"Det är över nu!"
2016-11-21
Gårdagens slutsignal på ett för dagen fullsatt Olympia förkunnade slutet.
Inte bara för HIF:s allsvenska sejour, som varade i 24 år, utan också för min egen del här på Matchdax - av naturliga orsaker då Matchdax är en sajt för och med allsvenskan...
I mitt sista inlägg här tänkte jag bara försöka ta möjligheten att skriva av mig om året som gått, om en del händelser som skett och försöka besvara frågan; "Vad händer nu?"
Det är inte helt lätt ska tilläggas...
***
Degradering alltså. Jag var inte med på plats uppe i Sundsvall för 24 år sedan. Dock "hårdlyssnade" jag på radiosändningen från Sportradion. Sändningen och matchen var ganska odramatisk. HIF hade 3-0 med sig upp i kylan i Sundsvall. Och defilerade matchen rätt tidigt och vann till sist med 6-1.
Jag och mina kompisar, som tillbringat kvällen med att lyssna på radion (det ni barn...) och druckit en och annan öl till detta, begav oss ner till city och den nu så famösa kvällen på Knutpunkten, där vi inväntade spelarna för att hylla dessa.
Ni vet. Ni har läst historieböckerna. Knutpunkten var till bredden fylld med allt från Svea 72, till Algot 4. Det var så det var på den tiden.
ALLA var HIF:are. ALLA var en del utav HIF-familjen.
"Det är över nu.
Men jag kommer ihåg en helt annan tid.
Den är över nu.
Det hörs en kall, kall vind som sveper förbi."
***
Jag minns premiären i Halmstad(!) 1993. Ett välfyllt Örjans Vall. En spänning i luften. En stolthet i kroppen av att ens kära HIF nu tillhörde den allsvenska familjen. Det var en lycklig tid. Ett HIF som i och för sig bestod utav "lego-spelare", främst från Malmö, som dåvarande ordförande Wenehed lockat upp till nordvästra Skåne. Men det var spelare som identifierade sig med klubben, med klubbmärket och med staden. Vi supportrar identifierade oss med dem.
Nu i efterhand kan man tycka att det var ett märkligt "bullerby-fenomen". Men det var ALLAS lag, HIF.
***
Säsongen 2016 har varit en enda lång plåga för en HIF:are. Resultaten, de sportsliga, har varit prekära. Ekonomin har stötts och blötts på medlemsmöte, i media och i allmänhet. Man kan så här i slutet, när man har facit i hand, säkert utbrista; "Vad var det jag sa!". (Eller som i mitt fall, med favorit(?)-uttrycket - "I Hate To Say I Told You So!".
Men handen på hjärtat. Man kan aldrig fantisera ihop en sådan sak - Att HIF skulle trilla ur Allsvenskan? Nej. Inte ens i den vildaste fantasin trodde man på det scenariot. "Det-löser-sig-mentaliteten" är stark i oss Helsingborgare. Och HIF tillhör ju Allsvenskan. För bövelen - vi vann ju den bara för fem år sedan. Den och allt annat som fanns att tävla om och vinna pokaler i svensk fotboll. "VI ÄR HIF!"
***
Men. Nu är vi där. Surrealistiskt eller ej. Nu är vi där. Vår allsvenska sejour är över. För denna gång. För klart att vi ska tillbaka. "VI ÄR HIF!".
Eller hur...?
***
Hur blev det då så här?
Jag föreslår att ni läser Tomas Nilsson och Marjan Svabs artikel idag på Helsingborgs Dagblad. Där får ni många frågor besvarade, och även mer kött på benen angående HIF:s "förfall".
För just "Förfall" är vad det är.
Personligen är jag grymt besviken på många i och runt HIF. Främst på personer som inte längre är delaktiga i den dagliga driften, men som har påverkat densamma i så stor utsträckning att det är svårt att bortse ifrån.
Utöver det är jag dessutom besviken på tränare Henrik Larsson. Och då gäller det hans kunskaper som tränare/ledare. INGET annat. Henrik Larsson är fortfarande en utav mina stora idoler inom fotbollen - i egenskap av spelare.
Alla Henriks felbeslut mýnnar idag ut i den degraderingen vi skådade igår. Man kan dessutom ge styrelse och Orförande en känga. Dels för att de inte kunde göra en vettig konsekvensanalys, och dels för att de då inte agerade. I tid!
Men till syvende sist handlar det bristande sportsliga resultaten om Henrik Larsson och hans stab, och om deras bristande kompetens i deras roller som ledare. Det finns inget tvivel om detta.
***
På tal om Henrik Larsson. Efter gårdagens slutsignal utseplade det sig scener jag inte trodde jag skulle få (åter)uppleva. Och tyvärr blev Henrik och Jordan Larsson huvudrollsinnehavare, på ett surrealistiskt vis. På ett vis som i grund och botten är mer skrämmande än det världspolitiska läget, och det politiska klimatet i Sverige.
För vissa är tydligen fotbollen och HIF bara en kanal för att få utlopp för sina egna snedvridna frustrationer. (OBS, jag är ingen psykolog...)
För vissa är inte HIF deras familj. Och de anser inte heller att HIF är ALLAS lag/klubb/förening.
De har en egen agenda. En agenda vi fullt normalt funtade mänskor nog aldrig kan förstå, och framför allt inte kan ge sympati för. Dessa idioter. (Ja, de beter sig idiotiskt, och ska då kallas för idioter), bestämmer sig alltså i förväg(?) för att de ska ge sig på Henrik Larsson. Tränare, manager Henrik Larsson, och puckla på densamma(?).
