Så kan Malmös TRE startelvor se ut

MFF-tränaren Åge Hareide har hittills provat två olika formationer det här året. Allra mest har han använt sig av 4-2-3-1, nu när Kiese Thelin har lämnat och Rosenberg egentligen är den ende uttalade spjutspetsen som kvalificerar sig för startelvan. Men ett vinnande koncept varar aldrig för evigt. När motståndare börjar hitta vägar för att knäcka den annars omöjliga MFF-koden så krävs det att man byter lösenord.

Det behövdes för MFF att åka ur svenska cupen för att verkligen bli varse om det. Örebro SK visste precis vad man skulle göra för att få stopp på mästarklubben och överraskade alla med en uppvisning i disciplinerat försvarsspel. ÖSK parkerade bussen, om man så vill uttrycka det. Säga vad man vill om den typen av fotboll men det har uppenbarligen tagit dem till cupfinal.

Så till den efterföljande träningsmatchen mot Mjällby AIF hade Hareide lärt sig sin läxa och ställde upp med en 4-4-2-formation. MFF vann med hela 5-0 mot superettan-klubben.

Jag tror därför att Malmö kommer att varva de olika formationerna under tävlingssäsongen som kommer. Beroende på vilka spelare man har att tillgå, vilket motstånd man möter och i vilken form laget självt är i, menar jag att vi kommer att få se upp till tre olika typer av spelsystem regelbundet under säsongen. 

Nedan beskriver jag dessa tre mer utförligt och presenterar även den mest troliga startelvan för varje formation.

4-2-3-1: Olsen; Tinnerholm, Johansson, Helander, Yotún; Lewicki, Adu; Berget, Wolff Eikrem, Sana; Rosenberg.

Det är den här formationen som jag ser som grunden för Hareides spelsätt i år och säkerligen den vi kommer att se mest av. Definitivt när laget möter särskilt bra motstånd i allsvenskan och Europa-kval - lag som inte parkerar bussen i 90 minuter.

Här ges Wolff Eikrem en nyckelroll som en central, offensiv mittfältare. Det är han som ska servera bollarna på djupet till Rosenberg och de offensiva kantspringarna. Överlag kretsar den här formationen kring ett tämligen ”rakt” spel. Ytorna uppstår främst på kanterna, bakom motståndarnas backlinje och det är dit passningarna ska slås. Vad gäller startelvan så är det troligt, men inte självklart, att Molins petar Sana på vänsterkanten när han är tillbaka från sin skada. Den konkurrenssituationen ska för övrigt bli mycket intressant att följa under året.

4-4-2: Olsen; Tinnerholm, Helander, Johansson, Yotún; Kroon, Adu, Wolff Eikrem, Sana; Berget, Rosenberg. 

Vad gäller den här formationen så är förutsättningarna annorlunda, vilket gör att spelet också får en annan form. Inte längre handlar det om att först och främst sätta bollarna på djupet på kanterna. Snarare kretsar 4-4-2 kring ett stort bollinnehav, med tålmodigt spel för att sakteligen luckra upp motståndarförsvaret. Mot lag, så som Örebro, där försvarsspelet prioriteras, är denna klassiker det bäst lämpade spelsystemet som Hareide har att tillgå.

Hareide kommer nog att ha ganska fritt spelrum när det kommer till att fördela ut spelare på de olika positionerna i den här formationen. I regel brukar yttermittfältare vara offensivt lagda och kvicka. Därför satte jag Kroon på högerkanten, men det kunde lika gärna varit Cibicki. Högst troligt är dock att Molins petar de båda när han är tillbaka. Även Wolff Eikrem skulle kunna ta plats på en kant, vilket i så fall skulle ge Lewicki utrymme på det centrala mittfältet. Då blir plötsligt startelvan lite mer balanserad och defensivt inriktad.

3-5-2: Olsen; Bengtsson (?), Johansson, Helander; Tinnerholm, Lewicki, Adu, Wolff Eikrem, Yotún; Berget, Rosenberg.

Den här tredje, alternativa formationen hänger mycket på Rasmus Bengtssons vara eller icke-vara i Malmö. Å andra sidan skulle Lewicki mycket väl kunna kliva ner på den positionen. Med tre spelskickliga mittbackar ges MFF ett utmärkt läge att damma av 3-5-2 - som framförallt Juventus har använt sig av på ett framgångsrikt sätt de senaste åren. 

Vad som är särskilt bra med den här är att den kan överrumpla motståndet på offensiv planhalva och stänga igen försvaret på egen planhalva, med en sorts fembackslinje. Kravet är dock att kantspringarna - Tinnerholm och Yotún i det här fallet - har bandylungor och orkar springa upp och ner, upp och ner, upp och ner i 90 minuter. Det är just därför jag har satt in de båda ytterbackarna i startelvan. Jag tror nämligen inte att varken Sana eller Kroon/Cibicki orkar ta det defensiva ansvaret i så pass stor utsträckning. 

+++

Vilken formation ser du helst att MFF använder sig av?

David Carlsson
Twitter: D_Carlssport