Hysén: "90 procent att jag stannar i Blåvitt"

Att starten på det storsatsande året 2012 inte varit till belåtenhet är lätt att förstå. IFK Göteborg har kommit sjua i allsvenskan två år i rad och har i år som målsättning att ta medalj, men efter fyra omgångar ligger man näst sist i tabellen.

– Stämningen i truppen är ändå rätt god. Normalt påverkas vi inte av resultaten under träningsveckan, det är mer under matchdag som självförtroendet är styrt av hur det gått senaste tiden, säger 30-åringen.

Blåvitt har haft ett skapligt spel och övervägande bollinnehav i samtliga matcher hittills, men inte kunnat omsätta detta i någon seger.

– När vi har bollen spelar vi ganska bra, skapar mycket målchanser. Det är säkert kul att titta på, men vi blottar oss på tok för mycket för omställningar som blir livsfarliga varje gång.

Tobbe själv har stor press på sig att leda lagets offensiv, med målproduktionen 18/10/16 i allsvenskan dom senaste tre åren, men i år har han bara petat in en boll än så länge.

– Klart jag inte är nöjd med den utdelningen jag har haft. Tittar man på dom chanserna jag haft skulle jag absolut ha gjort två-tre mål till. Spelet har varit upp och ner, absolut inte hundra procent, men samtidigt är det små marginaler, om jag hade satt dom där chanserna hade ingen gnällt på det spelmässiga heller.

Tidigare säsonger har han mestadels spelat ensam toppforward, men den här säsongen har laget spelat ett mer klassiskt 4-4-2 med Robin Söder vid Tobias sida. Han slår ifrån sig kritiken om att dom skulle vara för lika som spelare och passar samtidigt på att försvara sin anfallskollega.

– Nu när vi spelar med två forwards har jag med frihet att ta mig till ytor. Jag tycker inte vi är för lika, jag är en ännu mer utpräglad djupledsspelare, han är mer lurig och kan glida förbi lite spelare. Men vi ska inte ha för höga krav på Robin, han har ett bagage med sig av skador och ett självförtroende att jobba upp.

Att starka relationer är viktiga för Tobias Hysén märks tydligt. Han valde bort proffslivet i Premier League med stjärnglansen och pengabadet för att få ett bättre socialt liv i Sverige. Han berättar ofta i intervjuer om känslorna för sina tidigare klubbar. Och sonen Lucas har fått äran att pryda pappas vänsterarm, i form av en tatuering med hans namn.

– Klart Premier League hade varit coolt, men det var inte värt det just då. Precis i den vevan att vi blev klara för Premier League blev det klart att vi skulle få barn. Vi kom aldrig riktigt in i livet i England och många aspekter talade för att vi skulle flytta hem.

– Jag vet egentligen inte varför vi inte trivdes. Det är svårt att förklara, men alla som är ute förstår precis. Alla var trevliga i och runt klubben, det var inte det, det var mer allt utanför fotbollen. Vissa dagar kände jag att jag inte pallade, då ringde jag och sa att jag var sjuk. Då kände jag att nåt för fel för jag har alltid älskat att åka och träna.

När han slutligen bestämde sig för att dra hem efter ett år i Sunderland, med Roy Keane som tränare, och spel i dom flesta av lagets matcher på segertåget i Championship, var det till Göteborg han ville.

– Grejen var att vi sa att vi ville hem till Sverige. Då hörde IFK av sig och var väldigt måna och intresserade. Då kände jag att det hade varit jävligt coolt att spela där. Då sa vi liksom att löser dom inte det får vi gå vidare sen. Då visste ju Djurgården om det och det var även snack om FC Köpenhamn.

Tobias Hyséns svenska klubbar var Ubbhults IF, Lindholmens BK, Lundby IF, BK Häcken och Djurgårdens IF innan han kom till IFK Göteborg, men Blåvitt var favoritlaget redan som liten. Pappa Glenn är en ikon i klubben, men det är inte enbart därför han hållit på dom och det är inte heller pappa som är den blåvita förebilden.

– Klart att det säkert spelat in till en början, att han spelat där, men jag har inga minnen av honom i Blåvitt, han slutade ju där -87. Känslorna för IFK Göteborg har växt fram av sig själva när man kollat på dom. Mitt blåvitthjärta har mer präglats av Thomas Ravelli, Joachim Björklund och Jesper Blomqvist.

Bara för att Tobbe vände hem från England har han inte varit ointressant för utländska proffsklubbar. I och med en skytteligaseger i allsvenskan och en plats i landslaget har han fortsatt att uppvaktas. Ifjol sommar var det mycket snack om belgiska Club Brügge och det var väldigt nära en övergång till svenskkolonin. Det blev inget den gången och hans satte sig istället ner vid Håkan Milds skrivbord och skrev under ett nytt kontrakt som sträcker sig till 2015. Men det betyder inte att han helt räknar bort ett nytt äventyr i framtiden.

– Jag räknar väl inte med nånting egentligen. Jag har sagt att jag inte stänger några dörrar, mest för att jag inte ska hamna med skägget i brevlådan. Men med 90 procents säkerhet blir jag kvar i Blåvitt resten av karriären, det ska jäkligt mycket till för att det ska hända nåt.

Hajsen, som han ibland kallar sig själv, har kommit upp i 20 landskamper på seniornivå och gjort sju mål. Han har gjort ett U21-slutspel och varit reserv på hemmaplan i VM 2006. I sommar talar det mesta för att han ska få medverka i sitt första slutspel med A-landslaget när det är dags för EM i Ukraina och Polen. Han har varit med i kvalet och förbundskapten Erik Hamrén har öppet visat sin förtjusning för Tobias som spelare och som glädjespridare i gänget. Så sent som på den allsvenska upptaktsträffen för en månad sedan, svarade Hamrén "Tobbe é klar" som en skämtsam passning till Glenn Hyséns avslöjande när sonen blev klar för IFK Göteborg.

– Klart det hade varit coolt att vara med. Jag behöver inte spela, bara att uppleva ett mästerskap på plats är sjukt stort. Det är sista eller näst sista chansen nu, beroende på hur dom tänker. Men jag får hålla upp spelet lite, dom här första matcherna i allsvenskan håller inte till nåt landslag, inser Tobias och fortsätter: 

– Dom måste kunna försvara en uttagning, det är ingen social verksamhet. Men om det börjar gå bra och jag gör mål och känner att jag gjort tillräckligt är det klart jag blir skitbesviken om jag inte kommer med. 

Till sist kan man inte undvika den Hysén som stulit det mesta strålkastarljuset den senaste tiden. Lillebror Anton gör  stor succé i tv4:s danstävling Let´s Dance på fredagkvällarna och han blir överöst med beröm från domarna.

– Jadu, jag har sett danserna han gjort och jag kan säga att det har inte legat latent nånstans utan det är en helt ny grej. Han har rytm, det har jag vetat, men att han skulle kliva in här och dominera trodde jag inte. Det är skitskoj, vi ringer och röstar varje fredag och det kommer vi fortsätta med till han har vunnit.

Förutom dom vickande höfterna har fokus legat på Antons bakdel, som uppmärksammats i både programmet, tidningar och social media. Tobbe hörde när Anton sa till Jessica Almenäs att han fått "ankröven" från sin storebror.

– Där är vi lite lika, men jag har kanske ännu mer svank än vad han har, skrattar Tobias.

Nu återstår det att se vad Tobbes ankröv kan uträtta dom kommande matcherna i allsvenskan, förhoppningsvis tar den honom hela vägen till Kiev i sommar.

/Calle Abrahamsson