De maskerar sig naturligtvis. För som alla andra troll, både i sociala medier och på andra ställen där trollen bor, så vågar de naturligtvis inte stå för den de är, visa sitt fula tryne. De maskerar sig. Och förstör min, din, vår och ALLAS klubb/förening!
***
HIF ska spela fotboll i Superettan på Sveriges modernaste arena. HIF ska möta gamla storlag som Gais, Örgryte, Öster och Trelleborg. Visst kommer det kännas jobbigt att inte tillhöra den absoluta eliten i svensk fotboll längre. Men när vår besvikelse och ilska lagt sig, kommer vi resa oss och knyta näven i fickan och hjälpa HIF till framgångar igen. Det är så det fungerar. "Life goes on!"
Och kanske, kanske kommer en gnuta utav svunnen tid åter där HIF återigen kommer locka tusentals personer, nu från Hulda 73 till Hugo 5 år, igen och där vi kan få möjlighet att med stoltehet hävda att; "HIF är minsann ALLAS lag!"
***
Innan jag tackar för mig här på Matchdax vill jag slänga iväg en varm hälsning och en uppmaning till alla Er, RIKTIGA supportrar;
"Glöm aldrig bort all glädje och all sorg, sorg, sorg.
Glöm aldrig rött och blått, och Helsingborg!"
Tack för mig!
Ångestvecka!
2016-10-31
"Allt är toppen" bland HIF-supportrarna!
Jodå, efter gårdagens match svämmar det över utav positiva intryck på sociala medier och på diverse forum.
HIF vann med 4-1 mot Falkenberg.
Forwards gjorde mål.
Laget spelade med glädje och stolthet över att få bära den röda tröjan.
HIF gjorde för första gången fyra mål i en bortamatch.
Jordan är het.
Micke Dahlberg är kung.
Surprise Ralani är för bra för HIF.
Nåja.
"Låt oss se nyktert på det" hela istället. HIF vann mot Falkenberg. Allt annat än en seger hade varit katastrof. Eller rättare sagt - än mer katastrof.
Naturligtvis var det befriande att se att HIF kunde spela ut, kunde föra matchen och kunde göra mål. (Utan att tappa det helt i slutskedet). Men det var en seger mot Falkenberg vi pratar om. En seger mot det absolut sämsta allsvenska laget på många år. Ett lag som kommer få det mycket svårt att överleva Superettan nästa år.
Samtliga lagdelar i HIF gjorde en bra match. Absolut. Även om känslan mer var en träningsmatch i februari än en avgörande och viktig match i oktober. Och det mest positiva i det hela är så klart att HIF vann. En seger och ett boostat självförtroende är den stora behållningen av matchen.
"Det är som det är". På en annan arena, på en annan plats, spelades det samtiigt en viktig match för HIF:s del. På "parkeringsplatsen" (mff-spelares bedömning av Gavlevallen), skulle ett bakfullt MFF, redan klara mästare, "bara" slå Gefle för att HIF:s kvalplats skule vara säkrad. Naturligtvis vann Gefle.
Gefle är katten bland hermelinerna i Allsvenskan.
En katt som tycks ha mer än de normalt tilldelade nio liven för en katt.
Gefle avgjorde matchen med ett mål som tycks vara hämtad från någon viral Youtube-video av med "bloopers" eller eller "funny mistakes". Och i och med det är "katten" fortfarande med i leken om en kvalplats och eventuell fortsättning i Allsvenskan.
En del tyckte att MFF inte gjorde tillräckligt för att hjälpa HIF. Personligen bryr jag mig inte vad MFF gör och inte gör. Att skylla på MFF för eventuellt missad kvalplats vore rent idiotiskt, med tanke på de chanser HIF har haft att kunna avgöra på egen hand. "Det är som det är", som HL säger...
På söndag avslutas årets allsvenska serie. HIF tar emot Jönköping Södra på Olympia. Gefle åker till Östersund. Vinner HIF, är det inget snack om saken. Vinner Gefle med fyra mål mot Östersund, HIF spelar 2-2 mot Jönköping blir det rörigt. (Då hamnar bägge lagen på samma poäng och målskörd). Vinner Gefle och HIF förlorar. Ja då är det bara att sikta in sig på Superettan till invigningen av nya Olympia.
Onekligen är vägen mot söndag kantad av och fylld av ångest...
På tal om Allsvenskan 2017.
I och med att Sirius och AFC United nu är klara för den samma, skulle jag vilja påstå att Allsvenskan (med eller utan HIF), blir den mest "osexiga" på många, många år.
Inget ont egentligen mot andra lag. Alla som spelar i Allsvenskan förtjänar sin plats. Men för oss som följer och tittar, kommer det bli väldigt många matcher som känns mer som "mini-mjölk" än "grädde". Och publiksiffrorna kommer att dala, det är ett som är säkert...
Lägg där till att fler matcher kommer spelas på balkongmatta (inte parkeringsplatser...) och Allsvenskans värde har devalverats något enormt.
Men nu koncentrerar vi oss på i första hand Jönköpings matchen, sedan förhoppningsvis två matcher mot Halmstads BK och sedan tar vi det övriga där efter...
Ångestvecka.
Släpp bromsen, bara gasa på!
2016-10-27
Gårdagen var ingen vidare dag för en HIF-supporter. Lillebror i söder vann sitt tredje SM-guld på fyra år. Men ännu värre; Gefle vann med 1-0 borta mot Kalmar, och nu är det skarpt läge HIF!
