Vi flyttar till en ny sida
2017-03-02
Efter några veckors arbete är det nu klart. Göteborgsbloggen kommer att flytta till en ny sida! Till en egen sida, så att säga. Som sagt har jag jobbat lite med detta ett tag och nu känner jag mig redo att offentliggöra det.
Dessutom har den bytt namn också. "Blåvita Reflektioner" heter den nu istället. Puh. Mycket information på samma gång nu. Men det är inte mycket mer än så egentligen, det kommer att vara samma grej innehållsmässigt, det är utformningen som blir lite annorlunda då.
Jag har funderat på det här ett tag och jag gör det helt enkelt för att kunna skapa en lite mer personlig sida. Här på matchdax är den liksom ett bihang till själva huvudsidan, nu kommer bloggen att bli lite mer självständig. Kanske blir det lite enklare för er som läser också.
Adress till den nya sidan: www.blavita-reflektioner.se
Ja, finns det något mer att säga? Hur som helst är jag glad över detta skifte och hoppas att ni gillar den nya sidan.
Mot gruppseger
2017-02-26
Äh fan, jag måste erkänna redan nu. Jag såg inte denna matchen heller. Annat kom ivägen, igen. Lite dumt då jag skrev om det förra veckan, men... Lite mer jobbigt om man råkar missa att se premiären än denna match mot Arameisk-Syrianska. Jag ville kunna leverera lite analys kring spelet men det blir alltså inget.
Fast när jag funderar på det, hur många slutsatser kan man dra kring Blåvitts spel när man möter ett division 1-lag? Det kommer att bli mer intressant att se matchen mot Sirius nästa vecka, om jag nu får möjligheten att se den. Det blir det verkliga testet. Avancemang vidare från gruppen står på spel och det är härligt att få känna lite nerv redan nu i början av mars. Det fivk vi inte för några år sedan. Jag gillar Svenska Cupen.
Hur som helst, Blåvitt vinner med 6-0, helt enligt plan. Man får hålla nollan, viktigt. Sören är grym. Boman stod för ett tekniskt nummer hörde jag, det lovar gott! DBW fick göra mål. Erlingmark fick hoppa in. Den grabben kan bli riktigt bra.
Just resultatet 6-0 kan tyckas vara av akademisk betydelse, men de målen visade sig vara viktigare än man kunnat tro. Boo Wiklanders sista mål gjorde nämligen att man klev upp på samma målskillnad som Sirius, med fler gjorda mål dessutom. Just det innebär att det kan komma att räcka med ett kryss för att gå vidare.
En sak jag funderade på dock var elvan. Den såg väldigt gammal ut. Jag vet egentligen inte vad man ska dra för slutsatser utifrån det, jag menar Omarsson och Dahlberg kan mycket väl vara tilltänkta startspelare så småningom. Lawson är där och nosar. Men jag hoppas att Lennartsson inte fastar i det där med rutin och kontinuitet för mycket. Jag hoppas att få se spelare som Lawson, Paka, Dahlberg och Erling få spela mycket i år. Det är viktigt för Blåvitt, i det förändringsarbete man är inne i nu.
Vidare pratade Mats Gren i veckan om att två nyförvärv är på ingång. Intressant förstås. Kommer det äntligen bli klart nu? I Dubai kom Gren med ett liknande uttalande, då hoppades han få klart med en spelare under lägret, men det hände inget. Det Gren siktar på nu är att ha nyförvärv klart innan matchen mot Sirius. Men det är en sak som förundrar mig, och det är att det inte sipprat ut ett jävla namn som det kan handla om.
Hur kommer det sig? Den eventuella läckan som fanns på Kamratgården är uppenbarligen borta för det har inte hörts ett knyst. Bra för Gren kanske men tråkigt för oss supportrar. Det namedroppas friskt lite här och var, Kujovic hade ju varit en dröm, men inget känns särskilt relevant förens media går ut med det.
Gren har varit tydlig med att man vill att det ska kännas 100 procent rätt, annars kan man lika gärna plocka upp en junior istället. Det känns vettigt. Men eftersom det dragit ut på tiden måste de namnen överst på Grens lista valt andra alternativ. Jag tänker också att det utsatta ekonomiska läget försvårar förhandlingsläget. Men det är bara och hoppas att det dyker upp något snart. Vi tror på dig Mats.
-
Till sist ska jag säga att det kommer att hända lite grejer kring denna blogg framöver, både apropå dess utformning och identitet. Förhoppningsvis ska detta klargöras under nästa vecka.
Det viktigaste i fotboll är att vinna
2017-02-18
Hela senhösten, vintern och tidiga våren är som en trappa. Ett tag i november hände typ inget kring Blåvitt alls. Sedan började träningen igen. Lite kul. Sedan kommer första träningsmatchen och det blir lite som ett uppvaknande, det första steget in i den nya säsongen. Sedan lite mer träningsmatcher. Sen kommer svenska cupen, först gruppspel, sen slutspel, om man går vidare. Sen börjar allsvenskan och då är det på riktigt, det är då vårsolen värmer och vintern är glömd.
