Oroväckande att aldrig vara orolig?

När den tilltänkte målkungen missar, då kliver den etablerade passningsprinsen fram.
När motståndet trycker på, då hittar man ett sätt att göra nästa mål.
När andra lag skulle ha tappat poäng, då ser maskineriet Malmö FF till att vinna.

Årets första Skånederby är slut. Och den hade väl det mesta man kan hoppas få ut av ett rivalmöte - delikata mål, bra stämning på läktarna, tuffa dueller. Det mesta förutom spänning. 

Just spänning verkar nämligen vara något som Malmö FF bojkottar den här säsongen.

Är det bara jag? Eller visst är det inte nervöst ens när bara ett mål skiljer och motståndet trycker på mot MFF-försvaret?

För det löser sig ju till slut för de himmelsblåa. Det tycks det alltid göra. Och det är väl det som utmärker ett guldlag. 

Säsongens bottennapp, hittills, sett till resultatet, var 3-3 borta mot Falkenberg. Men då var känslan ändå god efteråt. Man hade vunnit en poäng, snarare än förlorat två, även om MFF var spelmässigt överlägset i nästan 90 minuter.

Utöver det kan jag inte komma på någon gång då MFF direkt underpresterat i jakten på poängen. Givetvis finns det ännu mycket att hämta av varje enskild spelare. Men i väntan på deras toppform, fortsätter laget att kamma hem trepoängare efter trepoängare.

Ett talesätt brukar gå: Det lag som vinner ligan är det lag som haft kortast svacka under säsongen.

Malmö FF då, har de ens någon svacka överhuvudtaget? Sjävklart. Men man vinner ändå.

Den närmaste framtiden visar för övrigt inga tecken på att en svacka kommer att drabba MFF. Guillermo Molins är i full träning och kan snart göra comeback. Magnus Wolff Eikrem har visat att han även kan göra mål (nu ligger norrmannen 2+6 på sju allsvenska matcher).

Där finns förväntan, men inte spänning. Så jag är inte orolig och jag ser ingen anledning till att vara orolig, utöver det faktum att det inte finns någon anledning till att vara orolig.

Bör det räknas som oroväckande?

David Carlsson
Matchdax