Stor intervju med Jan Tauer: "Jag spelar tillsammans med fansen"

Edit

När Matchdax når den hårfagre tysken har han nyligen spelat match för sin nuvarande klubb Iraklis Psachna, hemmahörande i den grekiska andradivisonen. Ett möte mot tabelltolvan Panserraikos Serres, en match som slutar 0-0, Jan Tauer har bokförts med ett gult kort.

– Det var tur att inte domaren förstod tyska, då hade jag fått rött direkt, skrattar Tauer. Men jag fick lite dåligt samvete och bad om ursäkt till honom efter matchen.

Sådan är han, Jan Tauer, hetlevrad på planen men omtänksam utanför.

Men vi backar bandet en aning först.

Efter tiden i Djurgården flyttade Tauer tillbaka till hemlandet Tyskland för spel i Dritte Ligalaget VfL Osnabrück. Tauer gavs mycket speltid och var med om att både spela upp laget i andradivisonen för att sen även hinna med att åka tillbaka ner i tredje.

Tauer lämnade i somras, efter två och ett halvt år i VfL Osnabrück, för spel i Grekland. Där är han ordinarie på sin position som vänsterback och har medverkat i samtliga matcher förutom en.

– Ja, jag är ordinarie och har bara missat en match när jag var sjuk. Men det går bra för mig. Det är bra fotboll här faktiskt, det är en bra nivå måste jag säga. Vi har elva raka utan förlust och ligger på en tredjeplats, vilket innebär direktplats upp till förstaligan.

Hur är läget i Grekland annars?

– Jo, det är OK. Det är en liten by jag kom till i somras, med bra president och bra lag. Fotbollen är väldigt stor men det händer lite konstiga grejer här ibland.

Som vadå?

– Ibland är det två eller tre mål som blir bortdömda för offside även om det inte var offside och sådana grejer. Domarna beter sig konstigt ibland. Ett stort problem är att det finns en del personer som har miljarder och det är de som bestämmer vad som händer här i ligan.

Är det mycket osäkerhet kring fotbollen i Grekland överlag?

– Ja, det händer som sagt många konstiga grejer och det känns inte riktigt kul. Sen det här med tveksamma domslut och sådär får en att fundera hur allting funkar. Men jag vet inte riktigt vad jag kan säga om det.

Jämfört med Sverige och Tyskland då?

– Det är en helt annan läktarkultur. Det är inte så mycket folk på våra matcher, kanske två- tretusen. Men om man ser till Panathinaikos eller Olympiakos i högsta ligan är det vansinnigt tryck. Även PAOK Thessaloniki, (PAOK FC red. anm.) det är helt galet.

– Jag var och såg en match med PAOK. Det var så hög volym att man inte ens kan höra sig själv tänka. Det är sådant tryck på läktarna och det kastas bengaler, men det är helt normalt för dem. Händer det något blir deras reaktion att kasta en bengal.

– Det är inte så konstigt heller. Fotbollen är det största som finns för många här. I brist på annat så blir det väldigt mycket fokus på fotbollen. För vissa är det allt dem har. 

Att Grekland lidit av ekonomisk kris har väl inte undgått någon inom EU:s gränser, inte heller Jan Tauer.

– Livet i Grekland är rätt lugnt. Det är alltid varmt och stranden ligger nära så det är ganska chill. Det är ett lugnt liv men då är man ganska stressad över andra saker istället. Då är det ändå inte så lugnt som det skulle vara egentligen.

Och när fotbollen är så pass stor som den är märks det också av även där. Faktum är att Jan ser sig om efter ny en klubbadress redan i januari.

– Jag har kontrakt tills sommaren men kan gå i januari om jag vill. Jag har fått ett erbjudande från Atromitos i högsta ligan, men grekisk fotboll känns lite konstig. Det är svårt spel rent taktiskt, de står lite överallt och då blir presspelet svårt också.

– Men jag är inne på ett klubbyte, jag har som sagt en option som tillåter mig att lämna i januari. Jag försöker komma tillbaka till Djurgården men nu har de värvat en ny vänsterback, men det kanske blir någonting annat i Sverige.

Har du haft någon kontakt med någon svensk klubb?

– Nej, inte direkt. De flesta börjar ju sitt rekryteringsarbete nu. Fönstret är öppet till sista januari, jag får avvakta och se vad som händer.

– Men jag vill gärna komma tillbaka till Sverige. Min familj är svenska och vårt barn är fött i Sverige. Vi trivs bäst där, så det är mitt förstaval.

Och när Sverige dyker upp som samtalsämne är det förstås oundvikligt att inte prata Djurgården med Janne Tauer. Och det är inget han är sen med att hänga på.