Idag var det så äntligen dags för årets första tävlingsmatch, äntligen fick vi känna lite nerv igen. Om de senaste träningsmatcherna inte handlade så mycket om resultatet utan mer om lagets prestation, var det väl lite omvänt nu. Det krävs resultat för att gå vidare och förra året spelade man ju bra, men bolljäveln ville inte in och vi åkte ut bara på grund av det. Självklart ville man inte att det skulle hända i år igen.
Jag vet att jag tidigare skrivit att cupen inte är särskilt viktig, men i det här skedet känns den faktiskt det. Det är en alldeles ypperlig förberedelse inför den allsvenska premiären att spela lite tävlingsmatcher mot bra motstånd som faktiskt betyder någonting. Och nä, då menar jag inte sådana här matcher mot Ljungskile utan dem matcher som eventuellt kommer i slutspelet sen. Därför är det viktigt att gå vidare nu och få den matchningen.
Samtidigt är det väl alltid roligt med en titel förstås. Det är aldrig fel. Det jag baserade min tidigare åsikt på var att Europa-spelet som medföljer vid en cupvinst ofta stjälpt Blåvitt snarare än hjälpt. Dock går det inte att tänka så, Blåvitt kommer att göra sitt bästa och sedan får det gå som det går.
Dock tror jag att Blåvitt tar hem det i år, av den enkla anledningen att det är ett udda år. På samma grunder tror jag att Tobias Hysén kommer att bli riktigt bra den här säsongen.
Ni kanske märker att jag undviker att skriva om själva matchen, men det är av den enkla anledningen att jag inte såg den. Men jag har ändå kunnat dra lite slutsatser kring vad jag läst och hört efter denna 3-2-seger. Hårddraget skulle man väl kunna säga att första halvlek var bra, och att andra var mindre bra.
Defensiven verkar vara fortsatt svajig och det är lite oroande. Thomas Rogne såg återigen virrig ut och verkar ha svårt att hitta tillbaka till formen han hade innan korsbandsskadan. Men de andra var ju inte jättemycket bättre defensivt heller. DEt är bara att konstatera: tappet av Gustav Svensson svider än, vad det verkar. Och det är inte bra. Men nu har vi inte Svensson i laget och det är bara att acceptera. Vi får använda oss av det vi har istället och hur den synpunkten vore det faktiskt rimligt att låta Boo Wiklander spela i nästa match.
En annan som inte heller verkade imponera var Scott Jamieson. Han är ok offensivt men alltför svajig bakåt. Och nu när vi ändå är på det inslagna spåret kan vi lika gärna nämna Haitam Aleesami och hur mycket vi saknar hans egenskaper på vänsterbacken. Jamieson har verkligen inte lyckats leva upp till det och det är kanske än mer oroande än Rognes sviktande form. Där finns det bra alternativ bakom, men till vänster finns bara oprövade Edvin Dahlqvist att tillgå. Men i nästa match möter man Armeisk-Syrianska och det är väl ett perfekt tillfälle att ge Dahlqvist chansen. Annars får man väl kalla tillbaka Billy eller nåt...
Sabah Lawson fick chansen i Albaeks frånvaro och gjorde det tydligen riktigt bra, kul och höra. Seb var inte heller helt oäven verkade det som. Dock väntar vi fortfarande på att få se Razak in action men det lär vi nog få göra snart, förhoppningsvis redan nästa vecka. Där kan Lennartsson få ett lyxproblem framöver.
Offensiven får väl ändå ses som godkänd då tre bollar hamnade i Ljungskiles mål. Rieks är ju bra som vanligt, han kommer att bli sjukt viktig för Blåvitt i år. Omarsson och Hysén verkar också trivas bra ihop, Gren är nog inte alltför stressad i jakten på en ny anfallare. En högerytter står som bekant också på Grens lista men Smedberg och Salomonsson visade upp fint sammarbete idag. Det såg lovande ut.
Hur som helst var det viktigaste idag att man fick tre poäng. Gott så. Spelet lämnade uppenbarligen mycket i övrigt att önska men vi är i den tiden på säsongen då vi fortfarande kan säga att det är lugnt. Hyfsat lugnt. Med en vecka kvar till premiären kanske det inte är lika lugnt men förhoppningsvis har det blivit bättre tills dess. Det återstår att se. Mer ingående analyser får vänta tills jag får möjlighet att se en match, förhoppningsvis blir det nästa vecka.
Dessutom, riktigt kul att Martin Smedberg Dalence blev årets ärkeängel, det var han värd. Stort grattis Martin!
Tankar kring den Blåvita truppen 2017
2017-02-11
I ett blåsigt Dubai avslutar nu Blåvitt sitt träningsläger för att åka hem till Göteborg. Och det med två segrar i bagaget, 2-1 mot AIK igår och vinst på straffar mot Bröndby. Fyra matcher har nu avklarats totalt under försäsongen, och även om det blivit tre vinster finns det fortfarande saker att jobba på. Men, som sagt, det är fullt naturligt under försäsong. Man får nästan se det som bra att man fått spela mot ett högt pressande lag och ett som ligger lågt, även om spelet lämnade mycket i övrigt att önska. Allt detta får ses som en lång förberedelseprocess framemot premiären, det är då det ska smälla.