Ikväll tar HIF emot ett sargat Djurgården i en match där HIF mer eller mindre har kniven mot strupen. Gefle ligger nu endast två poäng efter och har psykologisk partär (brottningsterm) på HIF. En HIF-seger ikväll är ett måste för att inte låta Gefle ta ett nacksving i nästa omgång då de tar emot ett bakfullt(?) MFF medan HIF ska ta sig an ett uppgivet Falkenberg. Borde vara fördel HIF, men som säsongen sett ut, vågar jag inte ens tippa seger mot detta Falkenberg alltså.
Hallenius står utanför truppen. Igen.
Efter att ha startat ett par matcher, så är han helt sonika utanför, trots att han inte är skadad. Manager/Tränare Larsson gör i och för sig rätt, enligt mig. Hallenius har varit en stor flopp. Kanske orättvist att peka ut just Hallenius, i ett lag som inte kan göra mål, men det handlar nog mest om det förväntningarna man hade på grabben.
Bojanic är ytterligare ett mysterium i detta HIF-lag. Från hyfsat bra allsvensk spelare till totalt under isen och inte ens med i truppen på flera matcher. Den gemensamma nämnaren i dessa två spelare, är förmodligen att de öppet visat missnöje. Och det verkar inte gå hem hos Larsson...
På tal om lillebror Malmö. Jag vet inte hur många gånger jag, via sociala medier, fått höra av mff-sympatisörer, att HIF bara har medgångssupportrar.
Newsflash: ALLA lag har medgångssupportrar, så även MFF.
När vår ljusblåa lillebror låg i samma situation som HIF gör nu, 1999, hade de ett publikssnitt på 6978. HIF har i dagsläget ett snitt på ca 7400. Och då är det jämförbart att MFF hade en öststatsarena och HIF spelar på en byggarbetsplats. Poängen är; Publiksiffran återspeglar vad som händer på plan. När det går bra för ett lag, då kommer även publiken.
Ikväll vill jag se ett HIF som helt släpper på bromsen, bromsarna, och bara kör. Även om poäng är viktigt, är det ännu viktigare att göra mål. Mål leder till poäng. Så släpp fram tre spelare i anfallet och bara tokpressa Djurgården.
Släpp bromsen, gasa!
En match närmare kval - i praktiken!
2016-10-24
I dagarna är det precis fem år sedan hela (nåja...) Helsingborg var inbäddat i ett segerrus med guldskimmer. HIF hade avgjort Allsvenskan med ett par omgångar kvar, och firandet pågick i Helsingborg i flera dagar.
Igår spelade HIF en bortamatch mot Örebro SK. Ett lag man inte besegrat i allsvenskt sammanhang, på bortaplan, på sexton år. Inte ens under guldåret 2011 kunde man slå detta ÖSK på plastmattan i Örebro alltså.
Gårdagens match var, trots HIF:s miserabla säong, en hyfsat väl genomförd match. HIF-spelarna stod upp väl, främst i försvaret, och var väl förtjänta utav en poäng. Mest nöjd var jag med att man verkligen försökte lyfta sig. Från försvaret till mittfältet så kändes det mer säkert än på mycket länge. Dock nådde detta inte ända upp till anfallen, som fortfarande är rent bedrövliga. En målchans på hela matchen är väl ett bevis om något på bedrövelsen?
Dessutom en målchans som som egentligen var en bättre chans en än straff. Och denna missades. Bedrövligt.
Nu hjälper ju knappast en poäng i den allsvenska bottenstriden. Det är fortfarande fem poäng ner till Gefle och sju poäng upp till GIF Sundsvall. HIF är klart, som jag skrev förra inlägget, för kval.
För även om Gefle har en teoretisk chans att nå HIF, och även om HIF har en teoretisk chans att nå GIF Sundsvall, så går teori och praktik sällan hand i hand då det gäller fotboll.
För att kunna vinna ett kval krävs naturligtvis att man hindrar motståndarna att göra något mål. Men det är ännu viktigare att man själv gör några. HIF har för närvarande fyra(!) matcher i rad utan att göra mål. Och det är naturligtvis bekymersamt. Fyra matcher blir 360 minuter utan mål alltså...
Något som Jesper Jansson kommenterade med syrlighet igår under Cmore's tv-sändning, där han var inbjuden gäst. Jesper Jansson var inbjuden med anledning att Cmore tillbringade mycket tv-tid med att diskutera HIF:s kräftgång och bekymmersamma position i Allsvenskan. Och i alla fall jag, konstaterade att det fanns mycket bitterhet och syrlighet från Janssons sida gällande hur historien varit, och även mot nya HIF-ledningen.
Men jag väljer att inte kommentera mer om det just nu. Det krävs ett alldeles eget inlägg för det...
Vi laddar upp för en förlängd säsong i form av en kvalfylld november-månad. Halmstad eller AFC United? Kan fortfarande till och med bli Borlänge i form av Dalkurd FF. I teorin - men i praktiken är det de två förstnämnda vi får sikta in oss på.
Ett allsvenskt kval mot Halmstads BK känns trist. Mest för att jag tycker både HIF och HBK hör hemma i Allsvenskan.
Vad gäller AFC United, tror jag det kan vara nitlotten. Det finns ett gammalt uttryck; "Motivation slår klass", och det är det jag är rädd för i kvalet.
(Även om jag just för tillfället inte kan kategorisera HIF som "klass", borde det rimligtvis vara det bästa laget - i teorin...)
Hej Hå, Hej Hå - Vi till kvalet gå!?
2016-10-17
Nej. Jag trodde aldrig på förhand att HIF skulle vinna eller ens ta poäng mot Elfsborg på bortaplan.
Men jag hade ändå en förhoppning om att det långa uppehållet skulle visat sig vara en injektion hos HIF-spelarna.
