Hammarby offensiv passar inte för allsvenskan

Imorgon far jag till Tjeckien för U21-EM. Det innebär att bloggen lär ta uppehåll fram till början av juli. Till dess följer ni mig i form av artiklar här på siten, alternativt även en bloggliknande dagbok som även den publiceras här på Matchdax. Jag ska även försöka ha en löpande uppdatering av min bevakning på vårt instagramkonto Matchdax.se
I vilket fall: ett sista blogginlägg innan dess…
Jag har sett ett mönster under våren. Om ni tänker på det, vilka roller har skytteligatopparna i sina respektive lag?
Nyasha Mushekwi – löper visserligen flitigt, men de flesta av hans mål kommer från inlägg på huvudet. I vilket fall är han alltid sist på bollen och det behöver inte alltid vara vackert. Hans styrka är att han oftast står på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Emi Kujovic – stor, stark och skjuter som en häst. Även han är alltid på rätt plats.
Jo Inge Berget – Mer av en djupledsspelare. Min kollega David Carlsson beskrev honom som en Inzagi-aktig spelare som är livsfarlig i frilägen och tar vara på motståndarens misstag.
Henok Goitom – komplett anfallare som hjälper till i uppspelsfasen och gör dessutom mål. En personlig favorit.
Johan Oremo – Även han är stor, stark och skjuter hårt. Står också helt rätt i alla lägen och skapar lägen så fort som han vidrör bollen.
Vad vill jag komma till med det här? Tre av fem spelare som är i toppskiktet av skytteligan är target-spelare – spetsen i laget som övriga spelare slår bollen mot. Jag vill även peka på att Hammarbys avsaknad av en skyttekung beror på just det – klubbens anfallare är inte spelartyper för allsvenskan. För att lyckas i år måste du antingen ha spelare som är flera ligor över alla andra (Berget och framför allt Goitom) eller en target-anfallare. Varken Linus Hallenius, Måns Söderqvist eller Pablo Piniones Arce passar in i den mallen.
Förslagsvis borde man leta förstärkning till sommarens, alternativt titta söderut. Norrköpings anfallsduo Emir Kujovic och Christoffer Nyman har gått starkt under våren. Janne Andersson spelar smart med Nyman som drar isär motståndarnas backlinje med sina löpningar, vilket skapar ytor till kollegan Kujovic som kan stå för målen. Jag kan tänka mig Söderqvist i en Nyman-roll, men Hallenius som Kujovic.
Dessvärre tror jag inte att Nanne köper den varianten. Han talar ofta om hur han vill bygga ett spel och kan ta några smällar för att en dag nå sitt mål med sin spelidé. En vår som denna kommer inte få honom att tänka om, utan snarare slipa än mer på den nuvarande taktiken. Kanske är jag för resultatfixerad? Nåväl, i vilket fall tror jag att det är anledningen till Hammarbys åtta raka utan seger.
Christian Sundqvist