Förra året lämnade man också emiratet med två vinster, då mot Midtjylland och Molde. Då hade frälsaren, Tobias Hysén, nyss kommit hem och gjorde två mål direkt mot det norska laget. Precis som förra året väntar Blåvitt ännu på en anfallare, utöver det också en högerytter. Men synar man trupperna tycker jag nästan att Blåvitts trupp i år känns bredare än förra året. Det är fortfarande spetsen som saknas, men tanken är att den ska komma med de två värvningar som förhoppningsvis står på lut. Nedan följer en genomgång av truppen och tankar kring den, jämfört med förra året.
Målvakter
Pontus Dahlberg, Erik Dahlin
Rent teoretiskt är man försvagade här men det behöver inte vara så längre fram. John Alvbåge var dock änd ordinarie i många år och även om 2016 inte var ett bra år för hans del är det ändå ett stort tapp för ett lag att tappa sin förstemålvakt. Pontus Dahlberg är en stor talang, dock oprövad på den här nivån. Men mot Bröndby visade han upp stora talanger och ger man honom förtroende ska det nog inte vara några problem för Pontus att fylla Alvbåges skor.
Mittbackar
Thomas Rogne, Mattias Bjärsmyr, David Boo-Wiklander, Benjamin Zalo
Det ordinarie mittbacksparet Bjärsmyr-Rogne är kvar, så där syns ingen skillnad. Dock syns större bredd på bänken då Boo-Wiklander tagit Hjlmar Jonssons plats som back-up, samtidigt som Benjamin Zalo nu är fri från alla skador han drogs med förra året. Hjalle var en fantastisk spelare på så sätt att han aldrig klagade och alltid gjorde sitt jobb, men han började komma till åren och Boo-Wiklanders register må vara aningen större än Hjalles. Både han och Zalo kan möjligen komma att utmana om en startplats i år.
Ytterbackar
Scott Jamieson, Emil Salomonsson, Edvin Dahlqvist, (Martin Smedberg Dalence)
Här har nog den största försvagningen skett jämfört med förra året. Emil Salomonsson är den enda som är kvar, Haitam Aleesami, Adam Johansson och Billy Nordström har alla lämnat, om än den sistnämnde tillfälligt. Haitam och Emil var Allsvenskans bästa ytterbackspar, men Jamieson har inte lyckats fylla Haitams skor till fullo. Billy och Adam spelade inte särskilt mycket men var fullgoda ersättare vid eventuella skador och annat. Nu är det desto tunnare bakom, Edvin Dahlqvist är relativt ny i A-laget och Smedberg-Dalence har i huvudsak högerytter som sin ordinarie position. Dock kan Billy kallas tillbaka från Varberg om Blåvitt skulle vilja det, men vi hoppas att det inte ska behövas.
Innermittfältare
Mads Albaek, Sebastian Eriksson, Abdul Razak, Lawson Sabah, (August Erlingmark)
Denna uppsättning får ses som en aning starkare än förra året. Mads är självklart given, men brevid honom är det ett jämt race om vem som ska få startplatsen. Sabah har utvecklats mycket under vintern och gjorde bra instatser mot både AIK och Sarpsborg. Seb har haft det tungt men vi vet om hur bra han är när han är i form. Abdul Razak har inte matchats så mycket pga skada men nog fanns det en anledning till att man tog in honom. Nu vet vi som sagt inte hans status men han är i alla fall inte sämre än Tom som hade hans plats förra året. Vi ska inte heller glömma August Erlingmark, som utmanar underifrån. Mycket intressant spelare.
Yttermittfältare
Martin Smedberg Dalence, Sören Rieks, Sebastian Ohlsson, (Paka), (August Erlingmark), (Prosper Kasim), (Ny?)
Nu när vi kommer högre upp i banan blir det lite svårare att sätta in alla under en viss position, det är många som kan matchas lite här och var. Här blir det lite svårt att jämföra med förra året då det fortfarande "saknas" en spelare, som vi förmodar ska vara bra, men inte vet vem det är än och när han kommer. Om vi antar att han är jämbördig med Ankersen så känns vi ändå bredare på den här positionen än förra året. Rieks är ren klass, men Sebastian Ohlsson har visat sig inte vara helt oäven om här kan Jörgen få ett lyxproblem. Smedberg må kanske inte vara spets men är definitivt bredd. Dessutom har vi Paka, som när han kommer tillbaka mycket väl kan få spela här, och Erlingmark, som likt sin far verkar kunna spela lite överallt. Jag är inte orolig.
Anfallare
Tobias Hysén, Elias Mar Omarsson, Mikael Boman, (Paka), (Sören Rieks), (Prosper Kasim), (Ny?)
Blåvitt har i detta ny en gedigen uppsättning spelare men kanske skulle man kunna säga att kronjuvelen saknas, "stjärnanfallaren". Tobias Hysén fick fylla den rollen förra året, dock med blandat resultat. Då kom han tillbaka ganska otränad men nu har han fått en hel försäsong och nu när ett udda år kommer igen aspirerar han återigen till att bli årets skyttekung. Omarsson är yvig men han gjorde sex mål förra hösten och kan göra ännu fler i år. Mikael Boman är en stabil breddspelare, tank. Får man in sin efterlängtade "stjärnanfallare" blir uppsättningen definitivt starkare än förra året, med en Hysén i bättre form och dessutom ett koppel med andra spelare som kan lira striker om det skulle behövas.