– Ja, jag följer svensk fotboll så mycket jag kan, speciellt Djurgården. I år var det återigen ingen vidare bra säsong. De var varken bra eller dåliga men det kan inte ha varit särskilt roligt för fansen. De spelade mycket oavgjorda matcher vilket var ganska tråkigt.

Det märks tydligt att Djurgården har gjort stort avtryck hos Jan Tauer. Han är engagerad, följer laget, och ställer frågor om klubben.

– Men jag var ju och såg en match live, hemma mot Gefle. Det var riktigt kul att komma tillbaks till Stockholms Stadion, men de slutar ju spela där snart, eller hur ser det ut?

– Ja, de spelar vårsäsongen på Stadion. I juli flyttar de till den nya.

– Och den ligger i Hammarby?

– Ja, intill Globen.

– Jag förstår att fansen kan ha svårt att acceptera det. Stockholmsstadion var ju perfekt, det var jättecoolt att spela där och alltid bra tryck på läktaren. Djurgården måste ju spela bra och ha många karaktärer i laget för att kunna fylla den nya arenan. Stadion känns ju rätt tom när det bara är 5-6000 personer där, tänk den nya som tar 30 000.

De skulle behöva en Jan Tauer med andra ord?

– Hehe, ja precis. Jag pratade med Wille Bäckström (DIF-TV red. anm.) när jag var i Stockholm och sa att de borde ta kontakt. Det handlar inte om pengar för mig, jag bryr mig inte om jag får mycket eller lite. Men bara att få komma tillbaka till Stockholm vore härligt.

– Men de har inte hört av sig så jag tror inte det blir något, de är nöjda med sin nya vänsterback. Synd för mig men det är inte mycket jag kan göra. Det är Magnus Pehrsson som bestämmer. 

Även om det skulle bli spel i Allsvenskan nästa säsong för Jan, för det är vad han vill. Och med tanke på hans dignitet i Djurgården tror han trots allt inte det skulle ses som kontroversiellt att inte spela i den blårandiga tröjan.

– Jag tror inte att det skulle bli så svårt, det kommer såklart kännas konstigt. Men jag tror fansen skulle acceptera det så länge jag inte går till AIK eller Brommapojkarna, eller BP spelar ju inte så stor roll i och för sig. Det vore kul att komma tillbaka till Sverige och då kan Djurgården se mig oftare och kanske tar mig tillbaka.

”Skulle inte gå ihop med Mutumba”

Så AIK kan du inte tänka dig att gå till?

– Om jag skulle tänka mig det? Nej, aldrig! Mutumba är väl kvar?

– Ja.

– Nej, jag skulle aldrig orka med honom i laget. Vi två i samma omklädningsrum, det är inte OK.

Tycker du han är jobbig?

– Nej, egentligen är han en cool person men skulle jag sitta bredvid honom i omklädningsrummet skulle jag inte kunna hantera det. Jag är för känslofull för att kunna ta allt snack från honom eller andra personer för den delen. Det jag inte gillar att höra påpekar jag för den personen och gör det varje dag. Jag och Mutumba skulle inte gå så bra ihop.

Håller du kontakt med någon i DIF?

– Ja, Sebastian Rajalakso har jag kontakt med hela tiden, jag känner Tommi Vaiho också. Annars håller jag kontakt med Wille (Bäckström). De flesta andra har ju gått någon annanstans.

– Tyvärr försvann Sjölund, det är en riktig profil som de borde behålla. Det är lite konstigt men jag vet inte vilken politik de förde i laget. Men jag hoppas det går bra för klubben, fansen är värda det, de är de bästa i ligan.

När Tauer nämner fansen är det glädjande att höra hur mycket han verkar uppskatta deras närvaro. Precis som karaktären Jan Tauer verkar drabba lagens fans oavsett vilken klubb han spelar i, drabbas även jag av ”The power of Tauer”, när han lägger fram sin förklaring till uppskattningen bland fansen.

– Det blir så när man blir respekterad för jobbet man gör, och det var extremt bra i Djurgården när jag var där. Då ger man också allt man kan, oavsett form.

– Känner jag av att man är, jag ska inte säga älskad, men när folk tycker om en vill jag bara ge allt jag kan. Jag pratade med ett fan på Facebook och sa till honom att om jag kommer tillbaks ska jag tatuera in ”Djurgårn 100%” på bröstet.

Har du alltid varit populär bland fansen? Du fick t.ex. en egen fanclub i Eintracht Braunschweig.

– Ja, där var det också sådär. Många har mycket att säga om mitt sätt att spela och sätt att agera på planen. Jag tittar på matcherna efteråt och jag spelar ju lite annorlunda än de flesta andra spelare. Det är klart att folk tycker om min spelstil men jag vet inte exakt varför det är så.

– Jag tror fansen gillar att se när man ger allt och visar att man känner för sporten. Fansen tycker inte om att det finns spelare i deras lag som inte visar några känslor.