Injektionen som rimligtvis sprutade spelarna fulla med adrenalin och vilja att visa att de just ville visa att de inte är så värdelösa som det getts sken utav under säsongen. Viljan borde visat att de spelade för sitt liv, klubbens liv. Istället blev det en repris, en "Måndag Hela Veckan"-match, där allt upprepas.
Men - "Allt är toppen!", som tränare Henrik Larsson berättat i media. "Allt är toppen!"
Men lite credd måste man ändå ge. HIF skapade lite mer än vanligt, det höga "press-spelet" användes mer än vanligt. Men allt beror nog mer på att Elfsborg "joggade" runt och bara ville spela av matchen. De var nog ganska säkra på seger trots allt. Och hade Elfsborg släppt lite på sin handbroms, hade vi nog fått en större förlust i baken. Det är jag övertygad om.
Det finns inte mycket mer att orda om egentligen sett till spelet och matchen. HIF spelade enligt sin gameplan, enligt tränare Larsson. Och då finns det ju inget mer att säga. Eller...
De tillresta HIF-supportrarna skapade stora rubriker igår. Och nej, det var inte för att de lyckades skjuta fram matchen fem minuter, inte heller för att de överröstade de dryga 5000 fler huvudena i hemmapubliken. Det var "Avgå Henke, Avgå Henke, Avgå Henke" som gjorde susen i riksmedia. (Och den ramsan har jag själv sjungit på under senaste 20 matcherna.)
Med tanke på den bevisat bristande självinsikten hos styrelsen, som naturligtvis borde nappat på Henrik Larssons "Jag ställer min plats till förfogande" redan i omgång tre, tror jag nog att Henrik Larsson kommer vara kvar de fyra sista allsvenska matcherna, och sedan även de två efterföljande kvalmatcherna.
Efter det tar nog Henrik Larsson själv "sitt ansvar" och gör en "Baxter"- (det vill säga avsäger sig precis efter slutsignal). Eller...?
Hej Hå, Hej Hå - Vi till kvalet gå!
Ja, redan nu är det dags att kolla extra noga på kommande motstånd. Det handlar tydligen om antingen Halmstad BK eller AFC United som HIF ska slåss mot i kvalet i november. Inga direkta "önskemotståndare" något utav lagen i en sådan ödesmatch. Hade ju gärna sett att Halmstad tog direkt-plats upp till Allsvenskan igen. Och hade ju gärna sluppit möta Özkan och hans legosoldater i en sådan avgörande match.
Men...
När man nu ställt in sig på kval, så skulle det väl vara typiskt om Gefle nu kommer och slår undan benen.
Murphys Lag.
En Quick-Fix hade nog hjälpt?
2016-10-14
Landslagsuppehållet är äntligen över. För oss som har ett ringa intresse i de blå-gula kvalmatcherna är dessa drygt fjorton dagarna drygare än ett vinteruppehåll. Och framför allt nu, när ångesten är som mest påtaglig och dramatiken är som mest närvarande.
Fem matcher kvar nu. HIF har sex poäng upp till säker mark, och sex poäng ner till ridå för Allsvenskan 2017. Det är ganska uppenbart att det blir kval va?
Oavsett hur mycket (påklistrad?) positivitism du än må ha, så är det i princip praktiskt omöjligt att plocka dessa sex poängen och en sjuhelvetes massa minus i målskillnad mot GIF Sundsvall. Och likväl är det samma neråt. Det ska till ett mirakel a la "Miracle on Ice" för att Gefle ska nå upp till HIF.
***
Uppehållet har dock inte varit helt tyst och friktionsfritt. HIF har figurerat medialt både positivt och negativt. (Allt är i betraktarens ögon)
Själv hängde jag mer upp mig på de svaren som Helsingborgs Dagblads egna Janne Josefsson lyckades få ur HIF:s ordförande Sten-Åke Tjärnlund. På raka, (väldigt raka) frågor, svarade SÅT lika luddigt som random politiker som ertappats med handen i kakburken.
Men det som gnager mest, är naturligtvis; Vi ser inte att det finns någon quick fix"
- Nej bäste Sten-Åke. Allt handlar om tajming och handlingskraft.
Nu är det för sent, alldeles för sent att inbilla sig att något ska hinna förändras. Den siste deadlinen gick precis efter förra matchen, innan landslagsuppehållet, för att kunna göra en snabb rockad - en quick fix. Men det har funnits tillfällen då tidigare då man insett varthän det barkar, som man i mina ögon -borde- agerat. Istället har man med en dåres tålamod hävdat att det bästa är att fortsätta på den inslagna vägen.
Att man genom den karismatiske säljaren, tillika klubbdirektören, Mats-Ola Schulze, lyckats sälja in konceptet "Allt är lugnt, bara vi gör det tillsammans" till såväl medlemmar OCH de så viktiga finansiärerna (sponsorerna) är beundransvärt. Absolut. Men lite vibbar av "Kejsarens nya kläder" får man allt.
***
Nu är det inte så att undertecknad egentligen är helt och totalt negativ till allt som har med HIF att göra. (Även om man själv får den uppfattningen och självbilden ibland...). Nej då. Det finns positiva krafter med HIF, även om man nu trampar vatten i sina nya kläder från kejsaren. Det gäller bara dels man själv lyfter upp dem till ytan, men även att man hjälper till via media. Och där har HIF en del att jobba med.
***
På tal om media.
HIF har nog inte figurerat så här mycket i landsomfattande media sedan guldåren 2011-2012? Det fullkomligt spottas ut reportage, artiklar och tyckande i ständig strid ström utav mediafolk för närvarande.