---
Nu vet vi ju förstås inte utfallet, dessa två "Mr X"-typer som Gren just nu jobbar på kan ju bli både flipp eller flopp. Eller så exploderar typ Prosper och smäller in 10 baljor. Men på förhand ser det bra ut, det är nog bara ytterbackspositionerna som känns försvagade jämfört med samma tidpunkt 2016.
Härnäst väntar alltså Ljungskile på lördag, inte Ängelholm, som i typ sista stund drog sig ur cupturneringen. Var det bara jag som tänkte att det borde ha kunnat göra det tidigare för att underlätta för ersättaren? Eller försökte man verkligen rdda upp situationen in i det sista? Tror inte det, alla därnere i Skåne visste nog ganska länge att en medverkan skulle bli omöjlig. Men jag vet inte. Hur som helst är det bra för Blåvitt att det inte blir ett glapp i matchandet, och att man inte behöver betala tillbaka biljetter och allt sådant.
Det blir första tävlingsmatchen i år och man börjar känna att det närmar sig. Nu börjar haussen komma igång inför premiären den 1 april och i veckan offentliggjordes det att lite drygt 16 200 biljetter är sålda, redan i början av februari. Det är en bra siffra. Dock lär ganska många av dessa biljettköpare vara dansk-talande men evenemangsfolket i Göteborg lär komma igång lite senare. Men om du inte har gjort det än. Varför inte köpa din biljett till Malmö-matchen redan nu?
http://www.ticketmaster.se/event/ifk-goteborg-malmo-ff-biljetter/458027
Alla till Ullevi.
Silly Season del 3
2017-02-03
I onsdags gick vi in i februari, och ungefär nu känns det lägligt med en ny Silly Season-special. Det har trots allt hänt en del sedan sist. Eller handlar det mer om att prata om det som inte hänt? Silly Season är ju oftast bara lösa rykten. Men egentligen känns det inte på riktigt förens nån tidning går ut och skriver om det. Om en ny spelare på väg in alltså. På sistone har det dock inte varit särskilt konkret utan det har mest handlat om att peka på spelare och säga: "Han kanske passar i Blåvitt"?
Först nu kommer jag på mig själv att allt det där handlade om spelare in. Som kanske är det mest intressanta. Faktiskt har det ju hänt en del på ut-fronten, om man kan kalla det för det. Men eftersom de senaste inläggen varit lite röriga hade jag tänkt fila in lite mer struktur nu. Jag hade tänkt att börja med de spelare som lämnat Blåvitt nu i det sistone.
Ut:
Först ska kanske sägas att man märker att Blåvitt verkligen har ett ekonomiskt tänk i detta transferfönster. Det framstår som mer tydligt än någonsin att man verkligen försöker skära ner på kostnaderna genom att dels försöka värva mer smart och billigt, men också att man försöker sålla ut lite spelare som sitter på en hög lön. Så när Minnesota hörde sig för om John Alvbåge var det nog inget att tänka på för Blåvitt. Man drar in på en hög lön och banar dessutom väg för Pontus Dahlberg, som nu förhoppningsvis kliver in som förstemålvakt.
Just den aspekten ska också påpekas, hur Blåvitt mer verkar prioritera sina ungdomar än tidigare. Ett helt gäng junisar är med i Dubai nu och flera av dem har fått speltid mot Sarpsborg och Sandefjord. Av dem är kanske just Dahlberg den störste talangen av dem alla och snart ska vi få se honom in action i de matcherna som kommer. Lawson har man också stora förhoppningar på, och Benjamin Zalo kan kanske också få något slags genombrott efter alla sina skador. Framtiden ser ljusare ut än på länge.
Många pekar på Alvbåges dåliga år 2016 och säger att tappet inte är så stort, och ja, rent sportsligt är det inte det. Alla vinner på det här, och kanske inte minst John själv som får uppleva ett utlandsäventyr på äldre dar. Men som många också sagt är det ett desto större tapp utanför planen. John har varit en fantastisk ambassadör för föreningen genom sitt stora engagemang och blåvita hjärta. Det känns lite som när Hjalle lämnade: på planen imponerade Hjalmar inte längre men hans blotta närvaro var bara den viktig för gruppdynamiken.
Kanske ett omvänt scenario då gällande Jakob Ankerssens flytt till Belgien. Utanför plan gjorde Jakob inget större väsen av sig men på plan var han en av Blåvitts bästa spelare 2016. Också här lite strategiskt att sälja Ankersen och få lite pengar för honom innan hans kontrakt skulle gått ut om ett år. Nog räknade vi med att någon av våra danska yttrar skulle blivit sålda i detta fönster, men bra då att Ankersen blev det och inte Rieks. Ankersen må ha varit viktig i det offensiva spelet men Rieks är ack så viktigare.
