Krönika: Nu börjar framtiden!

För första gången i modern tid känns det som att landslaget har påbörjat en total nystart. Den sista storstjärnan har sagt adjö och flera bärande spelare har också tackat för sig. Lägg där till en helt ny förbundskapten. Framtiden känns oviss, men samtidigt också väldigt spännande. 

Med detta i bagaget ska landslaget med start på tisdag 6 september börja styra skutan mot VM i Ryssland 2018. I en grupp som även innnehåller Frankrike och där bara ett lag kvalificerar sig direkt till VM, så är vi nog ganska många som känner att detta kval kanske ska ses mer som ett tillfälle att spela ihop ett lag som förhoppningvis kan vara slagkraftigt till nästa EM-kval. Oavsett så tror jag förväntningarna och förhoppningarna är rekordlåga för landslaget, vilket kan passa dem perfekt. 

Om vi ska gå igenom truppen del för del. Janne har inte avslöjat så mycket om hur taktiken kommer se ut, men gissar på ett klassiskt 4-4-2.

Målvakter
Robin Olsen känns given i dagsläget, Patrik Carlgren och Karl-Johan Johnsson känns som dom behöver ta ytterligare ett steg för att på riktigt utmana om att starta. Får Johnsson regelbunden speltid i Guingamp så är han främsta utmanaren. Tror även Johannes Hopf ligger nära till hands även om han inte blev uttagen denna gång.

Försvaret
Andreas Granqvist med kaptensbindeln får styra skutan tillsammans med Victor Nilsson Lindelöf, som redan har grymt mycket erfarenhet från Benfica och svenska landslaget. Bakom honom finns det en hop av unga lovande mittbackar som alla kan utmana bara dom får regelbunden speltid i sina klubblag. Alexander Milosevic, Philip Helander, Pontus Jansson och även Emil Bergström och Sebastian Holmén i Ryssland skulle kunna vara intressanta i framtiden. 

Oscar Wendt har äntligen blivit inkallad till landslaget och bakom hotar Ludwig Augustinsson som är framtidsnamnet. Vi ska inte glömma bort Martin Olsson, som var en av dom bästa svenska spelarna i EM enligt min mening. På högerbacken finns såklart Mikael Lustig som har blivit bättre och bättre med åren och får behålla sin startplats. Bakom finns Emil Krafth som också är uttagen. Jag skulle inte bli förvånad om Mathias Johansson, AZ Alkmaar, dyker upp i framtiden. Linus Wahlqvist i Norrköping är också ett rikigt framtidsnamn.

Mittfält
Centralt har Sverige det väldigt gott ställt, vilket syns inte minst i truppen där 5 centrala mittfältare är uttagna. Albin Ekdal är given men är skadeförföljd, brevid känns det väldigt öppet även om Oscar Lewicki fått start i kvalet mot Danmark och i EM. Oscar Hiljemark har ett försprång då han varit med i landslagsammanhang ett tag tidigare, Alexander Fransson och Marcus Rohdén kan säkert utmana. Utanför truppen bankar också Robin Quaison, skulle varit med men blev skadad, och Simon Tibbling på dörren. 

På kanterna känns det lite tunnare, där bara Emil Forsberg känns given. Jimmy Durmaz vet vi var han går för och blir inte överraskad om han tar andra kanten. Sam Larsson blev förvånandsvärt inte uttagen, vad det kan bero på vet jag inte. Men tror och hoppas att vi får se honom snart i en gul tröja. Niklas Hult har jag svårt att uttala mig om, han är mulitfunktionell då han kan spela på flera positioner. Jag kan se varför han blev uttagen. Bakom dessa känns det ovisst. Sebastian Larsson har nog gjort sin sista landskamp. Möjligtvis kan Alexander Kacaniklic med speltid i Nantes eller Simon Thern i Heereveen vara aktuella på sikt. 

Anfallare
Markus Berg och John Guidetti är givna från start, dock ska kanske båda få barn just kring matchen mot Holland vilket öppnar upp för Emir Kujovic och Christoffer Nyman som ju känner varandra sen tidigare. Bakom dessa känns det fattigt. Issac Kiese-Thelin har inte haft det lätt i Bordeaux sen han flyttade men är nu fri från skador, men är en lång bit från startelvan i landslaget i nuläget. Marcus Antonsson har öppnat starkt i Leeds och fortsätter det så lär han vara hyperaktuell för den gulblåa tröjan. 

Summa summarum måste landslaget göra en helomställning, från att ha en superstjärna att luta allt sitt spel emot så måste vi skapa ett lag där alla ger 100 procent för varandra. Är vi inte bättre än motståndarna individuellt måste vi vara bättre tillsammans som ett lag. Tålamod är vad som gäller och jag tror faktiskt alla som följer landslaget är med på detta. Lite gnäll och kritik kommer säkert dyka upp men knappast några avgårubriker. Vad som än händer ser jag optimistiskt på framtiden, då allt fortfarande fortfarande är möjligt.


Carl-Adam Ameln

Missa inget från Landslagsbloggen, följ den här>>