Det tycks som att alla, ALLA, från Kiruna till Trelleborg, har en åsikt om och vill berätta om, vad de tror är anledningen till HIF:s fall från firade mästare till kvalande krislag. Man kan tycka vad man vill, och det ska man så klart göra, om dessa alster. Dessa skribenter tar så klart tillfället i akt att skriva när något är i kris. Det är sedan gammalt känt att folk läser artiklar, krönikor när det handlar om något/någon i kris. Sen gammalt.
Med tanke på den insynen i föreningen jag skaffade mig (främst under mina Allt Om HIF-år 2009-2014), så kan jag säga som så; Tro inte på allt som skrivs!
Och hade jag skrivit om allt, så hade ingen trott mig i alla fall...
Det senaste alstert från riksbekant medial tyckare, låter mer som en "dåres försvarstal" än om någon som är insatt i klubben. Men även den krönikan handlar om att jaga intäkter (klick-journalistik som det kallas för...). Och det är så klart upp till var och en att skriva, tycka och publicera, när man har möjlighet.
(Och nej, jag jagar inte klick. Jag skriver av mig för att jag vill, kan och känner för det! :-)
***
Nej nu lite om vad HIF handlar om va?
Dags för lite fotbollstyckande!
***
Fem matcher kvar, den första nu på söndag i Borås. Elfsborg på bortaplan är ingen enkel historia. Inte 2016. Och det var det inte heller guldåret 2011, då HIF förlorade, trots en mycket starkare trupp, med 2-3.
För mig är Elfsborg, näst efter Gefle, det laget jag alltid haft svårast för att finna någon som känsla för, förutom något som kan liknas vid avsky.
För mig är Elfsborg en del i att svensk fotboll raserats.
För mig är Elfsborg den skyldeige till balkongmattans intåg i svensk elitfotboll.
Därför myser jag alltid extra mycket när Elfsborg förlorar, och känslan av "lycka" är ännu större när HIF är den som besegrar de gula plastkramarna från Borås!
Och på söndag är förhoppningen om möjligt ännu större av att man ska få mysa lite med ett pilemariskt leende på läpparna. Men handen på hjärtat, trots alla ansträngningar av att locka fram extra mycket positivitism, så känns det på förhand rätt tufft. Nästan på gränsen att man förutsätter att Elfsborg kommer vinna.
(Vilket i och för sig gör att glädje-känslan blir än större vid en HIF-vinst?)
Elfsborg är väl inte direkt något topplag i år. Och deras tid, där de enligt experter bara behövde jogga, är väl förbi för länge sedan, och nu har de lag som springer fått ett försprång.
Det ska dock bli intressant att se vad tränare Larsson med kompanjoner har hittat på under uppehållet. Kommer vi få se ett aggresivare HIF, ett mer bollpressande HIF, ett HIF som inte bara snackar om att knyta näven i fickan, utan även presterar?
Ska bli väldigt intressant!
Rapporterna från träningar som undertecknad tagit del utav, säger inte mycket om några stora förändringar. Och det är väl högst troligt att HIF inte kommer anstränga sig för att göra någon quick fix, utan istället köra på på den inslagna vägen?
Slaget förlorat!
2016-09-26
HIF förlorade "Slaget om Skåne" och detta med flaggan i topp. Trots den, i svenska mått mätt, gigantiska skillnaden mellan klubbarna numera, stod HIF upp bra och bjöd upp till en bra strid. Men det finns inget som heter "hedervärda förluster", och det finns i detta läget inget positivt med att tappa poäng, eller ens bli utan poäng.
***
Matchen kan egentligen sammmanfattas i ett par punkter;
* Slarvigt försvarsspel, (återigen), som ledde till det första baklängesmålet.
- Hur många gånger har vi inte sett ett liknande baklängesmål i år? Känns som det var en repris på repriserna.
* Bra kämpande på individ-nivå, mindre bra kämpande kollektivt.
- Var mest imponerad utav hur Andreas Landgren tog sig an matchen. Men med tanke på Landgrens härkomst, fullt rimligt och naturligt?
* Oförmåga till att skapa något i motståndarnas straffområde.
- En riktigt bra målchans. Atakora skulle behövt ett tjog med självförtroende, och lite mer kyla, så hade det "friläget" resulterat i mål. En nickskarv från Jesper Lange, som kunde ha blivit ett riktigt snyggt mål. Om inte Malmö haft en målvakt.
* Kvalitetsskillnad på spelarna.
- Det är ganska tydligt att de olika klubbarnas spelarbudget är olika stora.
* Trippelbytet
- Det skulle kunna vara ett mästerligt drag. OM det inte hade varit för att de spelarna om byttes ut, var bättre och piggare än de som byttes in. Samt. Det förstörde rytmen i spelet och efter det var HIF inte längre med i matchen.
***
Jesper Lange. Dansken som kom till HIF i somras, har förtvivlat svårt att skapa något målfarligt. Mina funderingar går mer åt mittfältshållet, där jag tror att Lange skulle göra mer nytta än vad han gör i anfallet?
Igår visade han att han faktiskt kan slita och kämpa, men mest mot Malmös mittfält än mot deras försvarare. Vilket bekräftar dels min tes om hans position på plan, och dels på HIF:s oförmåga att hota i den sista så viktiga delen av planen, straffområdet.
***
Jag har beskrivit det förr, skillnaden mellan HIF idag och för fem år sedan är gigantisk. Och en utav de viktigaste lagdelarna, lagspelarna och motorn i ett vinnande lag fattas - det centrala mittfältet.