In:
Faktum är att jag inte nämnt något om värvningen av Abdul Razak men det var en månad sen så det känns lite sent att kommentera det nu. Men, en spännade värvning i alla fall, en liten chansning av Gren. Han har sett lite ringrostig ut i de inledande matcherna men då och då har vi fått se prov på fin teknik från ivorianen. Nu väntar en hård kamp på innermittfältet om startplatsen brevid Mäds, för han är antagligen given. På förhand känns det som att Seb och Razak slåss om den men Sabah Lawson vr bra mot Sarpsborg och utmanar även han. Inväntar med spänning att få se hur de ställer upp i matcherna nu i Dubai.
I senaste inlägget var det en del fokus på Gustav Svensson, och en flytt från Guangzhou verkade inte helt omöjlig då. Sedn ändrades utlänningskvoten i förtid och chanserna ökade ännu mer. Och mycket riktigt, Gurra löstes ut från sitt kontrakt, men vi hann inte ens hoppas på en återkomst i Blåvitt innan nästa nyhet kom, gällande att han var näst intill klar för Seattle i MLS. Lite segt var det, men Gurra hade nog inte tänkt komma hem så tidigt. Det uttryckte han själv senare också.
Dock är det inte en mittfältare vi behöver nu, utan det som behövs är en högerytter och fortfarande denna satans anfallare. Under tiden som Mats Gren jobbar i det tysta lägger han upp rökridåer i form av Kim Källström, Jiloan Hamad och Emir Kujovic. Alla de tre känns orealistiska men hade man fått välja en hade jag tagit Kujovic. Lätt. Men förmodligen vaskar Gren fram någon okänd dansk ingen hört om förut. Och han är beredd att vänta lääänge, det har han sagt många gånger.
Men han kan väl ändå vaska fram ett litet rykte nu Mats Gren, så vi får något att roa oss kring. Det har vart tyst ett tag men kanske betyder det att något är på gång. Men så oberäknelig som Mats Gren visat sig vara vågar man knappt dra några slutsatser längre. Jag nöjer mig med att fortsättning följer.
Framsteg
2017-02-01
Efter lördagens plattmatch var det så dags igen, den blott andra matchen för säsongen, mot Sandefjord. Ett nytt lag från Norge, ett nytt lag som börjar på S. Och återigen i PSA, på den lite udda avsparkstiden 16:00. Tydligen för att normännen skulle hinna med en färja. Nåväl.
Det man ändå kunde säga var att det bara kunde bli bättre jämfört med sist. För då var det dåligt. Startelvan kändes dessutom lite mer "toppad" än den var sist, det är inte helt omöjligt att det är ungefär så Blåvitt stället upp i premiären senare.
Trots att det i lördags bara var första matchen, och rena rama tombolat kring vilka som spelade, har det redan pratats om att det är "kris" och att säsongen 2017 är körd. Nja. Istället var det nästan sunt att man inte var för bra då. Men kanske gav den första halvleken lite lugn till de oroliga, då Blåvitt visade upp ett mycket bättre spel. Sandefjord hade den första kvarten ungefär och hann göra 1-0 efter en tveksam offside-ställning av Blåvittförsvaret, men sen tog hemmalaget över mer och mer. Tobias Hysen både kvitterade och gav Blåvitt ledningen. Sedan kändes det kontrollerat, typ matchen ut. Gott så.
Men om man inte kunde dra några större växlar från förra matchen, kan man inte göra det nu heller. Som jag skrev tidigare tittar man nog mer på enskilda prestationer och där var det en gubbe som stack ut, nämligen Tobbe Hysén. Tremålsskytt, visst kan han än. Stod för en riktigt bra insats och kanske visar det sig att försäsongen gjort honom gott. Han är mer förberedd nu. Och det lovar gott inför framtiden, kanske återfinner han sin 2009/2013-form. Vi får hoppas på det.
En som man dock hade hoppats på att få se idag var Pontus Dahlberg, men han blev sjuk, minsann. Riktigt surt, han är nästan den man är mest spänd på att få se. Dahlin fick stå en match till och återigen visade det sig att han är osäker i luftrummet. Kommer inte riktigt till sin rätt. Förhoppningsvis blir det två matcher för Pontus i Dubai istället. Dit åker man imorgon (läs:onsdag) och där väntar Bröndby och inga mindre än AIK.
Ja, vad finns det mer att säga? Orkar inte riktigt släpa fram de djupa reflektionerna såhär på onsdagskvällen. Det man i alla fall kan säga är att det var skönt att se Blåvitt göra skäl för insatsen i lördags, om det hade sett likadant ut ikväll hade man kanske börjat bli lite orolig. Men det såg bättre ut nu och vi nöjer oss med det.
Det är ju bara i januari
2017-01-28
Så var det äntligen dags. Första matchen 2017, spänd förväntan, nyfikenhet över de nya spelarna. Hur skulle Razak se ut? Seb O, Boo Wiklander? Att en sådan sketen försäsongsmatch mot ett norskt icke-lag i en ganska omysig inomhushall hajpas upp så mycket kan tyckas underligt, men efter ett såpass långt uppehåll struntar man i omständigheterna. Blåvitt ska spela match igen och det är huvudsaken.