– Fotboll är ju också underhållning, det ska vara kul att kolla på. Det ska inte vara 22 duktiga spelare som springer runt och passar bollen utan att det händer något. Det ska vara tacklingar och hända saker på plan hela tiden. Och det är ju ofta i sådana situationer som jag är involverad i.

”Aldrig nervös inför match”

Jan Tauer är en unik figur inom fotbollsvärlden. Den ut och kör-känsla han förmedlar är också något han lever upp till. Nervositet är inte något som existerar i tyskens känslobank.

– Jag blir aldrig nervös inför en match. Jag ser det på mina medspelare att de uttrycker nervositet men jag känner aldrig så. Man får chansen att visa upp sig för 20- 30 000 det är bara att springa så mycket du kan och orkar. Efter matchen kan du vara nöjd med sig själv och ta en öl.

Blir du aldrig nervös inför matcher?

– Nej, jag har på riktigt aldrig varit nervös inför en match. Jag tycker alltid det ska bli kul att spela inför folk som har kommit för att se på fotboll. Det är som en stor känsla som infinner sig när man är på en stor arena och fansen tycker om en. För mig känns det som att jag spelar tillsammans med fansen och de pushar mig och jag pushar dem, vi blir som ett team. Den känslan har varit genomgående för min karriär. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva det i Djurgården igen.

Att karaktärsspelare är viktigt för Jan står klart, han har ju alltid varit en själv. Han väljer också att hylla det lag Djurgården hade 2007, då de slutade trea.

– När vi vann brons med Siggi Jónsson 2007 hade vi en otrolig lagkänsla som jag aldrig upplevt förut. Med fansen i ryggen var det grymt. Siggi var den perfekta tränaren för det där laget. Ibland var det fight på träning men det var alltid så att man kände att det var OK efteråt. Till exempel när Mattias Jonsson och Concha skrek på varandra på träningen, men dagen efter satt de tillsammans på Stureplan och tog en kaffe.

– Sådant känns bra och det är sådana spelare som Djurgården behöver, det är viktigt. Både för Djurgården men också för Allsvenskan. Jag har sett att publiksiffrorna inte är så värst bra som de ska vara. Trots bra resultat i Europa med Helsingborg och AIK borde svensk fotboll bli större, men det känns inte så, tyvärr.

Vad gillade du med Siggi Jonsson?

– Han var en tränare man kunde prata med allting om. Det finns inte många tränare du kan prata med om party, tjejer eller vad som helst, men Siggi var en sådan. Samtidigt hade man en väldig respekt för honom så fort det var match. Jag skulle aldrig skrika emot honom. Sådana tränare finns det ont om. Siggi stod för en perfekt mix i sitt ledarskap.

Du nämnde bronset, vad rankar du annars som högst från din tid i Djurgården?

– Ja det var ett av de bästa minnena. Sen såklart den sista kvalmatchen mot Assyriska 2009 när vi vann med 3-0 och säkrade kontraktet.

”Tränade inte en sekund”

Matchen blev den sista för Tauer i blårandig tröja. Men det var med stort avtryck och goda minnen som han lämnade Djurgården.

– Jag gjorde mål den matchen, ja. Det var en helt galen vecka det där. Min son föddes och jag tränade inte en enda sekund den veckan. Jag kom försent till den sista matchen mot Assyriska utan någon träning alls i kroppen. Sen spelade jag och vi klarade kvalet, det var en helt otrolig känsla den veckan. Jag kom hem och kramade min tjej och min son som bara var en vecka gammal och ja, det var helt sjukt, det var galet!

Hade du tillåtelse att inte träna?

– Njae, jag sa att det inte går. Jag ville inte lämna min son och bara träna istället. Jag kunde inte leva med känslan att vara ifrån honom då, de låg fortfarande på bb och jag vill vara nära honom hela tiden.

För att återknyta till 0-0-matchen mot Panserraikos Serres, de tyska svordomarna mot domaren och samvetet som drabbar Jan efter matchen. Familjelivet har inneburit en personlig förändring för Jan. Efter att ha blivit pappa har han lugnat ner sig utanför fotbollsplanen.

– Ja, utanför planen har jag förändrats. Jag är inte lika galen som jag kunde vara förut innan jag hade barn. Men på fotbollsplanen är jag exakt likadan.

– Ibland försöker jag säga åt mig själv att behärska mig och sluta vara arg och reagera på andra spelare. Jag försöker att undvika att tackla någon bara för att den spelaren gjorde någonting fult mot mig, men det går inte. När jag spelar match kan jag bara inte sluta tänka på det, jag vet inte varför det är så men det verkat inte gå att ändra på.

Det är fortfarande samma gamla Jan Tauer på fotbollsplan?

– Ja, exakt. Jag tror att det kommer hålla i sig i resten av min karriär.

Sebastian Karlsson

Matchdax