Även under perioden 2010-2012 var det mycket snack om att HIF:s anfallare inte gjorde tillräckligt många mål. Men det spelade ingen som helst roll, då HIF hade ett centralt mittfält av högsta klass, som rev och slet, kämpade och framför allt gav sina medspelare många fördelar.
Ett centralt mittfält med Ardian Gashi som slugger och rivjärn, som främst var till försvarets hjälp, och en May Mahlangu som penetrerade motståndarnas försvar, öppnade upp och kunde servera HIF:s yttrar bra läge, som många gånger resulterade i mål för HIF.
En central mittfältare med den attityden, viljan som Gashi hade, det är det jag saknar allra mest med dagens HIF.
***
Vi som följt HIF sedan "urminnes tider", kommer mycket väl ihåg anledningen/anledningarna till att HIF är där de är nu och varit sedan 1994 - Ingvar Wenehed och (nu får jag väl samtliga 80 och 90-talister i HIF-kretsen att goes bananas?) Malmö FF. Men det är fakta.
Weneheds driv och Malmö FF:s vilja att låna ut, ge bort, sina "left-overs" i truppen, gav HIF möjligheten att komma upp i det svenska finrummet, Allsvenskan.
Dock. Nu är det andra tider.
Ingvar Wenehed blev nyligen intervjuad i kvällspressen, och där föreslog han att historien skulle upprepa sig. Det är i dagsläget inget alternativ. Och då handlar det mer om det som sker utanför plan än på plan.
Vi har haft exempel på spelare (och ledare) som varit hyllade i HIF, som sedan lämnat för MFF och i princip blivit dödshotade och defintivt blivit bortplockade från epitetet "HIF-hjältar".
Det är andra tider nu än under 80-90-talet, och det är naturligtvis både positivt och negativt. Så det som var ett mästardrag från Wenehed i slutet av 80-talet, början på 90-talet, skulle idag vara direkt idiotiskt för "HIF-identiteten".
***
På fredag spelar HIF ännu en "måste-match". Hemma mot Hammarby. Och det är ju så klart av yttersta vikt att HIF spelar in så många poäng som möjligt. Samtidigt är HIF beroende utav att andra lag spelar in så lite poäng som möjligt.
Och kanske är det återigen, efter två matcher på bänken, för Jordan Larsson att starta och försöka komma tillbaka til den form i våras. Det hade vi behövt.
Ikväll (måndag) tar GIF Sundsvall emot BK Häcken. Och den matchen är precis lika viktig. Just nu.
"Slaget om Skåne"
2016-09-25
I eftermiddag är det avspark för det 128:e mötet någonsin, mellan de två största rivaliserande klubbarna i Skåne - Helsingborgs IF och Malmö FF.
HIF kommer dock till matchen med en seger senast mot GIF Sundsvall i bagaget och även MFF tog en seger senast, 1-0 hemma mot Elfsborg. Så det borde vara som upplagt för lyra för en riktigt härlig batalj mellan två lag med självförtroendet på topp.
Och självförtroendet i HIF borde ha fått ett uppsving nu efter de sista 30 minuterna hemma mot IFK Norrköping, där HIF-spelarna visade att med vilja och frenesi, kan man skaka om alla lag, även de regerande mästarna. Och den senaste matchen var det i princip samma matchbild, med den skillnanden att HIF vände och vann matchen via de sista 30 minuternas forcering.
I eftermiddag är det alltså bortamatch, mot MFF på Swedbank. En på förhand naturligtvis "omöjlig" uppgift för HIF, om man ser på förutsättningarna. Lagen strider på olika nivåer i Allsvenskan och med helt klart olika förutsättningar ekonomiskt. Men i ett derby kan allt hända, vilket HIF bevisade i hemmamötet i maj månad då HIF stod som segrare.
***
Vad säger då MFF-supportrar om matchen? Jag frågade den välkände MFF-supportern, Martin Grahn.
HIF och MFF krigar på olika fronter just nu. Hur ser du på HIF:s chanser att klara sitt "krig"? Och Malmös "krig", som innebär ett jagande av IFK Norrköping, samtidigt som AIK flåsar i nacken?
- Jag tror att båda lagen klarar sina strider till slut. Det kommer nog bli rätt tight på båda hållen, säger Martin, och fortsätter;
- Jag är inte så insatt på vilka HIF har kvar att möta men för Malmös del hänger allt på bortamatchen på Norrköping. Men det är alltid kul när det är dragkamp mellan två lag hela vägen in i slutet, som 2010 tex.
Senast det på förhand var så ojämnt mellan de två lagen, var 1999, då förhållandena var de omvända. Minns du känslan från den säsongen? Och hur var den spontana tanken på att ditt lag skulle åka ner till Superettan, förtvivlan, eller hopp om snabb återkomst?
- Då jag är uppvuxen i en familj som fram tills mitt fotbollsintresse dök upp i stort sett förnekade att sport ens existerade så dröjde det lite längre för mig att förstå hur fantastiskt kul det är att gå på fotboll.
Jag vet att jag var på nån match runt 99 men mitt riktiga intresse dök inte upp förrän runt 2003 någon gång. Så på gott och ont har jag inte riktigt känns den där fruktansvärda känslan det måste vara att åka ur serien.
***
För HIF-supportrar är derbyt mellan HIF och MFF den största matchen på året. Men i malmö-lägret tycks det vara matcherna mot IFK Göteborg istället. Detta på grund utav dessa två lag, historikst sett, är de största konkurrenterna.
***
Hur viktigt är det att ha två så stora antagonister i serien för er? Är verkligen er match mot IFK Göteborg större än ett derby mot HIF?