Träningsrapporter är intressanta att läsa men riktiga matcher ger en bättre överblick. Men den som efterfrågade underhållning denna eftermiddag blev nog inte särskilt nöjd. Återigen, det tål att sägas mer än en gång, det är ändå i januari. Men Blåvitt var faktiskt rent ut sagt usla. Väldigt dåliga. Lennartsson sa i en intervju här om dan att inga fotbollsmatcher är tråkiga men frågan är om denna fick honom att tveka.
Sarpsborg vinner med 1-0 och är det bättre laget. Men resultatet spelar egentligen ingen roll, det man fokuserar på är enskilda spelares prestationer. Såklart byttes det friskt och vi fick i princip se alla spelare in action. Själv var jag mest spänd på att få se Razak, men också Seb Ohlsson, anfallarna och målvakten, i denna matchen Erik Dahlin. Razak var ok. Det syns på Ohlsson att allsvenskan är en ny nivå för honom. Och Erik Dahlin gav inte ett särskilt säkert intryck.
Knappt någon var bra i den här matchen. Innermittfältet i andra halvlek med Mads och Lawson kommer väl närmast mer än ett godkänt betyg. Men väldigt många verkade vara helt under isen. Jamieson var en av de sämre, Salo imponerade inte heller. Mittbackarna lite vilsna i allmänhet... Ja, vad ska man säga. En riktig skitmatch, men å andra sidan hade det varit konstigt om man gått ut och vunnit med 5-0 såhär tidigt på säsongen.
Men man hade inte förväntat sig att det skulle vara så här dåligt. Det är alldeles för tidigt att säga att det är oroväckande, men det är inte heller förtroendeingivande. Tur då att det här laget har några matcher till att spela ihop sig på. Det var många nya konstillationer och det är naturligt att det inte klaffar direkt.
Om man ändå försöker bena ut det och värdera allas insatser känns det som att ungdomarna presterade bäst. Lawson var duktig, Zalo var inte heller helt oäven, Omarsson lyckades ändå få ett avslut på mål. Inhopp på både August Erlingmark och Edvin Dahlqvist. Och det kanske största löftet av dem alla satt på bänken hela matchen. Pontus Dahlberg kommer att få spela på onsdag, han och Dahlin kommer alternera under försäsongen. Konkurrens är bra och det lär klarna längre fram vem som blir förstealternativ.
Vad kan man säga i övrigt? Ca 2000 kom och kollade, en ganska bra siffra. Men som sagt. Det är bara i januari! En riktig jävla plattmatch är inget att oroa sig för. Det är inte långt tills nästa match, mot Sandefjord, och vi hoppas att Blåvitt rycker upp sig tills dess. Kanske har Lennartsson fått lite klarhet i vilka som verkar ha bäst form. Då kommer Rieks också att vara tillbaka, förhoppningsvis. Han saknades idag.
Med längtan i bröstet: Lite kort om abstinensen
2017-01-15
Om man är en allsvensk supporter är januari en jobbig månad. Efter två månaders kanske välbehövligt uppehåll, vill man att det ska sätta igång igen. Man börjar längta efter atmosfären på Gamla Ullevi och att ha något att se fram emot varje vecka. Tills dess dröjer det dock ett par månader. Till det riktiga allvaret alltså. Men när abstinensen är så stor ser man ändå sjukt mycket fram emot försäsongsmatcherna som kommer. I månadsskiftet typ. Snart är vi där.
Det som ändå vanligtvis underhåller i dessa tider är Silly-Season, men nu är det lungt. För lungt. Efter att Abdul Razak blev klar har det inte kommit ett enda rykte. Anfallsjakten borde vara i full gång men det hörs inte ett knyst. Kanske gör den det i hemlighet, man vet aldrig med Mats Gren. Dock verkar han vara beredd att vänta länge efter det rätta kapet.
Men att truppen är i stort sett spikad, förutom den sista anfallaren då, är en uteslutande positiv grej. Det finns många anledningar att se fram emot Sarpsborg den 28:e, många spelare man vill kolla in. Seb Ohlsson ska ha varit väldigt bra på träningarna. Han ska bli spännande att se, liksom Abdul Razak. Har Omarsson behållit målformen? Hur ser Tobias Hysén ut med en försäsong i benen?
Frågorna är många och kommer att besvaras. Men januari ut får man vänta. Kanske ännu längre. Men samtidigt som längtan är olidlig så är den hoppfull. IFK Göteborg som förening håller på att staka ut en ny riktning in mot framtiden. På något sätt känns det som att man börjat lära sig av sina tidigare misstag, gjort om, gjort rätt. Reportaget med Frank Andersson i Offside förstärkte hela den känslan. Det känns bra.
Ur sportslig synpunkt innebär det förstås att hushålla med resurserna men Gren gör det bra. Vi kan dock inte förvänta oss guld 2017 men om det blir typ tredjeplats igen kommer vi förhoppningsvis kunna säga att det inte är i samma hjulspår som man kört i de tidigare åren. Rom byggdes inte på en dag, och Blåvitts ekonomi kommer inte heller bli stark i en handvändning. Akademin behöver också tid. Förhoppningsvis kommer det om några år.
