligt "bullerby-fenomen". Men det var ALLAS lag, HIF.

***

Säsongen 2016 har varit en enda lång plåga för en HIF:are. Resultaten, de sportsliga, har varit prekära. Ekonomin har stötts och blötts på medlemsmöte, i media och i allmänhet. Man kan så här i slutet, när man har facit i hand, säkert utbrista; "Vad var det jag sa!". (Eller som i mitt fall, med favorit(?)-uttrycket - "I Hate To Say I Told You So!".

Men handen på hjärtat. Man kan aldrig fantisera ihop en sådan sak - Att HIF skulle trilla ur Allsvenskan? Nej. Inte ens i den vildaste fantasin trodde man på det scenariot. "Det-löser-sig-mentaliteten" är stark i oss Helsingborgare. Och HIF tillhör ju Allsvenskan. För bövelen - vi vann ju den bara för fem år sedan. Den och allt annat som fanns att tävla om och vinna pokaler i svensk fotboll. "VI ÄR HIF!" 

***

Men. Nu är vi där. Surrealistiskt eller ej. Nu är vi där. Vår allsvenska sejour är över. För denna gång. För klart att vi ska tillbaka. "VI ÄR HIF!".
Eller hur...?

***

Hur blev det då så här?
Jag föreslår att ni läser Tomas Nilsson och Marjan Svabs artikel idag på Helsingborgs Dagblad. Där får ni många frågor besvarade, och även mer kött på benen angående HIF:s "förfall".
För just "Förfall" är vad det är.

Personligen är jag grymt besviken på många i och runt HIF. Främst på personer som inte längre är delaktiga i den dagliga driften, men som har påverkat densamma i så stor utsträckning att det är svårt att bortse ifrån.
Utöver det är jag dessutom besviken på tränare Henrik Larsson. Och då gäller det hans kunskaper som tränare/ledare. INGET annat. Henrik Larsson är fortfarande en utav mina stora idoler inom fotbollen - i egenskap av spelare. 

Alla Henriks felbeslut mýnnar idag ut i den degraderingen vi skådade igår. Man kan dessutom ge styrelse och Orförande en känga. Dels för att de inte kunde göra en vettig konsekvensanalys, och dels för att de då inte agerade. I tid!
Men till syvende sist handlar det bristande sportsliga resultaten om Henrik Larsson och hans stab, och om deras bristande kompetens i deras roller som ledare. Det finns inget tvivel om detta. 

***

På tal om Henrik Larsson. Efter gårdagens slutsignal utseplade det sig scener jag inte trodde jag skulle få (åter)uppleva. Och tyvärr blev Henrik och Jordan Larsson huvudrollsinnehavare, på ett surrealistiskt vis. På ett vis som i grund och botten är mer skrämmande än det världspolitiska läget, och det politiska klimatet i Sverige. 

För vissa är tydligen fotbollen och HIF bara en kanal för att få utlopp för sina egna snedvridna frustrationer. (OBS, jag är ingen psykolog...)
För vissa är inte HIF deras familj. Och de anser inte heller att HIF är ALLAS lag/klubb/förening.
De har en egen agenda. En agenda vi fullt normalt funtade mänskor nog aldrig kan förstå, och framför allt inte kan ge sympati för. Dessa idioter. (Ja, de beter sig idiotiskt, och ska då kallas för idioter), bestämmer sig alltså i förväg(?) för att de ska ge sig på Henrik Larsson. Tränare, manager Henrik Larsson, och puckla på densamma(?).
De maskerar sig naturligtvis. För som alla andra troll, både i sociala medier och på andra ställen där trollen bor, så vågar de naturligtvis inte stå för den de är, visa sitt fula tryne. De maskerar sig. Och förstör min, din, vår och ALLAS klubb/förening!

***

HIF ska spela fotboll i Superettan på Sveriges modernaste arena. HIF ska möta gamla storlag som Gais, Örgryte, Öster och Trelleborg. Visst kommer det kännas jobbigt att inte tillhöra den absoluta eliten i svensk fotboll längre. Men när vår besvikelse och ilska lagt sig, kommer vi resa oss och knyta näven i fickan och hjälpa HIF till framgångar igen. Det är så det fungerar. "Life goes on!"

Och kanske, kanske kommer en gnuta utav svunnen tid åter där HIF återigen kommer locka tusentals personer, nu från Hulda 73 till Hugo 5 år, igen och där vi kan få möjlighet att med stoltehet hävda att; "HIF är minsann ALLAS lag!"

***

Innan jag tackar för mig här på Matchdax vill jag slänga iväg en varm hälsning och en uppmaning till alla Er, RIKTIGA supportrar;
"Glöm aldrig bort all glädje och all sorg, sorg, sorg.
Glöm aldrig rött och blått, och Helsingborg!"

Tack för mig!

Följ oss på sociala medier