- Det där är helt och hållet en generationsfråga, säger Martin Grahn.
För många av de äldre är helt klart en match mot IFK större än derbyna medan för de yngre kan det vara tvärt om. För min del är det två olika sorters stormöte.
Mot IFK är det en verklig prestigematch mot den enda andra klubben i Sverige som kan mäta sig mot oss i antal titlar och framgångar.
Martin håller med om att epitetet "Slaget om Skåne" är riktigt gällande derbyt.
- Derbyna är en helt annan känsla. där handlar det om som du säger, slaget om Skåne.
Martin fortsätter utveckla;
- Jag tycker dock att derbyna sedan 2010/2011 har blivit rätt avdankade. Det har inte varit samma tryck som då. Det har givetvis att göra med tabellsituationen de åren efter de båda guldjakterna.
Det kan också ha att göra med att vi under de åren hade fler spelare som verkade brinna för respektive klubb mer än nu kanske. Som tex Hamad, Gische, Halsti osv för vår del, och Mattias Lindström, Christoffer Andersson och Pär Hansson för er del.
Senast HIF och MFF gav sig in i "Slaget om Skåne", vann HIF på Olympia med 2-1 alltså. Hur slutar dagens match Martin?
-Jag minns tillbaka på vårens derby som en av de sämsta matcherna Malmö spelat i år. Vi fick inte mycket att stämma samtidigt som det kändes som att HIF var betydligt mer taggade på ett derby än vad vi var.
Derbyt var dessutom tre dagar efter vår cupajävelfinalförlust mot Häcken, och den satt garanterat i skallen fortfarande på både spelare och supportrar.
Det är den tyngsta förlusten för mig personligen, fortsätter Martin, sedan vi var en fingerspets ifrån att slå ur Dinamo Zagreb från CL-playoffen och ta oss till gruppspel då. Nu är dock cupajävelfinalen borta ur skallen och vi har ett guld att jaga.
Räkna med en annan matchbild idag, räkna med ett betydligt mer taggat Malmö, både på plan och på läktaren, avslutar Martin
***
Klockan 17:30 i eftermiddag sparkas matchen igång alltså. Bägge lagen har "kniven mot strupen", på olika fronter, och bägge lagen vill absolut ta de där tre poängen.
Det är upplagt för en riktigt härlig batalj. Låt "Slaget om Skåne" börja!
"Planenlig seger!"
2016-09-22
Tack vare Anton Wedes märkliga, men dock underbara, frisparksmål i slutminuterna igår, bockar vi av en seger mot GIF Sundsvall, allt enligt planen.
Längesedan undertecknad känt sådan ångest inför match, som under gårdagen. Och ångesten ökade markant då jag på förmiddagen kunde konstatera att jag inte hade möjlighet att ta mig de där nästan 60 milen t/r för att beskåda den så viktiga matchen på plats.
***
Det är ju klart, att när man är lite mer vidsynt, så inser man att "Shit!" - en degradering till SuperEttan för HIF är ju faktikst möjlig! HIF lever inte längre i den "skyddade verkstaden" som öppnandes upp 1994 där en allsvensk status är som det naturligaste i livet för en HIF-supporter.
***
Vi låg på en kvalplats inför matchen. Vi ligger fortfarande på en kvalplats. Men nu med två poäng upp istället för fem som inför. Men efter gårdagens förlösande frisparksmål från Anton Wede, så tänds naturligtvis ett hopp, en gnista och en hint om "självklarheten" - vi kommer ha allsvensk status även 2017!
Allt annat är i dagsläget otänkbart tänkbart.
***
Matchen började dock som "alla" andra matcher. Ett HIF som valde att hålla tillbaks, att låta motståndarna styra och att vara passiva i anfallspelet. Och nu var ändå motståndet GIF Sundsvall. Och vi visste förutsättningarna inför. Likväl - detta passiva spel. När GIF Sundsvall gjorde 1-0 målet strax efter pausvilan, var åtminstone jag på väg att få en mindre panikattack. (Och i det sammanhanget är jag glad över att jag satt hemma i den trygga tv-soffan.)
***
Och ja, jag håller med. Det är stundtals ett sjuhelvetes tryck på de (800?) personerna som befinner sig på södra stå. (Prova att lyssna på det via surroundsystemet, så förstår du vad jag menar.) När tillfälle ges, ska jag baske mig också stå där en dag!
***
Manager Larsson byter, med all rätt, ut Mårtensson mot Atakora i den 60:e minuten. Och där och då vände matchbilden helt och hållet. HIF gasade på, började anfalla med folk, pressade högt upp och började få till ordentliga avslut. Kvitteringen kom dock till på en hörna, där den kortaste(?) av HIF-arna nickade till bakom en chanslös Sundsvalls-keeper.
***
Som helhet över en hel match, får naturligtvis inte Anton Wede betyget som "landslagsklass", som Tomas på Helsingborgs Dagblad ville ge honom. Men med en assist, hörnan, och ett avgörande mål i slutet, är han så klart viktigare än vilket landslagsmål som helst i sin prestation.
***
För andra matchen i rad "släpper HIF på bromsen" den sista halvtimmen. Än så länge har det resulterat i tre poäng. Tre poäng mer än de tretton tidigare matcherna där Larsson velat "fortsätta på den inslagna vägen". Och jag tror nog att samtliga 5800 på Olympia och de åtskilligt fler(?) som satt framför tv:n konstaterar att den "inslagna vägen" måste vara historia nu. Nu måste den nya vägen användas, den som än så länge bara är 30 minuter lång per match.