Om vi zoomar in igen på där vi är, i januari, så kan man nu säga att det bara är två veckor kvar till Sarpsborg i PSA. Och några dar senare, när man möter Sandefjord, är det endast två månader kvar till premiären... Dagarna räknar ner i en app i min telefon och det närmar sig. Med längtan i bröstet, du stod där och sa: "Snart skiner Poseidon, och Blåvitt står kvar..."
Silly Season: Gustav Svensson-special
2017-01-04
Så var vi inne i 2017 då. 2016 är till ända, och vi ser tillbaka på ett år som kanske inte riktigt blev som tänkt. Nya besvikelser. Men kanske är det lite upplyftande med det nya året, då man så tydligt lämnar 2016 bakom sig och ser fram emot vad som komma skall. Idag återsamlas Blåvitt på Kamratgården och då passar det bra att komma med ett inlägg om det kanske mest intressanta kring Blåvitt just nu: Silly Season.
Transferkarusellen rullar vidare, men Blåvitt saknar fortfarande en innermittfältare, en anfallare och en vänsterback. Efter att Gren säkrade upp Boo Wiklander har vi inte fått se några fler värvningar. Rykten har florerat runt men få har varit konkreta.
Gren uttalade sig i GP häromdan och uttryckte en besvikelse över att en innermitt inte var klar. Av allt att döma gick man för Marius Lundemo innan jul, men han skrev på för Rosenborg istället. Det har ryktats om Abdul Razak, men jag tror att Gren har ögonen åt andra håll, rättare sagt österut. Mot Guangzhou, för där händer det grejer. Min teori är att han vill invänta och se vad som händer innan han går på andra namn. För en värvning av Gustav Svensson är nog drömmen för de flesta blåvita nu.
Alla känner till förra årets följetong: skulle Tobias Hysén skulle lösas ut från sitt kontrakt eller inte? Och kanske är det ett speciellt fenomen som finns där i Kina, på grund av deras utlänningskvot som de använder sig av. De reglerna gör gällande att de kinesiska lagen endast får ha 4 utlänningar + en asiat i truppen, och 3 utlänningar + en asiat i matchtruppen. Kommer en in, måste en ut. Och det var det som hände Tobbe förra året, och frågan är om det händer Gustav Svensson nu.
Bara för att se hur det såg ut gick jag in och kollade på Guangzhous trupp på Transfermarkt. Där visade det sig att de hade tagit in en brasse nyligen, på Gurras position, vilket gör att kvoten nu är överskriden. Jag gjorde en liten sammanställning över samtliga utländska spelare, för att underlätta min egen överblick. Här kommer den:
Hyun-Soo Jang, Sydkorea, mittback. 24 matcher från start, 1 mål.
Eran Zahavi, Israel, offensiv mittfältare. 15 matcher från start, 11 mål.
Apostolos Giannou, Australien, anfallare. 22 matcher från start, 5 mål.
Renatinho, Brasilien, ytterforward. 23 matcher från start, 9 mål.
Junior Urso, Brasilien, defensiv mittfältare. (Den nyligen värvade brassen).
Och så Gurra då, som har spelat 28 matcher från start, utan att ha gjort mål.
Här är alltså de spelare som antagligen gör upp om platserna. Just nu har man alltså fem utlänningar och en asiat, så sydkoreanen går nog säker. Sedan är det ju omöjligt att veta hur de tänker där borta i Kina, men enligt mig borde australiensaren vara närmast till hands att få kicken, om man ser till målproduktionen. Dessutom har redan tre utländska anfallare, varav Zahavi verkar relativt ohotad. Renatinho sitter nog också säkert, och utöver det har de också en kinesisk forward som också gjort en del mål. Gurra är ändå den som spelat flest matcher, men nu när de tagit in Junior Urso ökar konkurrensen... det ska bli spännande att följa det här.
Abdul Razak är nog inte heller ett oävet alternativ, så frågan är hur länge Gren är villig att vänta. Parallelt till det här cirkulerar det ett rykte om att Sebastian Eriksson är påväg bort, att Gren "vill göra sig av med honom". Det hänger förmodligen ihop med detta, han vill nog inte sälja Seb innan en ny gubbe är klar. Mycket att väga in för Mats... Det är nog inte lätt att vara sportchef.
Övriga reflektioner:
Det bästa som hänt sedan det sista silly-inlägget är dealen med Billy Nordström. Först hette det att man gick skilda vägar, sedan gjorde man en kovändning och skrev på ett nytt 3-årsavtal, där Billy lånas ut till Varberg första året. Det är en klockren deal av Gren, det absolut bästa för båda parter. Billy ville ha speltid, han kommer att få det i en klubb inte långt bort från Göteborg i ett icke-allsvenskt lag. Under tiden kan han kallas tillbaka till Blåvitt, om skador skulle uppstå, men om allt går enligt plan kommer han tillbaka till Göteborg efter låneperioden som en ännu bättre spelare. Hatten av.
