Robin Söder: "Milan och Juventus påverkade mig"
Robin Söder är nu 21 år och det är fyra år sedan han gjorde allsvensk debut för IFK Göteborg. 2008 blev han vald till årets komet i svensk fotboll och han sågs som vårt lands största talang sedan Zlatan Ibrahimovic. 2009 gjorde Robin succé som U21-EM:s yngste spelare, men korsbandet gick av och sen dess har han inte varit sig lik.
– Skadorna är det enda jag kan säga som har ställt till det. För det har satt sig på självförtroendet och satt sig i min kropp.
Som junior gick han raka vägen från spel i division 3 till play off i Champions League där han gjorde mål borta mot Basel. Kanske gick det lite för fort för den egna utvecklingens bästa.
– Nej, det tycker jag inte. Jag har varit med om oerhört mycket och vet vad det innebär idag, att bli omskriven i media och kunna tackla den biten. Jag har varit med om det en gång, nu har jag lättare att tackla svårigheter. Jag har varit nere med mycket skador och vänt, säger Robin Söder till Matchdax.
Söder är fortfarande en av supportrarnas favoriter, men hysterin från yttervärlden har lagt sig och kanske kan dämpade krav hjälpa honom att återkomma i gammalt gott slag.
– Förväntningarna från mig själv har alltid varit större än förväntningarna utifrån. Mina förväntningar och förhoppningar har varit lite för stort ställda och det har ställt till det lite för mig. I år har jag blivit lite mer realistisk, därigenom har jag spelat bättre fobtoll, varit mer fri på planen.
– Jag har haft förväntningar på mig själv att jag ska göra 15-20 poäng per säsong. Det är svårt när man inte får spela så mycket och senaste säsongerna har jag fått vara ytter eller liknande.
2012 har Robin Söder återfått kontinuiteten i sitt spelande och deltagit i samtliga matcher såhär långt av allsvenskan. Fem från start och tre inhopp, men inget mål ännu.
– Spelet har inte varit på den nivån jag hoppats. Men jag är inte orolig, jag har tagit många steg framåt nu jämfört med dom senaste åren.
Inför säsongen utvärderade Håkan Mild och Mikael Stahre spelartruppen och förändrade mycket i anfallsbesättningen. Både Andreas Drugge och Pär Ericsson ratades, men Robin Söder ville ledningen ha kvar i laget.
– Håkan Mild har betytt mycket för min karriär eftersom han tror på mig. Micke har också sagt att han tror på mig. Självklart behöver jag leverera mer än vad som varit nu, men han tror på mig stenhårt. Hoppas jag kan leverera mer och visa tacksamhet.
Att Robin inte hade samma fina relation till den tidigare tränaren Jonas Olsson är uppenbart när han jämför Olsson och Stahre.
– Jag tycker Micke är mycket bättre på att leda, hans ledarstil passar mig bättre. Stahre är en oerhört bra ledare, bra på att motivera och förklara, visa vad det är han vill. Han vill att vi är aggressiva i försvarsspelet och försöker spela fotboll så mycket det går.
– Jonas var lite mer direktare. Sista åren använde vi i stort sett inte mittfältarna någonting alls, det gjorde att vi tappade mittfältet.
Till Jonas Olssons försvar ska sägas att han hade ett mycket sämre spelarmaterial att jobba med. Den skillnaden lyfter Robin fram som stärkande för det kollektiva självförtroendet.
– Klart truppen har blivit spetsad, det är oerhört bra spelare som har kommit in. Det har gjort skillnad, vi har fått ett lite annat spelsätt och samtidigt självförtonde i det systemet.
– Pontus Farnerud har imponerat mest på mig, han är en av dom absolut bästa spelarna jag har spelat med. Den bäste är Niclas Alexandersson, han var riktigt, riktigt bra. Och den bäste jag spelat mot är Benjamin Huggel i Basel.
När Robin var som allra hetast på planen, med mål mot Huggels Basel i Champions Leagues avgörande play off och med assisterande klackspark till Marcus Bergs mål mot England i U21-EM:s semifinal, var han högvilt på transfermarknaden. Det talades om att dom största klubbarna i dom största ligorna var intresserade av att värva Robin Söder.
– Det är klart det var stort och att det påverkade en, jag var bara 17 år då. Till en början var det säkert jättepositivt att höra om Milan och Juventus, men jag har inte reflekterat så mycket eller hört nånting efter det, säger huvudpersonen själv.
Nu när Robin är kvitt skadorna, får speltid och har ett självförtroende som växer kan han äntligen blicka framåt. Siktet är inte tvunget inställt på proffslivet utomlands, han kan tänka sig att stanna hemma i Götet för alltid.
– Långsiktigt är självklart målet att testa sig själv en dag i en annan liga, men jag trivs jättebra i Blåvitt. Skulle inte möjligheten komma att spela utomlands, då spelar jag här hela min karriär. Det viktigaste är att klubben är nöjd och att budet är nåt jag kan tänka mig, nåt jag kan må bra i och tror på. Annars kan jag lika gärna vara kvar, säger Robin "Rolf" Söder.
/Calle Abrahamsson