***
På söndag är det derbydags igen. HIF är "regerande Skåne-Mästare" efter 2-1 segern senast (i maj månad). Men naturligtvis kommer det bli en riktigt tuff bortamatch nere på Banken i Malmö. Malmö spelar ikväll för att fortsätta utmana Norrköping i guldracet. Och Malmö kommer fortsätta ha guldpressen på sig på söndag.
HIF däremot spelar med kvalpressen. Och den är nog om möjligt ännu viktigare att hantera. Jag kommer varken gissa eller tippa utgången utav matchen, men jag har ju så klart ett hopp, ett hopp om att HIF ska kriga till sig en poäng och röra till det för lillebror i Malmö under deras guldjakt. Så klart.
***
Sju matcher kvar. Och vi fortsätter räkna ner. Och vi fortsätter räkna med att GIF Sundsvall ska fortsätta tappa poäng. Vi måste räkna med det för att det otänkbara inte ska bli en realitet - för det är inte tänkbart!
Tappert kämpande för noll poäng!
2016-09-19
Omgång 22 utav Allsvenskan anno 2016 slutade i moll, ackompanjerat i dur, för HIF på Olympia. Gästerna, tillika regerande mästarna, IFK Norrköping, vann med uddamålet och förlängde därmed sin egen svit utav 17 raka matcher utan förlust i Allsvenskan. På samma gång utökade de HIF:s svit till sjätte raka förlusten.
Det är klasskillnad mellan HIF och IFK Norrköping. Men skillnaden är inte störrre än att HIF under de sista 30 minuterna, trots en man mindre, kunde pressa och trycka tillbaka Norrköping så att de i princip satt i knät på målvakten.
Pressen, under ledning utav den för dagen självutnämnde generalen, Surprise Ralani, var ett efterlängtat inslag från HIF-spelarna. Det var länge sedan sist vi såg ett HIF verkligen kämpade på det viset. Och det visar ju trots allt att det finns ett jävlaranamma i laget.
Sedan ska vi väl trots allt hålla oss på mattan. (Många var de via sociala medier/forum, som höjer insatsen till astronomiska höjder, och tack vare insatsen under de sista 30 minuterna igår, tror att allt ordnar sig.)
Så enkelt är det ju så klart inte.
Men det viktigaste utav allt. Trots förlusten, så lämnar både spelare och publik matchen med aningens ökat självförtroende inför onsdagens rysar-match.
Och det behövs.
***
HIF ligger parkerade på kvalplatsen efter 22 omgångar. Med fem poäng upp till säker mark. Och fem poäng ner till avgrunden.
***
Nästa motståndare, GIF Sundsvall, bestämde sig i veckan för att måttet var rågat. Trots (då fyra poäng) ett hyfsat försprång ner till kvalplatsen, och sparkade huvudansvarige tränare Roger Franzén. Ett klassikst schakdrag för att ingjuta nytt mod och nytt blod i spelarna inför slutspurten utav serien.
Och det betalade sig redan i första matchen genom poäng mot ett hemmastarkt Örebro.
En sparkad tränare i ett annat lag i Allsvenskan är väl egentligen orelevant för en Helsingborgare som undertecknad. OM det inte hade varit så att det just var GIF Sundsvall. Laget som ligger precis över HIF, laget som defintivt inte har samma krav på sig som HIF. Laget som på pappret har sämre kvalité än HIF.
Men likväl.
En handlingskraftig styrelse i Sundsvall ser vikten utav ett fortsatt allsvenskt spel. Oavsett om de har ny arena på gång eller inte.
***
"Kontinutet är viktigt!", säger manager Larsson. Och det håller man ju med om så klart. Och tyvärr förknippas inte HIF anno 2016 med just det ordet.
Ytterligare en gång fick vi se en ny backlinje jämfört med matchen tidigare. Och ytterligare en gång fick vi se en backlinje som verkade totalt förvirrade och handlingsförlamade då motståndarna satte dem på prov.
Jag förstår Larsson.
Att ständigt brottas med att ändra laguppställningar, och framför allt i det viktiga försvaret, är frustrerande.
Sedan kan man ju alltid vända på det och tycka att samtliga spelare deltar väl i samma träningar och blir inpräntade med samma instruktioner under dessa?
Efter 18 månader borde det väl sitta mer eller mindre i ryggmärgen hur man agerar tillsammans och vid de situationer som uppstår under en fotbollsmatch?
***
Det återstår tre matcher under september månad nu. Och efter det återstår det fem matcher kvar innan vi summerar.
(H) GIF Sundsvall
(B) Malmö FF
(H) Hammarby IF
En önskedröm är naturligtvis nio poäng. Ett måste är ju sex poäng. Rent realistiskt så landar det väl på tre poäng. Och det räcker inte för att avsluta september i dur.
GIF Sundsvalls närmaste tre matcher:
(B) Helsingborgs IF
(H) BK Häcken
(H) Jönköping S
En önskedröm är naturligtvis noll poäng. Ett måste är ju noll poäng. Rent realistiskt landar det väl på fyra poäng. Och det innebär att vi går in i de sista fem matcherna med sex poäng upp till säker mark...
***
Ett märkligt, tillika skrämmande sammanträffande, är att Henrik Larsson mycket möjligt skulle bli ihågkommen för mannen som efter 23 år i öken spelade upp HIF i Allsvenskan, och efter 23 år i Allsvenskan återför HIF ner till öknen...
Fredrik Ymer är en skåning och Helsingborgare i exil. Bor sedan 16 år tillbaka i Småland, men följer HIF slaviskt. Tyvärr mer via TV än live.