Man kanske ska säga ett ord om anfallsjakten också. Det hetaste namnet verkar vara Pontus Engblom, skytteligavinnare och tidigare AIK-are från norska andraligan. Låter inte så skoj, men jag tror att det kan vara en bra värvning. Han har visat stor potential under sin tid i Norge, han har gjort en massa mål och om han ansluter gör han det gratis. Klart att det smäller högre med ett mer etablerat namn, typ Rasmus Jönsson eller Branimir Hrgota, men i Blåvitts ekonomiska läge är det nog sådana här värvningar vi får finna oss i. Men som med allt annat - vi får se hur det blir.
Dessutom, fick jag en kommentar på det senaste inlägget huruvida jag tyckte att cupen inte var viktig i år, och tänkte svara på den nu. Såhär: den är inte superviktig. Tvåfrontskrig har inte varit lyckat för Blåvitt de senaste åren och har oftast slutat med både uttåg från Europa League och tappade poäng i Allsvenskan. Så klart finns det många fördelar med Europaspelet också, men det är inte katastrof om man nu inte råkar komma med just det här året. Då kan man gå fullt i AS och ge sig själva bättre förutsättningar att vinna SM-guld. I och för sig är en cuptitel en cuptitel, men... det är nog fler än jag som är mer sugen på SM-guld just nu.
Silly Season-special
2016-12-12
Och så lite Silly Season nu då. Boo Wiklander, Omarsson och Seb Ohlsson i all ära, den bästa värvningen ser jag i Fonti Kanu som ansluter till akademin. Man norpar mittfältaren framför ögonen på alla andra Göteborgsklubbar. Som sextonåring går han in i U-19, med mål att slå sig in i startelvan. En prestigevärvning och en stor talang, som vi förhoppningsvis kommer att se mer av framöver. Efter att ha bommat Kevin Ackermann, som gick till Häcken, var det här en bra värvning.
Till slut löste man alltså Omarsson, på sista dagen, ett långt kontrakt är skrivet och där finns det mycket potential. Seb Ohlsson var klar sedan tidigare, ses nog som back-up ifall Ankersen eller Rieks försvinner (vilket de båda hintat om, någon av dem säljs nog i vinter). Och så Boo Wiklander då, som varit så bra under hösten i Hammarby och som nu ansluter som bosman. Sett till den aspekten, att han inte kostade något, är det en kanonvärvning. Får nog ses som ersättare till Hjalmar, redo att gå in i startelvan om Bjärs eller Rogne är borta. Två år är han sajnad på, rimlig kontraktstid. Inte alls så dåligt för en tredjemittback, bra jobbat av Gren.
Enda tappet under denna period är Tom Pettersson till Östersund, och det känns ganska naturligt. Han värvades som mittback, men när det strulade med Mr. X blev han kvar på mittfältet, men fick sparsamt med speltid. Han har inte utvecklats till den startspelare man hoppades på och nu såg man kanske en chans att göra sig av med en hög lönepost, som Tom var. Att Tom går till just Barcelona-tikki-taka-framtidens-fotboll-konstgräs-Östersund är kanske lite förvånande, sett till hans spelstil. Men det här var nog det bästa för båda parter och vi önskar Tom all lycka i framtiden.
En mittback, yttermittfältare och anfallare in alltså, men en innermitt ut. Just en innermittfätare står nog högt på Grens lista, där behövs det någon som kan utmana Seb och Lawson om platsen brevid Mads. Anfallare behövs det också ytterligare en, nu har man tre, men det behövs fyra. Annars är det just nu ganska fullbetäckt, om ingen annan lämnar. På ytterbacken finns en risk för det, då både Nordström och Leksell verkar vara sugna på att lämna. Och här måste man göra ett val. Med Leksell är det kanske lite lurigt, då Salomonsson är svår att peta och då han behöver speltid för att utvecklas. Men med Nordström borde det vara självklart. Förläng med han, för i helvete! Skillnaden mellan han och Jamieson är inte stor och då är det bättre att satsa på Billy då han bättre chans att säljas vidare. Alternativet är väl att ta in en ny med vi vill inte hamna med för många tomma poster i truppen. Agera, Gren!
Sedan ligger GT:s artikel i bakhuvudet, där Bjärs, Dalence, Ankersen och Tom alla ryktades bort från klubben. Så det lär nog hända en del i vinter. Samtidigt hintade Gren om en ny värvning innan jul, och det kanske svallrar om att något är på gång. Men vem skulle det kunna vara?
Angående nyförvärven har spekulationerna redan börjat. De konkreta ryktena är relativt få, men det har pratats löst om Sebastian Larsson, Jordan Larsson och Gustav Svensson. Alla ganska otänkbara just nu, men bra värvningar om de skulle gå igenom. Som vanligt tittar säkert Gren på spelare ingen har hört talas om förut, kanske en bänkad senegales i kazakiska ligan. Nej, skämt åsido, men de tre ovan nämnda blir nog svåra allihop, speciellt då Gren måste vrida och vända på varenda krona för att det ska gå ihop. Det ska också nämnas att man ska ta in Amor Layouni på provspel, han som var aktuell för ett år sedan, men gick till Degerfors istället. Relativt ung, det är aldrig fel. Annars vet jag inte mer om honom. Jag hänvisar till Elena Lövholm för vidare kommentarer.
