Mittbackhjälten vet vad som krävs i CL

Det är tolv år sedan HIF kvalade in till gruppspelet i den finaste av klubbturneringar. Sedan dess har inget svenskt lag lyckats göra om bedriften. En viktig kugge i HIF-försvaret på den tiden var Ola Nilsson. Han var en trotjänare av rang, en rest av den utdöda art av fotbollsspelare som spenderar hela sin elitkarriär i en och samma klubb. Mittbacken spelade i HIF 1991 till 2002 och han fick minnen för livet när HIF slog ut Inter och ställdes mot Bayern München, Paris SG och Rosenborg i Champions Leagues gruppspel den där hösten 2000.

– Är det så länge sedan… Det var fantastiskt roligt, en upplevelse, säger han idag.

– Man slogs framför allt av hur bra de andra lagen var. Man fick slita som ett djur och ha tur för att vara i närheten av att ta poäng av motståndarna. Och svensk fotboll är väl inte närmare toppen nu, tyvärr. 2000 hade vi hade spelat i Europa fyra säsonger i rad. Och för att svenska lag ska lyckas i framtiden krävs det nog att man får erfarenhet av den typen av matcher.

Dagens HIF har fyra spelare från Champions League-äventyret med den rätta rutinen: Erik Wahlstedt, Christoffer Andersson, Álvaro Santos och Mattias Lindström.

– Ja, och dessutom Erik Edman. Han har kanske inte spelat Champions League någon gång, men han har en viss erfarenhet om man säger så.

Det talas ofta om att en stor anledning till att inget allsvenskt lag försvarat någon SM-titel sedan 2003 är att man inte klarar av att kombinera Champions League-kvalspelet med en god allsvensk form. HIF 2000 gick dock som tåget i allsvenskan samtidigt som man mötte de europeiska jättarna.

– Det gick jättedåligt på våren 2000. Men det handlade inte om att Champions League stod för dörren, utan att vi helt enkelt var sönderköpta. Hela anfallsstyrkan försvann efter guldet med (Magnus) Powell, (Arild) Stavrum och Mattias Jonson. Och vi hade en ny tränare i Nanne Bergstrand, säger Ola Nilsson.

– Sen tog det sig mer och mer efter sommaren, och att spela i både allsvenskan och Champions League var bara positivt. Man var kanske trött efter de här matcherna i Europa, men man fick också med sig tempot från de här matcherna in i allsvenskan, vilket gjorde att man hade mycket gratis. Man kunde springa ifrån de allsvenska lagen tack vare Europaspelet.

/Gustav Lundblad