Stiller: "Går inte runt och är en surkuk"

Hannes Stiller börjar mer och mer likna den matchavgörande inhoppare som Ole Gunnar Solskjaer gjorde sig känd som i Manchester United. En spelare att slänga in för att ändra spelbilden när lagmaskinen går på tomgång och man vill forcera in en boll sista kvarten. Han finner sig i den rollen och är inte typen som skapar dålig stämning för att få särbehandling.

– Klart jag vill spela som alla andra, men det är en väldigt stor konkurrenssituation i laget. Om man tittar sig runt på bänken är det bra spelare där så jag är inte arg eller frustrerad. Man får ta vara på inhoppen så gott man kan, det går inte att gå runt och vara nån surkuk, säger anfallaren.

Hannes har fått hoppa in i samtliga fem matcher såhär långt och är tillfreds med sin personliga prestation.

– Jag är nöjd med mina insatser. Mot AIK var jag med och grävde fram bollen till Hjalles mål. Mot Örebro gjorde jag målet som felaktigt dömdes bort och i senaste matchen mot Häcken bidrar jag till att vi vänder matchen när jag kommer in.

Stiller har pratat med tränaren Mikael Stahre om vad han har för förväntningar på powerforwarden.

– Vi är ganska eniga om min roll, jag är väldigt medveten om mina styrkor och mina svagheter. Jag ska försöka hugga inne i boxen. Vara stor och stark, inget annat.

Hannes Stiller har haft en ganska brokig karriär, visserligen inom samma stads ramar, men med en mängd omväxlingar mellan klubbar och divisioner. Han började karriären som sexåring i Qviding. När han var 15 gick han till IFK Göteborg. När han var 19 gick han tillbaka till Qviding. När han var 27 gick han till Västra Frölunda. När han var 29 gick han tillbaka till Qviding. När han var 31 gick han tillbaka till juniorårens IFK Göteborg och där är han kvar idag vid 34 års ålder.

– Jag var inte speciellt nära A-laget när jag var här förra gången. Just då var IFK Göteborg under sin storhetstid. Då såg det väldigt annorlunda ut och det fanns spelare som var väldigt etablerade. Det fanns andra spelare i min ålder som gick före mig också.

– Sen spelade jag strax under den högsta eliten i många år, superettan och division ett. Man måste ha någon som tror på en, men det var mycket tillfälligheter att jag hamnade i Blåvitt andra gången. Många lämnade och det var skador, dom tog in mig som nån form av paniklösning. Jag hade väl inte räknat med att spela allsvensk fotboll när jag var i Qviding. Rollen jag fick när jag kom passade mig fantastiskt, att jobba hårt, löpa in i boxen och göra mål. Klart det var skillnad på 500 på Valhalla mot 17000 på Ullevi, det bidrog till att jag höjde mig när jag kom.

Trots att "Stiller Killer" börjar komma upp i åren ser han inte slutet på karriären utan hoppas på att hålla på till han är 40 och helst i en tröja som är blå- och vitrandig.

– Jag vill hålla på så länge som möjligt, det är så vansinnigt kul att spela. Gärna fem-sex-sju år till om kroppen håller. Jag trivs fantastiskt bra i Blåvitt och känner att jag bidrar när jag väl spelar. Så länge jag känner det så trivs jag jättebra i IFK Göteborg och stannar gärna.

Förutom att vara fotbollsproffs är Hannes även utbildad lärare, anställd på en skola som han är tjänstledig från sedan han kom till IFK Göteborg sommaren 2009.

– Min tjänst ute på Fagared står väl på vänt, dom vet att jag kör hundra procent fotboll nu så länge jag kan. Jag har alltid velat spela så högt som möjligt, men inte varit på nivån att jag kunnat hålla på med det på heltid, jag insåg att jag var tvungen att ha något vid sidan. Just nu känner jag mig väl mest som fotbollsspelare, men jag identifierar mig med båda yrkena.

– Det är en ungdomsvårdsanstalt för killar som inte är tillräckligt gamla för att sitta i fängelse. Den avdelning jag jobbade på höll på mer med utredning än med dömda ungdomar. Man har rätt till undervisning när man är tvångsintagen och det var den pedagogiska delen jag jobbade med, säger Hannes.

I rollen som lärare är han van vid att vara uppmärksam och engagerad i utvecklingen av yngre förmågor. När det gäller sina unga kamrater i Blåvitt ser han många som går en ljus framtid till mötes.

– Det finns en hel drös med fruktansvärt stor potential, det är vakna och bra killar. Sana har blommat ut i år. Joel Allansson är en väldigt fin fotbollsspelare. Moberg-Karlsson och Sam Larsson också. Det finns många av dom yngre som kan gå långt.

Än så länge får ungtupparna inte stå själva och sola sig under strålkastarna. Det finns en killer som också vill vara med och fightas där det händer. Idag ska han försöka göra mål på "Fimpen" Gustavsson i Åtvidaberg. Sista kvarten finns han i boxen, lita på det.

/Calle Abrahamsson